Hemma i Småland

Jaha, då var man hemma i Småland igen. Astrött efter att ha sovit en natt på ett iskallt flygplatsgolv och så lite skön air conditioning på tåget. Brrrr - iskallt. TInade först i Växjö när jag väntade på bussen.

Klappat och klart

Puh, jag hatar att slå in paket men nu är det i alla fall färdigt. När man är fattig som jag blir det tidningspapper istället för något dyrt inslagspapper.

Slipsen är till Storebror och rosetten till bruden.

Jag vill också gifta mig!

Då får man ju fina presenter :) Lila till blivanda svägerskan och grå till storebror. Fyllda med en massa kärleksmusik.


Såhär ska det ju va'


KRIS

Ok, storebror gifter sig på fredag. Jag flyger ikväll. Och jag hittar inte laddaren till kameran.

Bah, bah, bahjs!

Dåligt!

Det här var en av de absolut sämsta covers jag någonsin hört. Herregud vad hemskt.


Nyklippt

Mina sista pengar har jag lagt på att fixa till håret. Tog en rak lugg nu igen. Den blir snelugg så fort den har vuxit en vecka.

I brist på annat

I brist på nya roliga kläder kan det vara bra att ha en klännig som man kan fixa till till en massa andra saker.

på spatsergång

Precis innan jag gick ut och promenerade för några timmar sedan försökte jag förklara för mig själv vad det var jag skulle göra - på svenska. DEt gick inte så bra. Promenad heter Spaziergang p åtyska och det bästa jag kunde komma upp med i min lilla nöt till hjärna var att jag skulle gå på en spatsergång.

Det är du och jag, Anita Ekberg du och jag, tanten.

Hur som helst var det ju meningen att jag skulle ta farväl av München tänkte jag, att jag skulle ta med mig kameran, att jag skulle käka på min faoritrestauran och så vidare, gå runt i Englischer Garten och bara slappa.

Men nu har liksom längtan hem tagit över. Jag har svårt att se München för den underbara stad den är. Speciellt när jag har skoskav. Och vädret, jag vet ju att det är precis lika fint där hemma som här så det är inget att hurra för. Det ajg vet är att här är det alldeles för varmt för att promenera runt bara. Antingen ska man vara inne elelr så ska man vara under ett parasoll eller på en strand någonstans. Bara att va sådär i stan, nä, det går inte.

Och restaurangen, tja, billigaste maträtten på min favoritrestauran kostar 5:75 och jag har precis fem euro i plånboken, i världen kvar, förutom det som är paxat för klipptid imorrn. Så det fick bli Burger King istället, en Crispy Chicken för 4:99. Fanns inget salt till pommesen så det blev tycärr en ganska så tråkig upplevelse. Lite sugigt eftersom det ju var min sista måltid fram tills att jag kommer hem till ryssen i Lund. I kylen har helvetesfrysfacket frysit över så dörren går inte att stänga och all maten är slängd på grund av det och kylen står just nu och frostas av.

Ska bli skönt att komma hem alltså - summa summarum.

Här kommer alla känslorna på en och samma gång

Jag håller på och knåpar ihop ett tal till storebror. Jag går igenom gamla minnen. Smällande dörrar, lekar, vägen till skolan, genom den då så stora skogen, skridskoturer, när han kraschade, hans fåordighet i telefonen, ett disko när jag gick i tvåan och han i sexan. När han precis hade träffat sin nu blivande brud...


Och jag vet att det inte är så att något kommer ändras, inget kommer att vara annorlunda om en vecka när han är en gift man än vad det är just nu. Vi har båda varit vuxna ett tag nu. Vi träffas sex gånger om året och det kommer inte bli färre gånger nu men av någon anledning känns det så. Det känns precis som det kändes när andra storebrodern gifte sig som om han kommer försvinna lite till nu. Han kommer inte att vara en son och en storebror eller lillebror till de andra syskonen i första hand mer. I första hand kommer han vara en make till sin fru och det känns konstigt. Kanske kommer han också om något år bli pappa i allra första hand, vem vet. Så lite känns det som om man förlorar sin storebror, visst gör det det.

Så jag antar att det är därför jag gråter, för att jag tar upp de här minnena från min storebror och att det aldrig kommer bli så igen. Inte för att jag någonsin vill vara en liten lallande åttaåring igen som inte har någon att dansa med på skoldiskot utna får dansa med storebror. Eller jo, kanske, lite...

Ojdå, där kanske jag har mitt tal.


Bloggkommenterar

Över bloggkommentatorerna kom jag in på den här länken. Och jag blir inte klok på bilden. Vad är det för kroppsdel egentligen? Något längre ner skriver faktiskt Kissie att det är hennes ben. Men då fattar jag ännu mindre. Varför har hon ett band runt sitt ben när hon solar.

Jag menar, ok, jag brukar med nöje göra en fin liten solkrämssmiley på magen när jag mina tre gånger om året verkligen ligger i solen. Men ett streck. Bara sådär? Är det inte streck man vill undvika?

En till hyllning till Sverige

Hemma förfäras man över att tre omkom i drunkningsolyckor under en dag. Här är det mer tre som omkommer i Münchenområdet under en ovanligt vacker sommardag. Ett område som man brukar räkna har ungefär två miljoner invånare. Det är inte så att det är fulla femtioåringar som ska pinka ner från båten och som trillar ner som är fallet utan det här är badgäster som är ute mitt på dan och badar bland hundratals andra.

Tyskarna är korkade när det kommer till vatten. Så är det helt enkelt. Där svenskarna är smarta nog att placera ut bryggor för mer skoj såklart, men mest för riktmärken. En H-brygga är bland det smartaste man kan ha vid en badstrand. Att inte ha en brygga alls gör att många motionssimmare och så får för sig att simma rakt ut i vattnet, kanske till och med till andra sidan sjön. Att man ska hålla sig till strandkanten eller till bryggorna verkar vara något som är väldigt främmande för tyskarna. Därför så ger de sig ut på egna små expeditioner och en del av dem får kramp eller blir trötta och andra har inte en chans att komma till undsättning.

Det är perfekt tycker jag, att simma en kilometer mellan bryggornas tjugofemmetersavstånd. Jag har inget problem med att det blir tråkigt. Det är knappast roligare att befinna sig mitt på sjön. Jag tycker att det roligaste är att kunna prata med folk på bryggan samtidigt som jag simmar och att kunna skjuta ifrån varenda gång jag kommit till att tjonga till bryggkanten. Sen så är det faktiskt roligt att veta hur mycket man simmat. 

Mar märker det när man är hemma också för den delen. Svenskarna håller sig vid bryggorna. De enda huvudena som guppar hundra meter ut i vattnet någonstans är tyska. Ibland till och med hela tyska familjer. Det kvittar lite om barnen är tre eller fjorton, om de kan simma eller inte. De ska i med dynor om armarna som egentligen inte ger något skydd alls. 

Nä, tyskarna, de behöver lära sig lite bad och båtvett, tycker jag. Eller så ska de få sig lite förståndiga badplatser i alla fall. För här är just nu nollvisionen väldigt långt borta.

Dagens låt

Dagens låt är out loud med Dispatch.


What's wrong with you people!??

Jag vill hem!

Hem!

Hem!

Där alla beter sig normalt, dit vill jag. Jag har idag fått förhindra att en av iBoys unikompisar från Luxemburg skulle fram och kindpussas - första gången jag träffade honom! Jag hatar det. Det är charmigt de första åtta månaderna sen är man less. Sen vill man hem till en värld där jag ger var och en i familjen en hård och ärlig kram och där kompisarna antingen får n eg lad vink eller en kram de också - de som förtjänar det. Inga jävla kindpussar, bort från mig era äckliga jävla kräk!

