Ibland

Ibland måste man förklara saker för sin mamma som när jag efter middagen idag sa att nu ska jag fram och syssla lite mer med rekursion. Då visste hon inte vad det var och jag försökte förklara jo du vet mamma, det är när man har en funktion som tar en grej och så gör man saker med den där grejen och så anropar man samma funktion igen med det nya som har blivit ända tills grejen sammanfaller med basfallet. Mamma förstod inte. Och så kom storasyster hem efter att ha spelat golf med pappa och jag såg min chans att förklara rekursion så att mamma skulle förstå med en liknelse.

Det är som när syrran har lite svårt att hålla koll på hur många slag hon har på ett hål, det där med att räkna ett plus ett plus ett plus ett plus ett plus ett plus ett plus ett
(nä, nu var jag elak, storasyster har ju faktiskt inte spelat så mycket än). Man kan göra rekursion av det. Basfallet är att bollen är i hålet. Och så har vi funktionen plusett som har ett tal och sant eller falskt som argument (glöm att säga boolsk till mamma) om bollen är i hålet så är det sant och jämt annars så ska man räkna på ett slag. Så man anropar funktionen plusett med noll och falskt vid första slaget, plussar på ett för slaget och kollar om bollen gick i. Nä, antagligen inte - så bra är hon inte riktigt än... Så anropar du samma funktion på slutet av sig själv för att räkna upp för nästa slag och kontroller att bollen är i hålet. osv osv

Mamma fattade fortfarande inte. Jag borde ha vetat bättre än att försöka förklara en datagrej med en sportgrej. Det är som att förklara matlagning för Kanoten med offside-regeln.

tjugotre

"I know"

Monica i vänner droppar det här rätt så ofta och hon har alltid samma min när hon gör det. Lutar sig som fram över ett bord eller något, trycker fram hakan och ler gigantiskt och så säger hon det: "I know".

Fair Fight?

image299image300image301image302image303image304image305image307image308image309image310image311image313image314image315image316image317image322image321image324image325

Inte alltid dåligt

Ibland kan det kännas otroligt irriterande men just nu är jag faktiskt mest nöjd med att mamma, pappa och storsyster är helt och hållet iq-befriade när det kommer till datorer. För annars hade det ju blivit sådär jobbigt när de hade råkat styra blicken mot mina emacs-fönster och utbrustit "men Marion, det här ser ju ut precis som det gjorde för en månad sedan! Du har ju inte gjort ett piss..." För då hade jag ju varit tvungen att dra upp det där med att jag fullständigt föraktar och hatar Scheme (en dialekt av Lisp). Att jag hatar dokumentationenav detta Scheme och att jag helst av allt i hela världen vill förnedra de som bestämt att festival-scheme ska vara en egen liten dialekt av Scheme och att man absolut inte ska skriva en rad om hur skiten funkar, genom att doppa dem nakna i tjära, rulla dem i fjädrar och sedan, en väldigt varm dag låta en asfaltsbil asfaltera in dem i riksväg 23 och köra över dem gång på gång, på gång och ha hyrt in hon som gör rösten till Nelson i Simpson och låta henne stå och säga Ha-haaa. Jag fantiserar även att låta hyra in bajsmannen som kan krama dem lite extra länge innan jag sätter igång med själva doppningen och rullningen och överkörningen och Ha-haa:andet.

Och det hade ju varit jobbigt.

En bild 31/7-07

Outdoorsy pic!
image298

Mitt lilla kontor ute på balkongen. Najs, solen skiner var femte minut och värmer litegranna.

tjugotvå

"зто моя падруга!"

Barnen i Kaliningrad slogs praktiskt taget om oss svenska tjejer ibland.Det var hemskt att åka därifrån. Ännu hemskare är att våra planer om att åka tillbaka mot Bagrationovsk gått i stöpet i år.

tjugoett

"jag ringer till Sören och säger att du måste vara hemma imorrn"

Mamma var tjenis med min klassföreståndare i sjuan. Det var vår och jag hade precis fått mens för första gången.

Knark

Jag har tydligen börjat använda punkter. Jag tycker ju inte om punkter. Punkter är emot mina principer. Sedan så är det så att användandet av punkter  har fuckat upp min stora talang - att skriva jättelånga meningar. nu när jag skriver långa meningar tappar jag tråden helt och flyter ut mot något helt obegripligt. Så jag har inte varit berusad de senaste inläggen, jag har bara börjat använda punkter. Screw punkter!

Hemskt, hemskt, hemskt

Om man läser mina frasminnen - hehe, minnen som frasar, mmm... så märker man att löjligt många av dem handlar om döden. Döden är tydligen en rätt så minnesvärd grej. Oughta try it, om sådär sjutti år.

Tjena snäckan!

