Förresten

Vi har 47 grader ute i i solen på vår balkong. När jag tar paus från tjejernas tremil så går jag ut där i min miniklänning och solar benen.

Svenne

Jorå, jag har kollat på gårdagens så ska det låta. Och jag kommer kolla på melodifestivalen ikväll. Och wild kids imorrn för det är världens bästa program. Det jag skrattar och myser mest till.

Skidor

Skidor, skidor, skidor!

Och imorrn är det vasaloppet med två bröder i. Och femmilen i VM.

Tror ni att en liten münchentös njuter, eller.

Med en andedräkt som kan försätta berg

Vi har ingen mat hemma. Alls.

Eller lite. Vi har pasta och potatis och lök och ris och cous cous. Men inget att ha till.

Fast vi har ju vitlök och lite riven ost och rostebröd också. Så nu har jag ätit varma mackor med bara jättemycket vitlök och ost på. Gott i alla i fall.

Om ni ursäktar så ska jag gå och andas lite på några krukväxter. För att se om de kroknar. Så roligt har jag det.

Ni är alla inbjudna

Jaha, man beställde biljett hem till mor och far. Tog smällen på jobbet när chefen gav mig onda ögat för att jag skulle åka bort. Och så bestämde man sig för att bara vara i Göteborg och leva livet en endaste kväll, bara för att man ville hem till de vilda skogarna. Och för att pappa behövde hjälp.

Föga anade man att ingen skulle vara hemma då när man kom hem. Utan man ska vara ensam en hel vecka, nästan. Får väl ta och bjuda grannen som blivit loco på middag och leka med lammen hela dagen.

Funderar på att kanske måla om köksluckorna och överraska mamma och pappa när de kommer hem. De där luckorna har nämligen inte blivit ommålade de senaste fyrtio åren.

Run Marion, run!

Var på sjukhuset idag. Skulle kolla upp om jag var såhär slö och yr bara för att eller om det hade något med något att göra.

Blodprov, blodtryck, host, host och andas djupt. Sedan fick jag springa löpband med en massa ekg-sladdar påkletade på bröstkorgen.

Hjärtat puttrar på bra verkar det som. Blodtrycket däremot. 75/45 (mellan 90/60 och 120/80 är bra) är inte direkt sådär jättekanon. Om man inte är en halvmeteter lång ungefär. Jag vet inte vad sånt beror på. Jag skulle kunna vara på tjocken men det är jag inte. Jag skulle kunna vara jättegammal, men det är jag inte. Men jag måste börja träna igen i alla fall. Ordentligt. Det är väl kanske mest det det betyder. 

Mer om finskorna

Jag tycker att det är konstigt att ingen av de finska skidtjejerna pratar svenska i intervjuer. Lär man sig inte svenska i skolan mer i Finland? 

Skidsynisk

Helr ärligt, jag kan inte lita på Finskorna när de vinner. Just nu så är de i toppform och det enda jag kan tänka på är atten av de där tjejerna var i toppform för, vad är det, Lahtis, sju år sedan. Det resulterade i två års avstängning för doping. Efter avstängningen har hon ju varit kanonbra också, flera gånger och det enda jag kan tänka när hon spurtar tjugo meter framför de andra lagen är att hon verkar vara ovanligt bra dopad i år.

Nä, stäng av de som dopat sig på livstid. Det kanse resulterar i en del protester om att man kan få något i drickan eller att man får i det sig på något annat sätt som inte är ens egen fel. Men det är i så fall en rättslig fråga för polisen eller något att reda ut. Men sport skulle vara så mycket roligare om det var stopp för alltid för dopare.

Eller vafan, stäng av hela Finland. Jag litar helt enkelt inte på dem. Tror de har en räv bakom örat. 

Att stänga av på livstid skulle föresten vara jäkligt bra för Sverige. Vi som inte dopar oss alls. Eller om det kanske är så att vi dopar oss jäklig bra bara.