Nu så håller en av docenterna på och skriver "Liebe Maria..." och sånt till mig. Vafan, vir ävl knappast på någon kära-basis. Idiot, sexuella trakasserier, säger jag. Gah, jag ryser. Jag vill hem. Hem där man skiter i att säga hälsningar om det är en emaildialog utan bara sktiver /marion på slutet. Fan, bort med er och era påklistrade manér.

Arrgh. Glöm att jag åker till Frankrike i september. Jag har hört att de är ännu jobbigare där. I september går resan till Norraste Finland där man typ klappar varann på huvudet som bäst när man är nykär. In och ut två gånger sen så är tvillingarna redan i magen och så ger man kärringen en hurring så att hon håller käft.


Alla ska vi väl dö någon gång

Det senaste dygnet har jag varit övertygad om att jag är ett steg närmare döden ett flertal gånger: När jag borrade i närheten av ett eluttag. Bzzt aj, död. När jag duschade imorse och upptäckte att det var jättemycket hår i silen som jag precis rensat för en vecka sen. Cancer aj, död (håret tappar man väl egentligen av strålningen och av cellgifterna och sånt, så rationell är dock inte jag i min dödsångest). När jag fönade håret samtidigt som pojkvännen duschade imorse. Bzzt aj, död. När jag absolut skulle upp och vingla på en ranglig skrivbordsstol med hjul på för att damma ovanpå garderoben. Kras, aj, lårbenshals, inflammation, död. I regel får jag dödsångest så fort jag går ut på balkongen... eller när jag somnar eller när jag går ut över gatan. När jag kör bil. När andra kör bil och jag sitter i. När andra kör bil och jag cyklar osv... osv...

Men hej, vi ska väl alla dö någon gång.

Dagens låt

Frågade just storebror och fästmön om vilka kärlekslåtar de tyckte allra bäst om. Det kom Elton John, The Ark och annat ut ur det. Som om jag inte redan visste det. Men brorsan kom med en låt som jag glömt bort. Ett band som faktiskt inte finns på min låtlista. Konstigt nog. Det är ju ett av mina absoluta favoritband. Men låtlistan är ju faktiskt inte alls så gammal. Skaffade ju datorn för bara sådär åtta månader sen eller kanske nio...

Dagens låt är saturday night med Suede. Det, mina vänner, är vacker musik. Fan, nu börjar jag gråta snart, brorsan ska ju gifta sig!


hjälper en kompis

Någon som vet vad gadar betyder. Det är svenska såklart och förekommer i den här texten:

Den [kroppen] blir sårbar och drabbas lätt av gadar, onda krafter, av andra människor, passioner och naturliga krafter." ... "Karaktär och självprestation är delar i hur sociala relationer bedöms och sociala relastioner har betydelse för orsak, typ, diagnos och behandling av sjukdom."

Text le stupid.

Plus minus noll

Det är lite mystiskt det där. Ni vet, när man tycker att man införskaffat så införgjordat mycket mer förvaring. Och så fyller man upp den där förvaringen och det är ingen skillnad alls på slutet.

Så känns det nu i alla fall.

Kommer med bilder så fort jag har diskat.

Tänkt på det här?

Jag är alltså 23 år. Det är jättegammalt. När jag var fyra år trodde jag att alla som var i den åldern var gifta och hade fyra barn. Jag tror att alla barn som växer upp med en kärnfamilj tror att hela världen är uppdelad i andra kärnfamiljer. Sen hade jag väl kanske inte så fel heller. Min barndomskompis mamma fick henne när hon var arton. När hon var 23 hade hon i alla fall tryckt fram två barn och jag antar att den tredje var på G, vet inte riktigt hur gammal han är, Jim, som han heter. Till slut blev det fyra barn i den familjen också. Precis som alla där hemma. De känner trycket av att alla flyttar ifrån den före detta möbelbyggarebygden och föder barn på löpande band. Hennes föräldrar var dock aldrig gifta, är inte nu heller, fortfarande tillsammans dock, men jag tror inte riktigt jag var sådär helt på det klara med de juridiska termer som omger ett kärlekspar i den åldern.

Jag kan bara tänka mig vad konstigt lille brorsonen kollar på mig. Alla hans kompisar har säkert mammor och pappor och de mammorna och papporna har ju då självklart barn. Det är ju typ dem han lär känna. Kompisarnas mammor och pappor och så dagisfröknarna och kompisar till brorsan och svägerskan som kommer över från andra delar av Göteborgstrakten för att låta sina barn och brorsonen och brorsdottern få leka.

Jag undrar om han tror att det är något fel på mig. Om han tror att jag är trasig på något sätt. En vuxen som inte har barn. Sen så har ju inte den andra mostern och inte ens farbrorn några barn heller. Men farbrorn gifter sig ju som sagt om en vecka (
låtar tack) så det kommer väl inte ta så lång tid till på den sidan om allt står rätt till.

Jag undrar om brorsonen någon gång tagit upp det där med min trasighet med sina föräldrar.

Om han har gjort det är jag rätt så säker på vad de svarat att nope, Marion, hon är inte trasig. Det är bara så att hon fortfarande är, till en liten, liten del, ett barn.

The missing brain

Ibland är man bra dum... Som nu. Jag tog ut mina sista 700 spänn och tänkte absolut inte längre än näsan min räckte. Herregud. Jag har ju alltså inga pengar kvar på konton för när jag ska trilska mig hem från Köpenhamn till Fagerhult. Idiot!
Först ska jag ju åka till Lund från Köpenhamn och sova där en natt hos ryssen. Sen ska jag åka buss hem från Växjö.

Idiot.

Dagens låt

Dagens låt är those other men med Albert Finney. Ska bli väldigt spännande att se om iBoy kommer tycka likadant när det blir close encounter med Kanoten i augusti.

För de som inte vet vem Finney överhuvudtaget är slänger jag här in en liten reminder. Killen i vit smoking, det är han. Men det visste ni ju redan.


En bra sak i alla fall

Till skillnad från de tyska fotbollskommentatorerna så var tyska eurosports friidrottskommentatorer både roliga och kunniga.
De gjorde sport till den underhållning det ska vara.

Gnork

DN-galan ikväll var inget rolig alls.

Fan!

OS-proffset

Ha, 1432 av 1500 poäng på svt:s os-frågesport på första försöket. Jag är fanemej ett geni.

Björk och jag

Jag har ett väldigt kluvet förhållande till Björk. Varenda gång hon dyker upp på iPoden som fått sina låtar från fyll automatiskt-funktionen i iTunes så trycks hon bort.  Ibland blir jag rädd för att jag bara har henne i min spellista på datorn bara för show off. Det är knappast musik för vardagslyssning för mig.

Men så ligger jag här hemma och kräks IGEN och i go humble slumpas fram. Och jag njuter. Ska vi se om det kanske kan dyka upp lite av de där Radiohead låtarna som ibland kan vara så jobbigt experimentiella att de ger en bultande huvudvärk men också ibland kan vara helt enastående.

Jag har ingen musik för show off. Jag är för kultiverad för det.

uppklädd

Håller på och kollar om det verkligen var fint, det där som jag ska ha på mig på brorsans bröllop.