Dagens lilla röda

Dagens joggarlåt är alltid rött är alltid rätt med Imperiet

Stormen

Usch då, det är sent nu. Tjugo över ett. Jag har suttit och kollat igenom hela svt:s miniserie stormen. RIktigt jäkla skitbra är den, tycker jag i alla fall, jag som är så lättköpt att jag tycker om en sisådär nittiotre procent av svt:s produktioner.

Men den är jäkla bra och den får mig att minnas. En natt i Göteborg när vi precis hann över bron från Hisingen innan den stängdes, takpannor som regnade omkring oss på väg hem till mig för att jag fått för mig att jag glömt fönstret öppet till mitt lilla krypin på Studiegången i Göteborg. Jag och exet hade varit tillsammans en sisådär två månader och han var väl så kär att han gjorde vad som helst för mig. 

Jag minns att de vita plaststolarna vid ingången flög omkring. Innan vi kom hem hade vi sett vägskyltar på väg att lossna från sina stänger och papper flyga omkring på gatorna. 

Det var själva stormen det, i Göteborg. 

Sedan så minns jag att jag kom hem till mina småländska hembygder till påsk. Jag minns tågresan. Och tomheten, De skogar jag alltid sett runtomkring mig fanns inte längre. det var tomt. En konstig känsla var det och jag kan nästan tänka mig att jag grät eller om jag var så chockad att jag inte kunde. Och jag minns historierna. Om han som alltid hade varit med på midsommarfirandet vid hembygdsgården, han som klädde sig och såg ut som den småländske diktaren Pälle Näver, om hur han hade omkommit ute i skogen när han skulle röja upp, fått en rotvälta över sig. Och andra olyckor och hemskheter som inte var precis runt byn, men i närheten.

Så för mig är det en jättebra serie. Den återknyter till något jag själv har upplevt och känt och jag kan föreställa mig allt som händer där som något som skulle kunnat vara på riktigt. Kanske inte så många saker på en och samma plats, men ändå.

Och så är ju Maia Hirasawa-låten kanonbra.

Fasching

I år har fasching gått mig helt förbi, eller jag har vetat att det fanns där, firandet, men jag är pank så det har inte blivit något. Jag missade till och med faschingståget som praktiskt taget går förbi här utanför fönstret och därmed också allt godis som skulle kastades ut från alla vagnarna.

Skit också, men det är väl lika bra, så länge ingen säger om jag är katt eller mus.

Hade jag varit mongo hade inte jag funnits

I somras diskuterade jag och pappa förståndhandikappade barn. Pappa berättade att jag var den enda utav barnaskaran de tog fostervattenprov på. Mamma var ju rätt så gammal då och de blev rådda att göra så. 

Jag vet att mamma har berättat om det hela innan. Att hon diskuterat det hela med någon frireligiös tant innan. Och tanten hade frågat, men om det visar något fel, vad gör ni då? Mamma kunde inte svara.

Men pappa kunde, där i bilen på väg mot Kungsbacka. Antagligen hade det blivit abort. De hade redan tre friska barn, de bodde trångt i en trea uppe i lärarbostaden därhemma. Mormor var sjuk och de tog hand om henne mycket också. Hade jag varit mongo i mammas mage hade jag antagligen inte funnits nu.

Jag vet inte hur jag ska tänka om det här. Hade det varit några andra mammor och pappor, någon annan graviditet så hade jag tyckt att abort var ett ytterst vettigt beslut. Men jag förfasas ändå över tanken. Hade jag varit mongo hade inte jag funnits.

Undrar just vad som hade hänt om de vetat att jag skulle vara lat, pank och inte skulle kunna memorera kartor.

Och det hemska är väl det att jag som färespråkar abort, abort, abort, vill man inte ha ungen så ska det vara abort, ändå hade velat leva även om jag hade haft ett kromosonfel. 

Men jag tänker inte ändra mig. Jag bara funderar lite.

Dr. Pepper

Usch fy!

Livets första dr. Pepper-klunk har provats och det var ingen hit kan jag säga er.

Flytande marsipan, fy tusan.

Katt eller mus?

På ikea i onsdags köpte jag mig en faschingsutsmyckning. 

Mitt problem är bara att jag inte vet om jag är en katt eller en mus.

Där bakom är de nya hyllorna förresten.

Ikeatomten

Idag kom tre paket, stora, jättestora. 

Jag vet vad det är i dem för jag åkte själv och valde ut dem på ikea. Och betalade dem.

Tre bokhyllor ska det bli. 

Och jag känner mig som ett barn på julafton vid tanken på att få knåpa ihop de där bokhyllorna.

Jag älskar ikeapaket och knåp och bank och svordomar och nödlösningar och förolorade skruvar.

The whole building will fall down

Idag ska jag jobba heldag på jobbet. Tio timmar i sträck. 

Gaah!

skoj om vm-silvret

Det var en fransman, en tysk och Bergman.

Och Bergman kom tvåa.

Och så resten av mixlagen, såklart... men  Jonsson, Olofsson-Zidek och Ekholm blir ju ingen rolig historia.

Chips for breakfast

Jag drack sprit igår. Hallelujah, jag drack sprit igår! 

Äntligen något som bröt av min tristess här nere. Jag drack marguerithas och mojito och en liten öl och så gjorde jag några fåniga dansmoves för vi var ju inte på ett disko eller något utan i en cocktailbar som ligger.. - mittemot oss. 

Nu har en till bar öppnat precis mittemot. Och vad gör jag varenda kväll? Ja inte fan sitter jag där och hinkar i mig utan jag sitter hår hemma och tycker synd om mig själv. 

Usch vad sorgligt.

Cool!

Det är helt fel att säga cool. När det inte är rätt det vill säga

Coolt heter det. Är kort för det är coolt eller det var väl coolt eller något sånt där. Om man säger hela meningen om något utralt så kan man få säga den är cool, då hade det helt enkelt varit rätt att säga just cool. Men som svar på något så ska man säga coolt och man får aldrig säga det är cool.

Gör man det så är man helt enkelt dum i huvudet. Ledsen kompis som läser det här och som säger så. Du är bara inte så smart.

Coolt är inte som muffins, det är ett ord som är helt integrerat i det svenska språket som man inte kan tveka på hur det böjs och hur det ska användas, det finns inte ens några varitationsmöjligheter enligt uppslagsverk och ordböcker.

Och bara för att jag är från landsbygden så kan jag säga det självklara. Det är bara stockholmsjävlar som säger cool och inte deklinerar riktigt.

Fjiskaje

Jag är friskare nu. Jobbet gjorde nog gott.

Var på det där förlaget idag och fick reda på att jag skulle kontrollera om en hög med svenska ord stämde med en annan hög med tyska ord.

När jag cyklade hem igen, forcerade snöblaskstormen så körde en skåpbil förbi mig, och genom en stor isvattenblasklerapöl - samtidigt.

Arsle!

Sjuuuuuk

Ok, jag är hängig och förkyld och snörvlig och hostig och sjuk. Men jag ska jobba idag så jag måste bli frisk. Hur ska det här fixas? 

Några trix? 

Klockan tre ska jag stå och sälja pärlor och vara glad och le och skratta. 

Imorgon är det dags att åka till språkkursförlaget och då ska jag ju vara frisk också såklart. På fredag ska jag jobba tio timmar så jag måste vara frisk hela veckan. 

Fixa det. 

Nu.

Berg- och dalbana

Nu verkar det vara okej igen, inga känslostormar från mig de senaste timmarna. Vi har till och med varit ute och ätit pizza tillsammans och promenerat i englischer Garten.

Om två veckor eller en vecka kanske vi kommer försöka fira en alternativ alla hjärtans dag. Då kanske det går.

Jag fick en racerbil i mitt kinderägg.

Jan Guillou

Kollar på senaste Skavlan. Visst är det väl så att Guillou har väldigt, väldigt korta armar, eller så väljer han alltid, helt enkelt, helt fel kavaj. Eller så väljer han en armavkapande kavaj till ett par ovanligt korta armar. Så att de blir lite av arten trekvartsärmar. Fast med händer där ärmarna tar slut. Han har helt enkelt trekvartsarmar.