Tror faktiskt det var det. Tror jag i alla fall. Det blev aldrig någon blomsterkavalkad som jag egentligen ville ha. Till slut blev jag så less p åatt springa runt i affärer att jag tog första bästa. Sen öppnade de Mango:t inne i stan som varit stängt för renovering igen och där hittade jag jättefina klänningar. Men den här är fin den med. Idag tror jag att jag blev övertygad om den igen. Ska bara hitta ett par skor till den också. Jag ahr två par skor här hemma. De ena är ett par guldiga med smala remmar och de andra är ett par jättebilliga mörkbruna sandaler som passar jättebra till jackan. Men egentligen vill jag köpa ett par nya. Helst mörkbruna med lite högre klack. Jag har en så pass enkel klänning att det skulle vara roligt med ett par rejält snygga skor. Förresten behöver jag ett par lite mer rejälsa höga sandaler som jag kan ha till jeans och sånt. Så fort pappa har skickat över pengar ska det bli till att gå och shoppa. Jag saknar även en snygg clutch att ha till. I guld eller mörkbrunt. Den ska jag hitta nu i veckan också.


Vad/Var vill jag bli när jag blir stor

Det är många som frågar mig vad jag vill göra när jag är färdig. Jag har ingen aning, svarar jag. Kanske jobba ett tag för att sen sticka ut och resa långt. Eller börja joba ordentligt hela tiden men det låter väl ovanligt tråkigt.


Var vill jag vara? Det är en nästan lika svår fråga. Behåller jag iBoy så är det klart att München kommer väga tyngst om det är där han vill vara. Jag tycker ju också om München såklart. Men jag är rätt så flexiel där. Jag har märkt med åren att jag är en social person och kan skaffa mig vänner nästan överallt. Så jag skulle gärna se att få arbeta i något annat land än just Sverige eller Tyskland.

Men en sak är säker. Jag vägrar låta mina barn växa upp inom det tyska solsystemets ramar. De kan få gå i skola här tills de går i trean eller nåt men sen så ska de ut. Det har inte något att göra med kunskapsnivån eller något utan så mycket mer att göra med ett barns bräckliga psyke. Jag tyker att det är sjukt att det här i fjärde klass någon gång bestäms om du kanske är mer en händig person eller en intelligent person, eller kanske rent av en lite korkad person. Att en tioåring får höra att de passar bäst i "Hauptschule", realskola, eller gymnasium tror jag färgar deras syn på dem själva och deras medmänniskor för alltid.

Om man kommer i Hauptschule, tja då är man praktiskt taget körd för en akademisk karriär. Då är man arbetare. Man har även bara arbetarvänner för man har ju sedan fjärde klass levt segregerad från alla andra. Kommer man i realskolan, som är ett slags mellanting, då har man en möjlighet att avancera, antingen, som iBoy, som hamnade där mest på grund av sin polska härkomst, som gick över till gymnasiet efter realskoleexamen. Eller att man går vidare till en yrkeshögskola.
Det är bara med en studentexamen från gymnasiet som man kan komma in på ett riktigt universitet.

Vad jag frågar mig är om så många barn som en gång fått höra att de är så eller så funtade någonsin har orken och lusten att ta sig någonannanstans när det sedan finns möjligheter att ändra sitt yrkesval. För det finns möjligheter att med extra studier ta sig överallt. Men har man lust? Orkar man? Har man modet.

Min syster blev bagare i gymnasiet. Hon arbetade aldrig en halvtimme som bagare efter studenten däremot. Hon jobbade några år på burger king och sen så beslöt hon sig för att göra något av sitt liv och utbildade sig till lärare. Hur många orkar göra det här? Här där man blivit indoktrinerad sedan fjärde klass att är man bagartypen så är man fanemej bagartypen.

Sen så är jag rätt så säker på att mina barn, om de inte absolut vill göra något händigt, skulle komma in på gymnasiet här. Det skulle jag nog allt se till. Med föräldrar som båda är akademiker är det nog svårt annars. Men då kommer nästa problem. Det klassamhälle som byggs upp för barn och ungdomar skapar gymnasister som ibland kan vara riktigt outhärdliga. Det är inte så sällan man får höra från sina universitetskompisar att det där, det är såna där typiska Hauptschule-elever och så pekar de på någon sprayad vägg eller en söndersparkad busskur någonstans. Såna ungdomar, med näsan upp i vädret, vill jag inte heller ha.

Det är klart att det fanns en viss gräns mellan de olika linjerna på mitt gamla gymnasium också. Men man hade ju vuxit upp med någon ur varje linje, jag kände ju killar och tjejer på fordon, esteter, hotell och restaurang, samhälle och så länge de inte hade brukat vara elaka mot mig i grundskolan så satt jag och pratade med dem på bussen hem över helgen.

Så, vi kan räkna med, att om tio, femton år, då kommer jag inte bo i Tyskland, med rätt så stor sannolikhet kommer jag att bo på landet någonstans utanför en småländsk stad för det är väl varje människas dröm, när de väl får barn, att kunna ge dem en lika underbar uppväxt som de själva fick.

Om jag får barn, det vill säga.

Fattig

Ah, härliga slutet på sista månaden på universitetet då man har ätit ute två gånger varje dag för att man vill hålla sig så långt borta från allt vad egna lägenheten heter för där sulle man direkt dega ihop. Kanske diska lite eller något sånt där och så skulle man komma tillbaka till böckerna först tre timmar senare.

Man är pank då, slutet på sista universitetsmånaden. Jag har tio euro på visakortet. eller rättare sagt 113 kronor. Inga småpengar alls. Det sista gick till att betala tåget hem till iBoys föräldrar. De där tio eurona gör förresten ingen skillnad alls. iBoy har nämligen tappat bort sin plånbok och däri liger mitt visakort... och mitt körkort... och mitt studentkort.

Fan.

Idioter

Det är intressant sådär med landsbygdstidningar. Allt måste skrivas så abstrakt hela tiden - om det är något dåligt i alla fall.

Som här:

Artikel från Barometern

Det går ju inte skriva ut i vilken by det är egentlige för då skulle ju alla genast veta vilka det var.

Men jag kan avslöja att det har med min hemby Fagerhult att göra och att jag vet exakt vilka det är. De är idioter hela bunten. Snälla idioter i ju för sig, mot mig i alla fall då. Men likväl idioter. Idioter som nu har egna barn och som bör försöka vara goda förebilder. De är i alla åldersklasser de där idioterna och en de lite äldre idioter är även förebilder för andra yngre idioter. De var inte två, de var ett helt gäng och jag hoppas att alla åker dit lite hårt så de kan sluta dricka sprit och vara idioter så att vi kanske, kanske kan undvika att Fagerhult är fullt till bredden av just idioter.

Restaurangägaren är också lite av en idiot. Men jag skriver det här. Jag går inte och pangar rutor.

Fattar inte

Jag fattar inte det där med FRA. Var de nu kritiska ledamöterna inte medvetna om vad det var de röstade för? Ändrades lagförslaget efter att det gått igenom? Faller de nu från trycket från folket? När de röstade. gjorde de det bara för att följa partiernas riktilinjer?

Jag fattar inte. Informeras de inte ordentligt innan de sätter sig och röstar eller är det så att de inte informerar sig tillräckligt. Är det så att de är så populistiska att de inte klarar av att hålla fast vid något som de antagligen tror på då de röstat för att få igenom det. Får man ändra förslag efter att de gått igenom?

Jag fattar inte. Jag tycker att alla scenarion är hemska. Bilder av sovande ledamöter som trycker på knappar hejsvejs dyker upp i mitt huvud. Bilder av fegisar som inte vågar ta impopulära beslut. Bilder av statsministrar som pekar med hela handen. Bilder av klausuler som sätts i pränt i efterhand.

Nä, jag fattar inte.

Bort med händerna då kärringjävel!