Sedan så säger han Monaco och så undrar jag vilken planet han kommer ifrån.

Fittchock?

Ok, Laila Bagge tränar alltså dans i en kort kjol utan trosor, framför kameror...

Att hon sedan är upprörd och lite skraj för att det ska komma ut är något av det mest genomskinliga jag någonsin har hört.

Usch, vad dumt. 

Men visst hade det varit kul om hon hade visat framsidan istället. Hur hade rubriken blivit då? Jag funderar... för det finns ju inget riktigt vedertaget ord för tjejernas pffii.

fittchock
snippachock
snippchock
framstjärtchock
vaginachock
muschock
magiska lilla snäckan-chock
underlivschock
slidchock

osv...

Jag vill veta, för här tror jag att det kommer bli tidningarna som sätter standarden. Vad heter det egentligen? Får jag se något av ovanstående på ett löp så kommer jag använda det framöver



Och...

Och jag fick se på Valkyrie för den har jag inte sett innan och pojkvännen har redan streamat den och kollat. Nu var ju inte han och jag kompisar igår så jag kunde ju lugnt kolla på den på bio.

Själv.

Alla Hjärtans Dag, var det

Tja någon restaurang blev det inte. Inte heller något lås på någon bro. 

Men vi är fortfarande tillsammans men jag har nog aldrig gråtit så mycket.

Trötter

Jag ä lite för trött för att skriva något om att jag och iBoy var och kollade på the curious life of Benjamin Button ikväll.

Kan ju säga att den var lång i alla fall och att långa filmer håller på till sent om den börjar nästan vid åtta. Därav tröttheten.

Alla Hjärtans Dag

Ok, här är planen. 

Pojkvännen ska få vara på biblioteket hela dagen och skriva whatever han skriver hela tiden. Samtidigt så ska jag städa lägenheten och fixa allt som behövs fixas.

Klockan tio i sex ska jag bege mig ut och göra hjärtan i snön överallt i Englischer Garten. Jag har tränat. En fot så och den andra så och du har ett litet hjärta.

Runt kvart i sju så ska jag hämta pojkvännen på biblioteket. Så ska vi gå på italiensk fiskrestaurang som har menyer som i alla fall låter ljuvliga. Jag har bokat bord. Flera veckor i förväg. Det ni.

Efter maten och efterrätten och allt så är det dags att klä på sig en massa kläder. iBoy ska ha med sig långkalsonger och varma tröjor och sånt till biblioteket. Det har han redan meddelats. För det kommer vara kallt utomhus. Vi kommer vandra genom Englischer Garten tills vi  kommer till en bro som inte är sådär jätte, jättetrafikerad. Det kommer vara en massa hjärtan i snön överallt på vägen. Och så ska jag hala fram mitt hänglås och min marschall samtidigt som iBoy står där med ögonbindel för ögonen. Marschallen ska tändas och ställas på backen och ögonbindeln ska av. Sedan så ska vi ta hänglåset som jag har märkt med något smart som G <3 M eller nåt och så ska vi ta och låsa hänglåset runt någon metalldel på bron och slänga i nyckeln i vattnet. Det ska liksom symbolisera att man hör ihop och kommer vara tillsammans jämt. Så får man väl hoppas att inte parkförvaltarna sågar ner det där hänglåset sådär jättefort. För det vore ju lite tråkigt. Ska hänga det så att det i minsta möjliga mån kan upptäckas.

Nästa år är det hans tur att planera dagen. Då hoppas vi på en solresa någonstans och slut på romantiskt dravel.


Samboblä

Vet ni vad jag inte tycker om? 

Att alla som vill prata med iBoy alltid ska gå genom mig. För han svarar aldrig i sin mobil och är aldrig online på skype så de ringer helt enkelt upp mig och istället för att fråga hur jag mår och om vi kanske ska hitta på något så frågar de direkt om vad som har hänt med iBoy och varför han inte svarar. Sedan så måste jag agera sekreterare åt pojkvännen och bekräfta om han kan komma ikväll eller inte.

Det tycker vi inte om.

Idag är jag i alla fall officiell sekreterare för pojkvännen är på neanderthalarstadiet av talet och kan bara grymta. Ibland försöker han säga något med teckenspråk. Det slutar med att jag slår till honom, skriker lite irriterat och går därifrån.

Ledig

Jag är ju ledig nu. Jag jobbar måndagar och fredagar och så ska jag sätta mig och kontrollera en massa svenska glosor för ett litet förlag här i stan som gör språkkurs-paket med grammatikbok och cd och grejjer.

Just nu sitter jag och plitar på min kommande hemsida. Jag använder iWeb för att det ska gå snabbare, men det är inte så bra. Skulle nog kunna gå så långt att säga att det är riktigt dåligt. Men man ser när man lägger in en bild att det blir en bild direkt och det är lite roligare än att sitta och koda.

Samtidigt kollar jag på datortv. 

Lost har jag kollat på idag för jag har en såndär vpn-grej som ger mig amerikansk IP-adress. Men jag har kollat klart på alla wild kids och alla andra avenyn och desperate housewives och grey's anatomy, scrubs och house och till och med de senaste ugly betty, jag hatar ugly betty. Men jag kollar på det för att cementera min avsky. Ikväll är det tyska top model på riktig tv. Men som sagt, just nu så är det slut på lättsmälta saker att konsumera. Så jag har kollat på vetenskapsmagasinet och nu kollar jag på Babel. Babel är rätt så skönt. Har tragglat igenom fyra avsnitt bara idag, så snart kommer det vara slut på det med. Kanske kommer läsa Slas sons bok om Slas. Mest för att jag gillar Slas och jag tycker att det är ett skojigt  med gamla bittra suputgubbar. Och så säger Slas son mtve, inte mtvie som man ska. Det tycker jag är charmigt. Slas son kallade inte Slas för pappa. Det gör han inte nu heller.

Har det med månaden att göra?

Igår skrev jag det här.

Igår, för ett år sedan skrev jag det här.

Tydligen

Doktorn hade tydligen sagt till pojkvännen att jag skulle se till att ta extra c-vitamin så att jag inte blir sjuk jag med. 

Jag dricker ett stort glas apelsinjuice till frukost, täcker ungefär nittio procent av rekommenderat dagligt intag. Ta några c-vitamintabletter också ropar pojkvännen.

Ni vet vad som händer när man tar för mycket c-vitamin va?

Man kissar ut det. Kroppen vill ha sina hundra procent, sedan så gör den av med det.

Och

det svider

Så en vindruva på apelsinjuicen och jag är safe. Om det nu hade varit en fråga att jag skulle hålla mig frisk genom att sätta i mig en massa c-vitamin. I en lägenhet på trettio kvadrat med ett snurvlande, kraxande monster.

Det är nya tider nu

Jag började blogga 2005. Då hade silverfisken (ett liv i exil) bloggat i någon månad och jag hade tagit honom till mitt hjärta och tyckte att det var sktihäftigt det här med bloggar. Fredrik Virtanen bloggade om hjärta och smärta och väldigt mycket musik och jag försökte göra  som dem. 

Med nästan stort besökarantal som följd. 

2006 var jag uppe bland dem som hade flest besökare på blogg.se. Runt 1000 titt om dagen när det var som bäst (då hade inte så många bloggar så många besökare). Och då var det lite roligt att blogga bara för det faktiskt. Lite spännande. Trots att alla var så dåliga på att kommentera... men man visste att någon därute får en uppfattning om Marion bara på grund av vad hon skriver här, det tyckte jag var lite skoj. Och så tyckte jag att det var väldigt roligt när Sadie började läsa min blogg men jag blev fundersam när vi väl träffades och han undrade om jag verkligen dansade sådär litegranna varenda gång jag kom från toan på något ställe någonstans. Jag trodde att det var en självklarhet, om man läst min blogg, att man visste att spelas det musik när jag går från en toalett någonstans och är lättad och glad efter att ha lättat mig från tyngden och skvalpandet av öl och drinkar och grejjer - så dansar jag. Såklart. Det gör väl alla.