Gaah, jag blir tokig. iBoys mormor är jobbig som få. Jag tycker att det är väldigt påfrestande med en massa kroppskontakt sådär, med folk jag ju faktiskt inte känner. Kindpussarna här håller jag mig borta från så mycket jag kan men iBoys mormor kunde jag inte fly ifrån. Helt omöjligt. Försökte, men ville inte heller såra eller vara oförskämd.

Vi har precis kommit hem från hans polska familjefest. Folk hade kommit extra från Polen för att fira morfar.
Det första som hände när jag kom in var att tanten kindpussade mig och tog mig under armen och släpade med mig för att visa foton på morfar som ung. På polska. Tanten bor sen ungefär tjugo år i Tyskland och pratar bara polska. Ok, det kan jag ta. lite armsläp, det går bra, polska, tja, jag förstår ju vart åttonde ord så det funkar. Men när hon börjar pussa på mig lite sådär bara, pratar och så upptäcker hon mig och börjar pussa mig hit och dit. Mina kinder blir nästan våta. Då är det inte ok mer. När vi kollar på film och hon lägger min hand på hennes axel. När jag sitter och äter och så kommer tanten och börjar fibbla med mitt hår. Nä, då är det inte ok längre. Då har hon passerat mitt svenska egenutrymme alldeles för många gånger. då känner jag mig utsatt och det är mig pinsamt.

Ja, jodå, jag är väl sådär jäkla svensk och tråkig men herregud, den där tanten lyckades röra mig mer på en kväll och en morgon (vi åt frukost ihop också) än min egna farmor under flera år. Med farmor var det en kram när man kom och en kram när man åkte. En lite hårdare kram när hon var sjuk och man inte visste om det blev fler kramar. Jag är glad för den där kramen idag. Klart kramade farmor mig mycket oftare när jag var liten. Hon kanske till och med pussade mig ibland, det kommer jag inte ihåg men det fanns en tydlig gräns när jag var tolv, tretton någonting. Då var det ingen onödig kroppskontakt där inte.

Och jag var fullkomligt nöjd med det. Det är inte så att det var mindre kärlek i mitt och farmors förhållande. Det var bara så att vi var så mycket mer svenska, antar jag.

Att sitta där med en tantjäkel som kladdar på en, har träffat tanten två gånger innan... gaaah!

iBoy'll like

Det finns en del saker som jag tror kommer glädja iBoy med Sverige. Några saker som helt enkelt inte finns här.

*Pizzorna. En Ciao Ciao, tack! Den skandinaviska pizzakulturen har brytit sig ur det italienska arvet och är nu något alldeles unikt.

*Hamburgekioskerna. Här finns det helt enkelt inga hamburgekiosker. Vill du ha hamburgare får du antingen gå på något restaurang-aktigt och paya 90 spänn. Annars är det bara McDonalds eller Burger King som gäller.

*Osten. Ost i halvkilos-klump. Wunderbar!

*Smörgåstårta. Tror helt enkelt han kommer gilla det helt tokigt mycket.

*Kantarellmacka. Hey, vem gillar inte kantarellmacka?

*Smultron med svensk mjölk. Funderar lite om han kommer reagera helt laktosintollerant på den svenska mjölken och sitta på dass hela dagarna. Men annars är det svårslaget.

Dagens låt

Dagens låt är Björn Kleinhenz:s poets dying.


Mamma Mia

Igår skippade vi att gå ut och dricka oss berusade. Vi gick på Mamma Mia istället. Visserligen drack vi ett par öl inne på bion men mer blev det inte.

Se den. Man blir helt enkelt lycklig av den.

Sammanträffande

Hittade en lapp nere vid brevlådorna att en tjej som hette Kristina sålde en cykel för tio euro. Hepp sa jag, för jag
vill ha en extracykel om någon skulle komma på besök någon gång eller om min cykel visar sig vara dyr, dyr, dyr att laga även i Murnau dit den ska nu och jag skiter i att fixa till den.

Ringer, pratar tyska, säger att jag heter Marion, vill ha cykel, jag bor på första våningen säger hon. Ok, springer ner. Träffar tjejen. Går ut och kollar på cykeln. Tio euro vill hon ha för den. Den duger. Råkar nämna något om att jag kommer åka till Sverige. Är du från Sverige frågar hon? Fortfarande på tyska. Jaha, det är sån där som tycker om att åka och semestra i gamla Svedala kommer jag fram till. Sen går hon över till svenska och det verkar som om jag har bott fyra våningar ifrån en tjej hemifrån. Jag känner ingen svensk här, ingen alls förutom tjejen i Nike-affären som jag träffat en gång. Så det var ju trevligt att träffa en sån. Förutom det där att jag inte kan prata svenska så bra just nu. Jag sluddrar och kommer inte på orden. Det är svårt. Jag håller på att förvandlas till Anita Ekberg.

Hur som helst, jag har köpt till lite saker till vår lägis nu i alla fall, tjejen skulle ju flytta. Tre såna där skoskop från IKEA - de där i plast. Nu ska äntligen alla skorna bort, bort, bort från garderoben och så ett litet skåp till under handfatet. Perfekt. Lite penningar kostar det också - 37 euro för tre skoskåp, skåp under handfatet och så en cykel. Det enda problemet är att jag inte har 37 euro. Jag är pank med andra ord (ska egentligen betala möblerna imorrn). Men helgen kommer tillbringas hos iBoys föräldrar så det kommer bli lugnt på pengafronten och det enda som kommer kosta saker är att jag ska gå och kolla på Mamma Mia ikväll. Och så ska jag ju tvätta också, gah! Men nästa vecka kommer det nya pengar så jag ska ringa till svensktjejen och hävda att jag ska bort imorrn och fråga om det är ok att jag hämtar grejjerna på onsdag istället.

Klok som en bok

Säg hej till mitt allra första Shein. Här i Tyskland har de inte kommit på att det finns sådana där saker som internet och sånt. Så man får papperslappar efter man har klarat en kurs. Sen får man hålla koll på den där papperslappen. Försvinner den, tja, då får man försöka förklara det för csn som ska få en stämplad kopia.

Jag har även en bok där det är meningen att jag ska skriva upp alla sakerna jag gör p åuniversitetet. Men jag fattar inte hur den funkar. Så jag har inte skrivit in något i den än.

Ha, det verkar faktiskt som om jag inte bara är snygg. Jag klarar visst mina tentor också.


Hygienen

Jag förstår aldrig poängen med att tvätta båda händerna efter att jag varit på toa. Vänsterhanden har man hur som helst inte gjort något med där. Det är i den man har hållit nycklarna eller handväskan eller vad det nu kan ha varit. Det är ju med högerhanden man öppnat dörren, torkat sig och spolat med. Vänsterhanden är clean. Man ska inte tvätta sig för mycket, hörrni, då torkar huden ut.

Interpunktationen

Jag är inget bra på det där med interpunktation. Ibland kan det slå ut till min fördel som då min svartkavajade svenskalärare i gymnasiet hyllade mina långa meningar som kvalfyllda och tankfulla.

Nu har jag helt tappat greppet. Jag har nästan slutat skriva långa meningar utan istället så slänger jag in punkt och stor bokstav lite varstans. Har som inga regler alls. Känner mig som Hugo Ball, som Tzara. som Duchamps, så jääla avantgarde.

Jag utmanar etablissemanget. Jag stavar fel för att jag vill. Jag skiter i radbrytningar. Jag lever för att provocera.

Så jääla avantgarde.

Kanske kan man bryta ner FRA på det här sättet. Kanske funkar inte deras system längre när någon bara sådär, mitt i en mening bryter av med en punkt. Eller när någon stavar terrorist med bara sammanlagt två r. Vilket liv det skulle bli. Nämen, han kan det ju inte va' han kan ju inte ens stava. Int kan han bygg bomber så tänker de. Så gör kompisen en implosion och det betyder att han håller med, typ, i Norrland. Eller så kan man inte alls använda det just där. Blir lite tveksam nu.

Men det är egentligen en ryss som har inspirerats av mig. En ryss som är kompis med en taliban som har fått vapen av Irak som ju såklart fick sina vapen av Frankrike eller USA eller något helt annat land. Den där ryssen vill spränga i Stockholms tunnelbana, han vill bomba Turning Torso och, värst av allt. Han vill sabba Rainbow på Liseberg. Han vet att jag inte är i Malmö så ofta, han vet att jag hatar T-banan och han har klurat ut att karuseller utan vatten som stötdämpare inte är kul för Marion. Han gillar nämligen mig. Jag har ju inspirerat honom. He no want me blowing up..

Jag skriver historia här, i den här bloggen.

Stay tuned.

Kvällsfin

Mmm, funderar - när jag går ut med tjejkompisen ikväll. Då blir det nog samma.

Fast med hatt.


Mostly black

Jag är väldigt glad att jag körde på lite kortare klänning och tights på morbrors begravning. Jag har nämligen haft väldigt mycket nytta av den där klänningen. Det är en av mina braiga klädesplagg just nu. Men för att inte få en gråtattack varenda gång jag tar på mig den så måste jag alltid ha i alla fall något färgglatt till. Jag tycker inte heller att det är sådär jättesnyggt att springa runt i helsvarta trikåplagg. Det känns så sorgligt. Speciellt snyggt är det inte heller.

Idag blir det en färgglad sjal från Polen och så kommer en liten blå monkiväska till också.



Före

Varrå, har ni haft tentaveckor eller?


Stazi

Har fått en lång föreläsning om att jag inte får öppna dörren om jag inte tror att det är någon jag känner. Det kan nämligen vara tv-kontrollanter.

Det är nämligen så här att de måste inte visa på något sätt att de är just tv-kontrollanter. De kan gå in och fråga något helt annat. Jag vet inte hur det är i Sverige men jag är nog allt hundra på att de måste säga "hej, vi kommer från radiotjänst, vi vill bara fråga om du har en tv".  eller något sånt där hemma. Här är de små spioner som springer runt, utan kontrollant-id och frågar om ett glas vatten och så vidare.

Det som föranlädde det hela var ett besök från tyska Telecom där de frågade om jag vi hade telecom, de gjorde tydligen en nöjdhetsförfrågning. Nope svarade jag, han som bor här, Herr iBoy, han har nog Alice, vad jag förstår.

De hade TeleCom-id's men nu är jag rädd att det var tv-spionerna. Trots att jag inte tror att de får göra så. Pojkvännen är inte så säker. Han tror att de helt enkelt kan ha varit förklädda tv-spioner. Jag hoppas och tror att världen är så schysst att man inte får springa runt med falska id:s och kolla tv-apparater bara sådär. Att TeleCom blir upprörda då. Jag menar, tänk om någon skulle få för sig att trycka upp några spårvagnskontrollant-id's och springa runt och kontrollera folk på spårvagnen. Visst skulle ni bli upprörda då?

Det verkar också vara omöjligt att försöka slå tillbaka mot dem. Jag menar, någon säger att den ska mäta av vattenmätaren, går in och ser en tv, och anmäler tv-innehav. Inte okej, tycker inte jag i alla fall. Tycker jag vore ett ganska så bra skäl till att få anmäla någon.

Det positiva med kräks

Såhär smal är min midja nu ungefär.
Men jag tror inte riktigt att bulimi är något för mig i alla fall. För det första är det knäppt och för det andra så kräks jag genom näsan varenda gång jag kräks. Det är inte så mysigt. Och så mår jag skit också. Utan det får nog bli lite träning när jag kommer hem till Sverige igen.

Köttgryta

Egentligen var det meningen att det skulle bli köttgryta ikväll. Har köpt grytbitar och allt.
Tyvärr så har iBoy gett beskedet att an inte kommer vara hemma till maten ikväll utan han kommer plugga hela kvällen tills Stabi (stasbiblioteket) stänger klockan 12.

Inte fan att jag tänker ställa mig, lite halvdålig sådär och göra gryta som tar en coh en halv timme.

Så det får bli tills imorrn istället. Förresten, säsongen verkar inte riktigt vara rätt för kålrot just nu. Någon som vet om man bara, helt enkelt kan ersätta det med kålrabbi? Vad är kålrabbi förresten. Hur ser den ut inuti, skivar den sig eller är den liksom hel? Jag har en här hemma just nu men vågar inte peta på den för den ser ut som en väldigt mystisk sak.

Den har liksom antenner.

Kärringråd

Ni vet sådär när man kräkts en massa, som jag har gjort idag av ingen anledning alls egentligen, eller som när man är bakis eller full eller vad som helst. Snytit ut en hel del kräks ur näsan eftersom man ju alltid ska till och kräkas genom den också och så har man somnat utmattad i en dimma av kräks. När man vaknar igen så vet man inte om det är den tomma magen som gör att man mår illa eller om det fortfarande är det riktiga illamåendet.

För mig är det nio gånger av tio att min mage är så tom så att jag mår illa av det då gäller det för mig att få i mig socker, fett och salt, snabbt. Annars kommer hungern gå över i riktigt illamående på minuten.

Många äter skorpor, andra banan, andra knäckebröd. En del äter yoghurt. Inte jag. Jag äter det enda som jag har lust på, det andra kan jag inte få ner eftersom jag ju såklart inte är så förtjust i knäckebröd utan något alls på och yoghurt, nä, det kommer inte in i munnen ens innan jag måste spotta ut det igen, samma sak med banan. Jag dricker cola, gammalt trick, får mig att rapa så jag får ut gammal äcklig gas som kan ligga och ta upp plats i magen. Och så äter jag chips, fett, salt och knusper, allt i ett. Hemma äter jag grillchips, här får det duga med billigaste chipsen med paprikasmak. Idag äter jag en snickers också. Om det är kris, att jag måste till skolan eller något, då sätter jag i mig en pizza. Kräks jag, då mådde jag tydligen inte bra än och gör jag inte det då har jag fått i mig allt jag kan ha tänkats behöva, fett, salt, "vitaminer" (tomatsås) och framförallt så har jag fyllt upp magen så det inte kommer eka ont däri ett dugg längre.

Lite spännande var det den där morgonen efter den där kvällen då jag nästan däckat vid vallgraven i Göteborg och en ridderlig kanot stötte mig hem och jag lyckades kräkas genom hans trappuppgångfönster. Då, på morgonen, då åt jag micropizza, liggandes på Kanotens hallgolv med en hink bredvid mig, antar att jag hade lyckats ta mig så långt innan jag ramlat ihop när jag ville ta mig från soffan till toan för att kräkas. En halv billy's lyckades jag nog kränga i mig, sen kräktes jag säkert igen men sen gick resten ner också.

Vin är gift! Aldrig mer vin efter klockan tolv på kvällen. Det är inte bra. Varulvsvin är det. På dagen är det oskyldigt som få drycker men på natten, gaaah, då får det päls och klor och vassa tänder.


Wednesday is pukeday

Jaha här trodde man att man skulle vara duktig idag och städa satan.

I stället blev det såhär.

När jag kommer hem så ska jag beställa tid hos vårdecentralen och se om det är något konstigt med min mage.