Sedan så började det dala och bloggosfären ändrades. Och nu så är min blogg mer av en family affair där jag tror att jag känner dem som tar sig tid att läsa vad jag hittar på här nere i Tyskland. Och just nu så händer det inte så mycket, det är stiltje. Så ett tag framåt så kommer jag bara skriva sådana här långa, töntiga inlägg om vardagslivet och mig som inte alls är roliga eller fyndiga eller har någon poäng alls.

Om det höjer mitt besökarantal - fine, då kommer jag känna mig bekräftad och så kommer jag skriva annat. Men fram tills dess så behåller jag det på den här nivån. Och det får väl vara en family affair då. Såklart är alla andra välkomna, förresten, för här exkluderar vi inte. En del dumskallar får inte kommentera för att de skriver korkade saker. Men läsa kan de väl få.

Och jag tänker inte lära mig att sätta punkter på rätt ställe. Något signum måste man väl få ha. 

Ojojoj

Det blev dags att reda ut begreppen här hemma lite. Här snackas det nämligen om Grippe hit och Grippe dit och stämbandsinflammation och fan och hans moster.

Pojkvännen blev helt tokig igår när mor hans ringde och pratade med honom i fem minuter. Han har nämligen tappat rösten, ser ni. Han var lite sjuk för ett par dagar sedan och blev hes då också och nu så är han tyst. Hans mamma körde med skräckpropaganda och övertygade honom om att han hade stämbandsinflammation vilket till slut skulle göra att han skulle få grissenor till stämband om han inte åkte till sjukhuset på stört, i taxi. Så jag satt i en halvtimme och letade telefonnummer till sjukhus. Kollade honom i halsen med cykellyset (varken vitt eller rött...) Ville ju inte gå emot svärmor. Hon är från Polen. Vem vet vad hon kan ta sig till. 

Sedan började fotbollen och pojkvännen ville helt plötsligt inte alls åka till sjukhuset utan jag fick sätta mig och leta på numret till vår vanliga öra-näsa-halsläkare så att vi kunde ringa tidigt på morgonen istället.

Hela min stupid kväll gick till att leta rätt på telefonnummer och försöka övertala honom att han inte skulle få grisstämband och att han, även i framtiden, skulle kunna säga annat än nöff, nöff. Så hostade han ibland. Sa, att nu, nu gick något sönder och så var han nästan lite gråtfärdig.

Imorse vaknade vi tidigt för att kunna ringa till doktorn så att han skulle kunna bli av med sina farhågor.

Antagligen Grippe säger doktorn. 

Och jag blev tvungen att googla lite. 

För här har alla Grippe. Och hemma är man mer förkyld, Erkältet som det heter på tyska, och jag tycker att det är jäkla konstigt att man alltid har så mycket mer avancerade sjukdomar här. Aldrig är man förkyld utan det är alltid influensa (det som Grippe egentligen ska betyda), tydligen. Inte då, slår man upp Grippe i wikipedia så visar det sig att Influensa är "echte Grippe" och Grippe, tja, det är när man är snuvig och slemmig och har lite småont och hostar litegranna - alltså, när man är förkyld, en rejäl förkylning enligt mina mått. Det är bara så att nytysken här (jag) inte hade förstått det och inte heller tyskarna verkar det som. För de gör fortfarande ingen skillnad på Grippe och "echte Grippe" eller Influenza och just nu så står pojkvännen här med anklagande blick som säger: Du, du, du sagtest, dass ich nur erkältet war, wenn ich echt krank bin, ich habe ja Grippe!