Kanske har det i huvudet i alla fall

Vi fick sammanfatta en film med Drutten och Gena på ryskatentan. Gick nog inte så dåligt som man skulle kunnat tro.

Men jag, som bara sett Drutten och Gena på tablettaskar när jag var liten,har alltid trott att det var Drutten och Hyena.

Ni vet, på de där askarna, där gapade de ju så mycket så man såg ju aldrig att den där som inte var en drutt ju var en krokodil och inte en hyena. Man såg ju bara ett stort svart gap med tänder.


Det här är inte samma avsnitt som vi såg. Vi fick se det allra första avsnittet när de träffades.

Vänsterhänta

Kommer ni ihåg Gilmore Girls-avsnittet där Rory blir lite lätt förälskad i någon kille på biblioteket.

Hon berättar för Logan som tycker att det är helt ok. Han har haft massor av crusher hävdar han. iBoy skulle inte alls tycka att det var lika ok. iBoy skulle börja gråta om jag berättade att jag ibland finner andra killer attraktiva. Han blir väldigt upprörd när jag suckar litegrann när det visas stiliga karlar i tv:n.

Hur som helst, en liten crush har jag, eller har haft nästan hela terminen i Uli, docenten i automatteori. Han är så söt och så nervös och blåögd och jag tja, en listyp, kanske inte alla förstår vad jag menar, men av någon anledning så är han precis den killen jag skulle kunna se henne bli lyckligast i världen med. Men hon är inte här så jag får spana in honom hur mycket jag vill.

Idag när professorn som säger jaaa hela tiden var inne och körde lite universella automater satt han mitt emot mig i salen och av någon anledning så drogs mina ögon till honom hela tiden. Påmindes om att han ju faktiskt är vänsterhänt. Sen satt jag och funderade på hur sex med en vänsterhänt skulle vara. Har aldrig haft det. Är det annorlunda? Jag lade till min smartaste uppsyn och så tänkte jag sex, sex, sex.

Tråkigare föreläsningar kan man ju ha.

Det man inte har i huvudet...

Jag må vara korkad som få.

Men jag är i alla fall jävligt snygg idag.


Dagens låt

Dagens låt är sedative med Babyshambles. Har ju upptäckt att Sadie är här med mig igen. Så jag får ta och skärpa till mig lite md dagens låt.

Gaaah!

Oboyen tog precis slut.

Här finns det bara mindre bra chokladpulver.

Gaah!

Sista skoldagen

Tentar lite idag med. Så har jag lite föreläsningar som jag ska dyka upp på och så gå igen.

Sådetså.

Efter det är det bara att ta igen det man missat... i skolan. Då ska det skrivas de sista klasserna i automatprojektet och så ska det bli lite rejäl sökmaskinsprogrammering.

Och sånt.

High five!

Dagens låt

Dagens låt är she fell into my arms med Ed Harcourt. Funny story där, Harcourt, regn, Pampas... Sådär 02 någon gång.

I ain't no crazy lady

Jag har en tendens att sjunga när jag går. Rakt ut sjunger jag, mitt på gatan. Allra oftast är det på väg hem någonstans. Tid på dygnet kvittar dock, jag har inga begränsningar. Cyklar jag är det nästan värre för då sjunger jag högt. Är jag full då vrålar ojag och är jag full och cyklar, då ekar det flera kvarter bort.

Jag har alltid gjort det i alla fall. När jag var liten var det inget konstigt att jag, trots min lite skabbiga tonrenhet sjöng på väg hem från skolan. 1 - jag var ett barn. 2 - i min lilla by är det ytterst sällan att man möter någon som hör en överhuvudtaget.

I Oskarshamn under gymnasietiden var det ett faktum då jag bodde i Kristineberg och trampade till skolan vareviga dag.

I München första gången var det inget jag fäste så mycket uppmärksamhet. Ingen idé att göra till sig för ett ställe där man bara ska stanna några månader.

I Göteborg, tja, då var det helt enkelt en del av mig. Och det är helt ok att vara lite konstig i Göteborg. Där är liksom alla lite skeva hur som helst.

Nu, i München igen, har jag i alla fall lyckats kontrollera det på ett sätt. Jag har lyckats begränsa mig till att bara sjunga svenska sånger. Av någon anledning tycker jag att det känns lite mindre tokigt. Kollar någon på mig så är jag säker på att de tänker, jaha, hon är från utlandet, där gör man så, där vill jag också bo, där alla sjunger på gatorna. Och så förstår ingen mig heller vilket gör att jag inte känner mig udda utan mer speciell och världsvan, kolla jag kan ett språk som inte ni kan! Sen så kan jag alltid försöka att övertyga någon om att jag är en känd sångerska därhemma, man sjunger så i Sverige förstår ni, lite falskt sådär, inte fint alls egentligen, så jävla hippt är det att sjunga så i Sverige. Blir känd på direkten, vaddå, ser fattig som en kyrkråtta ut. Det här är högsta mode... i Sverige. Så jäääla avantgarde. Just nu håller jag på och övar inför min nya skiva. Måste få in låtarna i huvudet, förstår ni. Tyskjävlar, fattar inget, Pöbel!

Så jag springer alltså runt på gatorna i München och lallar runt på ett språk som Deborah från Rotterdam närmast kunde beskriva som marsianska.

Så jäääla avantgarde.

Tänkte inte på det

i U2:s one spirar ju inte kärleken. Inte som jag vill i alla fall.

Här ville jag egentligen ha ett klipp med Peter Dalles uppfinnare som säger "tänkte inte på det"
men hittar inte det.

Så det får bli ett ihopklipp av lost och gamla yrrolgrejjer. Tror att det bara är Yrrol, kan vara lite lorrygrejjer med. Vet int.

Om man orkar kolla på hela så är det rätt så kul speciellt på slutet när finska cosby kommer in när John snackar med bruden.

kuggade tentan

Dubbelmeh


Tentar idag

Meh.


You suck, people

Kärlekssånger var det.

Inget knark, inga dåliga alkoholvanor, inget vi gjorde slut och blev tillsammans igen. Bara kärlek. Men bra. Det får vara allt från Eros Ramazotti till Kraftwerk. Det ska vara trallvänligt, lyckligt och perfekt. De gifter sig ju för tusan!

Låtlistorna hittills: 

Brorsan:

Fästmön

9400€

Mobilsamtal från i fredags. Jag ringer för att försöka förmedla min eländighet till någon

Marion: Hi, ich bin's.
iBoy: Ey, duuu, hab' dich vorher angerufen. Warst nicht da.
Marion: Neh, war im Lesesaal.
iBoy: Hast du zufällig Geld? So Cash?
Marion: Überhaupt nix im Geldbeutel. Muss noch abheben.
iBoy: Ok, wieviel hast du?
Marion: Hmm, habe gedacht, dass ich so 20 euro abheben werde. Für's Wochenede und so.
iBoy: Ich meine wieviel hast du? Auf deinem Konto?
Marion: Hmm, so 120 euro, wieso?
iBoy: Aua, ich brauche doch 9400Euro.

Det visade sig att han hade blivit erbjuden 500 euro för att åka till Ulm och köpa en bil åt en kompis till hans storebror. Men kom igen, 9400 euro. Då hade jag inte suttit här och funderat på om jag skulle köpa de där skorna till brorsans bröllop eller inte. Hell, då hade jag till och med suttit och skrivit det här från sängen med min nya laptop. Bilen köptes på lördagsmorgonen av en kille som verkligen hade så mycket pengar i madrassen.

Byter nog kanal

Det är inte bra när man börjar få lite feber sådär och det först visas kocentrationslägerfilmer och sen. Gissa...


Chuck's Baby!

Som gjort för hallucinationer. Nu byter jag kanal.

Nazisvaren?

Har precis kollat klart på en tysk film över koncentrationslägrena och en gammal fråga vaknar i mig återigen.

Under Nazi-tiden utfördes otroligt många experiment på människor. Det var fullkomligt vidriga experiment och allt är fullkomligt förkastligt - såklart.

Men de måste ändå ha fått ut otroligt mycket av de där experimenten. Jag har vandrat runt i Auschwitz och Dachau och ryst av obehag av tanken på experimenten som Mengele och hans kompisar utförde. Men samtidigt måste man ju ändå fråga sig. Vad hände med resultaten? Kastade man bara bort dem eftersom de var komna ur något så svart och hemskt att man inte ens kan nämna det.

Vilket slöseri i så fall.

Jag menar. Rasbiologin var ju en fullkomlig idioti. Men rätt i att det finns olikheter i folk som har utvecklats på olika ställen i världen har ju en poäng i alla fall. Man vet ju att öronvaxet hos asiater är smuligt medan det mer är klibbigt hos oss europeer. Att folk runt ekvatorn är mörkare än folk i nordligaste norden. Några fler skillnader, även inuti kroppen, måste det såklart också finnas. Inte intelligensmässigt eller humörmässigt, som nazisterna ville få det till. Men på många sätt. Såklart.

Men det forskades ju mycket runt sjukdomar och sånt också. Och hur människokroppen reagerar under olika extrema förutsättningar. På läskigt sätt men, det måste ju ha kommit ut svar ur det där.

Som vanligt vet jag inte vart jag vill komma. Allra helst önskar jag ju såklart att inget av det där någonsin hade hänt. Å andra sidan har det ju faktiskt hänt och jag skulle gärna vilja veta vad det gav. Jag fick aldrig lära mig i biologin på gymnasiet att tack vare nazitidens  konsekventa människoexperiment kan vi numera bota/vet vi numera... och så vidare.

Arsch

Jag är sjuk. Jag pratade fem minuter på msn med Kanoten. Och den jäveln smittade mig. Över msn. Från Göteborg. Jag bor jättelångt frånGöteborg, ska ni veta. Jag menar, skulle man använda apostlahästarna skulle man få förbereda sig med tält och gasolkök och sovsäck och en hel hög med nudlar. Och så skulle man få gå, gå, gå och så skulle det ibland komma ett sånt där stort byggnadsverk som Hitler byggde som tyskarna är så stolta över, som ett stort nätverk, som kallas Autombahn i vägen och så skulle man få gå runt den. Gå runt hela jäkla Autobahn. Det är ju jättelångt.

Hur som helst. Igår ville jag bara bli lite omhändertagen. Jag har ju pojkvän som ni alla vet, så jag tänkte att det ska väl gå bra. Det är ju som gjort för att bli omhändertagen, tänkte jag. Jag föreberedde till och emd för att han skulle kunna ta hand om mig och köpte chips, en ny smak, afrikanska kryddor och en påse av det allra, allra billigaste märket, och fanta mandarin, som faktiskt är rätt så god, inte lika god som fanta lime, dock. Pojkvännen hade cyklat och badat och jag förberedde vidare med att börja ladda 40 year old virgin på datorn som varken han eller jag hade sett. Så kom han hem. Sjöblöt för det öste ner utanför fönstret. Frågade om jag kollade på film... Jag är sjuuuuuk, svarade jag. Ikväll är det enda jag vill att ligga på din axel och kolla på film tills jag somnaroch så hostade jag lite teatraliskt. Vänta, sa han, hoppade in i duschen, ringde en kompis i Düsseldorf, pratade länge. När han var färdig, tog han upp telefonen igen. Ska ringa till Matthias, han sa att han skulle kolla på film hos sig ikväll. Jag tror jag går dit. Nähe, nähe, hade visst pratat i telefon för länge med Düsseldorf, Matthias ville sova. Ringer Matze, han kanske vill spela playstation... Ni ser, det är här någonstans som jag blir sur. Jag har alltså feber på G. Hostar, inte bara teatraliskt. Är täppt i näsan och snörvlig på samma gång. Och jag har uttryckt en önskan om att få ligga på hans håriga bröst och bli omarmad tills jag somnar. Och det enda han vill är att komma bort, så långt bort som möjligt.

När det går upp för honom att ingen annan vil leka med honom. Då säger han, ok, då stannar jag väl hemma då och kollar på film med dig, helt besviket.

Well screw you, tänker jag i mitt lite omtöcknade, alla mediciner man får hälla i sig på en kväll-tillstånd och vägrar göra något med honom alls. Lägger mig för att sova. Får höra att jag är larvig, att han inte fattar. Att jag ska lägga ner och kolla på film istället.Vill int!

Så jag somnar där jag ligger och känner mig sur, trött, bortglömd och sjuuuk. Och han sitter ensam och spelar nätpoker.

Så mycket för den fredagkvällen.

S*M*A*S*H

Har molande mensvärk och svär återigen på Eva och ormen och äpplet. Varför ska jag behöva lida för något hon gjorde? jag tål ju för helvete inte ens äpplen!

Men en sak som är bra med det, för bra är det i alla fall inte att jag var tvungen att sluta plugga ryska och kutryggad traska hem från biblioteket, det är att jag kan ligga hemma och kolla på SMASH och våndas över det onda men glädjas över det lilla.

Jag undrar hur många gånger den här töntiga lilla serien gick i repris egentligen. För 1990, då var jag fem, sex år. Men jag tycker jag kommer ihåg allt. Har kommit så långt som till när Sigge och Alex och Theo och..., heter han Einar? här, han -  nattsuddarn (n¨gon som kommer ihåg poängen med den serien förresten? det är allt väldigt blurrigt för mig) är i Sydafrika och måste spela tennis men vill inte för Sydafrika är bojkotterat för spel p.g.a bort med apartheid-grejjer så de försöker fly med vita tomteskägg som de fått av Claes Månsson som förklädnad.


Inte ett dugg klokare

Blir ni något klokare av den här artikeln?


från svd.se

Jag hittar ingen orsak. Inget svar på gåtan.

Prisar Gud

Länge sen det var så mycket kristet i svt som nu. Psalmtoppen... oändlig nåd och ovan där i Allsången. Prime Time baby.

Det har väl kanske med det där att göra att körsång har blivit poppis igen. Vet inte, kanske. Minns gamla körprogram med Kjell Lönnå som hela familjen samlades framför när jag var liten.

I alla fall. Visst, Psalmerna är en stor musikalisk skatt. Och de flesta går ju såklart att applicera på alla de tre besläktade religionerna. Och amazing grace är ju ett mästerverk. Svängig är den, katten. Men jag vet inte. Jag tänker på Lönnå.

Nu kommer Little Gerhard upp på scen. Jag är corny, jag vet, men jag diggar allsången

Filosofiskt

Ok, du raggar upp någon av, vad du antar är, motsatt kön. En riktig läckerbit, faktiskt. Får med dig sällskapet hem. Bara oralsex...

Dagen efteråt upptäcker du att det faktiskt var en av samma kön, en transvestit.

Varför tycker alla att det skulle vara så hemskt? Speciellt killar. Att man blev lurad? Homofobin? Tänk om man aldrig hade fått veta. Då hade det ju inte varit någon skillnad alls. Eller?

Sånt diskuterar vi när vi inte har något annat att göra här i München.

Hjälp!