Och stämbandsnfektion, kom igen! Alla förlorar vi rösten några dagar lite då och då. Alla pratar vi fortfarande lite när vi är hesa och så bam, kraaaa, kraaax, kraa - a- a... och tyst. Inget mer med det. Jag springer oftast till farbror doktorn när jag tappar rösten och den är borta över en vecka, det måste jag erkänna, mest för att jag har haft en stämbandsinflammation. Jag har spottat var och fått en anslutande lunginflammation. Det var inte så kul. Jag fick det inte av att jag var förkyld utan för att jag hade regelrätta sår på stämbanden som blev infekterade och varade sig, härligt, härligt, efter ett alldeles för långt pass med konstgjord andning på en kompis som behövde det (riktig konstgjord andning, inte hångel).

Heulsuze

Ojoj, vad mycket tårar det blev igår. Jag var ledsen och iBoy blev lite ledsen han med. Men det otroliga var ju att han förstod. Metaforen var den att han inte så gärna hänger med snobbiga jurastudenter som sätter stolthet i att det faktiskt är en krokodil på deras pikétröjor. Men det lyckades jag förklara att det är svårt att trycka sig in i en gmenskap i ett annat land där inga referenser är samma och där inga monsterklor och jazzhänder finns i sikte.

Men nu kanske det går bättre. Både han och jag har lovat att vi ska bli bättre. Vi ska hitta på fler saker. Kanske umgås med mer folk. Hitta nya vänner, inte sluta umgås med de andra men för mig börjar det en quest på folk som har läst fantasyböcker när de var tonåringar. Sådana som kanske var lite sura över att sagan om ringen-filmerna inte följde böckerna tillräckligt mycket. Som skulle fatta att jag saknade Tom Bombadill. Men som ändå älskar kläder och att sminka på lager på lager för att gå  och dansa litegrann eller bara för att dricka vin. Eller som har tokiga infall och som kramar sönder en bara för att det är kramdags. Och som tycker om att laga nya maträtter. 

Och som gillar musik! min musik! indie och 90-talspop och brittpop och gamla godingar och Herrey's. Och speciellt sådana som aldrig skulle få för sig att stänga av någons spelleista, ja hela iTunes, bara för att leta reda på en låt på youtube. Det är förresten en utav de mest oförskämda sakerna man kan göra, att ta en låt på youtube, där det inte kommer någon efterföljande låt utan någon måste sitta och söka en ny låt hela tiden, när någon har letat på en spellista för tillfället med både ditt och datt så att alla kan känna sig hemma.

Så nu ska jag inte gråta mer. Nu så ska jag ut och jogga och skicka något som håller på att bli jätteförsenat och som inte är skrivet så fint inuti men som är lite gulligt.



Börjar man bli trött?

Jag tror det här blir sista gången jag tar tag i det här. Blir det inget nu, ger det mig inget så kommer jag kanske ge upp hela bloggen. 

Låta den gå i ide.

Eller koma. 

För kanske kommer den i så fall att leva upp igen någon gång när jag är olycklig och sorglig.

Just nu är jag lite olycklig och sorglig. 

Inte av någon speciell anledning. Jag är lite ensam. Har pojkvännen här men ingen mer. 

En del vänner föraktar jag och har jag till och med tagit bort från facebook. 

Andra vänner är helt enkelt inte som jag. 

Och jag saknar de som är som jag. 

De som förstår att jag är deppig över att kassan på jobbet inte stämmer. Någonsin.

Att jag tycker att det är lite jobbigt att göra fel. Och som fattar att jag bara för det nästan bryter ihop när jag inte ens kan steka fucking jävla skitfläskkotletter. De blev stenhårda, oätliga. Pojkvännen flinade lite och jag kan inte hjälpa att se att han tycker att jag är fånig bakom hans betryggande ord att såsen är god.


...

Och så såg pojkvännen att jag var deppig över nåt jag skrev och så stormade han ut när vi pratat om det precis 3 minuter.

...

Men nu så tar jag upp det här med att skriva, kanske hjälper det mig lite och kanske, kanske, kommer allt bli kanon och jättebra.