Brorsan och frugan soon to be ska ju få iPodsar i bröllopspresent. Försöker fylla dem med musik när jag har en sekund över. Bara ett problem jag har ingen kärleksmusik... Bara en massa musik om trasig kärlek, sorgligt nog. Och Kent. Men Kent, tja, Kent är inte så entydliga med om de är kära eller ledsna eller hur det nu kan vara.

Så hjälp mig. NU!

Ge mig era bästa kärlekssånger. Sådär sånger där allt bara är peachy.

gut & fein Joghurt mild (naturell)

Köpt: 7/7-08
Affär: Tengelmann
Pris: 17 cent
Vikt: 150g
Syfte: Köpte två stycken samt en banan för att ha som lunch.

Omdöme: Åh fy fan!



Äntligen kyla

De senaste två veckorna har medeltemperaturen över dygnet varit runt en sisådär 27 grader. Inte ok! Jag behöver min kyla på dagen i form av sköna vindar och på natten i form av, tja, natt, natt är kallt.

Idag trycker jag på dashboard-knappen och upptäcker att temperaturen ligger på femton grader.

Mina fötter håller på att gå tillbaka till sin normala storlek efter att ha varit uppsvullna till en storlek större på grund av värmen. Idag kommer jag inte vara tvungen att gå ner till floden och bada fötterna för att kunna sova.

Det är bra. Jag kommer ha på mig långärmat idag. För första gången på två, tre veckor. Lite lycklig är jag allt.

Sen verkar det som om värmen kommer komma tillbaka lagom till när jag har haft mina tentor och jag har två veckor av lazy programming och *semester här i München. Det diggar jag med. Hmm, kanske Kroatien, Kroatien låter bra, va?

Best thing ever!

USB-VIN!

Mycket på G i staterna

Jag har precis kollat färdigt på alla tre säsongerna av Veronica Mars och slås av samma sak nu som jag gjort varenda gång jag kollat på olika high school/college-serier - det var jävlar vad vet händer grejjer i Staterna. Och vad mycket sex de har, killarna i alla fall, men de slampiga tjejerna också, såklart. Och all dramatiken. Jag menar. Ok, jag var superduperjättelugn gymnasiestudent. Men kom igen! inte ens de tuffa, korkade tjejerna hade så mycket action som det är i tv-serierna.

Jag menar, one tree hill. Hur trovärdigt är det på en skala?

Det är mysko det där.

Inte bra, kompisar

Det är något genetiskt fel på tyskar. De kan inte dansa för fem öre och de har helkass musiksmak. Stora sommarunikalaset som var igår var en stor besvikelse för mig mest för att ingen lyste upp min kväll. Ingen försökte, inte de som stod runt om, absolut inte de jag dansade med. Ingen var rolig och de fyra som faktiskt såg att ha roligt, de fick inte jag hänga med. Inte så konstigt kanske, de verkade vara rätt så tajta och jag kände dem inte.

Det finns någon sorts konstig code här att är du inte på stället med din partner så får du inte röra på dig mer än mellanstadiediskodans, åt sidan, åt andra sidan och så en höftknyck på det. Och är du där med din partner så gud förbjude att du skulle dansa med någon annan, helt platonsikt, för fem sekunder.

Töntar! och de jag var där med var värst. De stod mest som julgranar i mitten medan jag dansade runt dem.

Men sluta gnälla rå!

Det svänger ju!


Heroesfråga

Vad händer om en av Claires lemmar liksom skulle lämna kroppen. Om hon skulle köra motorsåg och skulle råka såga av sig benet? Vad händer om benet är långt, långt bort från kroppen. Hur långt går egentligen helandet? Om benet till exempel skulle råka malas sönder i en köttkvarn. Vad skulle hända då?

Vill bara vara sju år igen

Egentligen så vill jag bara gråta. Jag menar någon har typ hoppat på min älskade cykel. Men det gär man inte när man är 23. Då är man hård och man vet att saker är bara... saker.

Men mitt sjuåriga jag skriker inom mig. Inte bara sak! jag älskade den där cykeln. Om jag hade kunnat och inte haft en gigantisk karl i sängen så hade jag somnat med kinden mot styret. I sömnen hade jag ryst av välbehag av drömmar om soliga cykelturer på den bayerska landsbygden, den min otroliga, fantastiska, gråa cykel Grållan.

Och så vill jag, trots att det bara är materia, ställa mig bredvid min sönderslagna cykel och stortjuta och stampa i marken och låta tårarna spruta och dregla och snörvla. Och få mamma att lova mig en ny, finare, rosa cykel, i samma veva som hon förklarar att vissa människor har helt enkelt en liten, liten gnutta ont i sig, att det är som ett virus, som mässlingen. Och man ska inte vara arg på dem. Man ska mer tycka synd om dem.

Jävla skitarsle!

Cykeln var sämre däran än jag trodde.

Framfälgen är helt sned. Bakfälgen är nog körd den med. Det fina i kråksvängen är det att jag köpte en cykel med väldigt fina och breda däck och ett stiligt växelsystem. Det fula i den är att det kommer kosta kulor att laga den.

Nu håller jag på att skriva ett argt brev. iBoy ska få rätta det och så ska jag hänga upp det i cykelförrådet. Hela brevet går ut på att den som gjort det ska ge mig hans/hennes cykel. Eller så ska jag hunta ner en och göra dens leder ungefär lika krokiga som fälgarna på cykeln,


Imorgon ska vi bära! cykeln till verkstaden så de får komma med ett kostnadsförslag. Blir det för dyrt får jag ta och försöka mjölka ur det sista ur den och sälja det som säljas kan och köpa mig en ny bättre begagnad.

Gah, vad arg jag är. Arg. Arg. Arg.

Många, många

Jag stör mig lite på att folk som färgar håret hit och dit hävdar att deras riktiga hårfärg är si och så. De har inte den blekaste om hur deras hårfärg är. Frågar man dem när de började färga håret så är det ofta i 14-15-årsåldern och emellan så har de kanske gett håret en färgningspaus, men de har nästan aldrig lått håret vila flera månader, kanske ett år så att den riktiga färgan kan få komma tillbaka p åriktigt. Herregud. När jag var 15 var mitt hår säkert fyra nyanser ljusare än det är nu.

Min hårfärg har förändrats något enormt. Från att vara vitblond på skolfotot i fyran till den här, mörkblonda, cendre-aktiga, ljusbruna eller vad det nu är, nyansen jag har nu.

Jag stör mig nästan lika mycket på det som folk som säger att de var så snälla och söta som barn. Pojkvännen gör det jämt. Han var så snäll, grinade aldrig, använde aldrig tårar som vapen mot föräldrarna när han ville ha något på offentlig platser. Slogs aldrig. Well screw you mister! Själv var jag ett riktigt litet monster. Jag klippte håret själv så fort jag fick tag på en sax vilket gjorde att jag såg ut som en pojke mellan 88 och 93. Jag grinade och lipade så fort jag ville ha något alls i affären. Stampade i golvet gjorde jag, ställde till scener så mamma och pappa fick släpa ut mig och sätta mig i bilen och låsa. Men nu märker jag ju att jag gör precis samma sak, fast tvärt om, hävdar att jag var si och så i min barndom. Jag var inte elak. Inte på det hela taget i alla fall. Jag kastade inte mat på golvet. Jag svor inte. Jag var ett välartat barn med egenheter som kom i trubbel hela tiden. Varken ovanligt duktig eller snäll eller söt. Bara ett helt vanligt barn och jag kan slå mig i backen på att alla andra var det också. Ingenting att snacka om.

It's back

Datorn är tillbaka.

Och mitt hår har blivit rejält mycket blondare under tiden den varit borta.