Att träffa gamla högstadiepersoner är ytterst mystiskt. Jag var ju som sagt i Högsby idag, kommunhuvudstaden. Först har en en åtta månader gammal bebis och så när man går på pizzerian för lunch, då kommer en kille från grannbyn in och jag och syster var tvungna att diskutera hans frisyr, en sån där pålandetimörkastesmåland-frisyr - en färg i nästan hela håret förutom en fläck på någon godtycklig plats på huvudet som går i en annan kulör, här var det mörkbrunt med en blond fläck där bak. Sedan en lång kille med mössa och solglasögon och en lite kortare blond kille, i solglasögon, han också. Jag tyckte jag kände igen den längres röst, men kunde inte placera honom.

När jag kommer ut hör jag ett "tjena snäckan". Hälsar lite tafatt tillbaka men kommer fortfarande inte på vilka de är.

En fem minuter senare i bilen utbrister jag att det ju var Anders (den långa) och Chrisse (den korta).

Tre år i högstadiet för snart åtta år sedan och jag känner inte igen dem mer.

Bäbispanik

Shit, träffade en gammal högstadiekompis på Karlssons i Högsby. Hon hade en barnvagn framför sig. En barnvagn med en bäbis i den! En bäbis!? Det är inte meningen att människor i min ålder ska ha barn. Jag menar vi är ju bara barn. Vi har precis lärt oss gå, blunda med ett öga i taget, klä oss färgmatchat, ramla med grace, klockan, dricka vodka och gin, dricka oboy utan sugrör.

Man får inte ge bäbisar till barn i min ålder! Det är fel.

Jag menar, man får inte ge bäbisar till människor som är i den åldern att de, när de träffar en gammal klasskompis med världens urgulligaste unge, hälsar på den och när den inte skriker tillbaka förskräckt utan ler lite småtrött mot dem, frågar mamman om hon har gett den knark eller nåt, för han verkar ju helt hög.

Äh, vem lurar jag? jag matchar inte mina färger.

Dagens låt

Jag funderade länge på vilka låtar som passar bäst till att ha i poden när man cruisar runt på landet på mammas nypumpade cykel med.

Och så gjorde jag det där cruisandet och så upptäckte jag att jag slått huvudet på spiken med låtvalet.

Dagens låt är Supergrass' alright.

tjugo

"inte en till"

Mamma när det kom fram att en kille som var något år äldre än mig hade skjutit sig själv. En dag senare kom namnet fram. Jag kände honom. Typsikt.

nitton

"Du fick svart. Det passar ju bäst så. Inte sant?"

Ingmar Bergman dog idag. Döden vann alltså det partiet. Jag var väl fjorton, femton när jag såg det sjunde inseglet.

Funkar det?

Ok, jag fattar designblöjan. Men Libresse Design Edition? Kom igen! Antar att det är paketen som är designade - det gör ju inte direkt det mer förståeligt.

arton

"wussten Sie es nicht, Lindh wurde gestern erstochen"

Min goethelärarinna Karin Rother i München sa detta den 11:e september 2003, på morgonen. Jag hade ingen aning. Efter skolan sprang jag hem och kollade på cnn hela dagen. Det rullade en remsa under bilden: Swedish foreign minister Anna Lindh died this morning due to injuries she got after an attack yesterday afternoon

sjutton

"det kom blod ur Markus"

Pelle Allsing råkade tappa hamstern Markus i mixern och är ledsen.

sexton

"nej, inte så"

När jag krockade med bilen sprang jag till min sysslings hus. Jag fick lägga mig på golvet för att inte fläcka ner några möbler med allt blod i ansiktet. Det var en hund där. Hunden fick sägas till för att den inte skulle smaka på mig.

femton

"Hmh, M... you know... yesterday.."

Australiensiska Tanya med auboriginefternamn fösöker förklara för mig att amerikanska Anne sålt mig till en rik arab för 1000 euro. Hon började fundera på om det kanske var på riktigt bara för att pengar bytt hand och man gör väl kanske så i Saudiarabien. Vafan! 1000??

fjorton

"Warum nicht?"

En kompis till mig från Brasilien förklarade för mig vad han kände och jag förklarade att jag inte kände likadanat.

Ett osmidigt svar gör att han fortfarande inte har svarat på mina mail och mina hälsningar på msn. Men hur svarar man smidigt?

tretton

"nu får du hjälpa mamma lite..."

Mamma var sjuk en massa när jag var liten. Hon hade ett magsår som var väldigt envist. Ibland var mamma tvungen att vila, hon jobbade inte riktigt heltid när jag var riktigt liten så hon var hemma med mig efter lekis. När mamma var sådär dålig fick jag göra de saker som hon inte orkade göra. Hämta posten i postfacket på posten, handla, skölja ur mammas hink efter att hon kräkts, sätta in i diskmaskinen.

tolv

"fan, jag sa ju till honom..."

Största storebror och jag hade precis kommit hem från min tennisträning. Mamma var helt förstörd. Vi drack läsk i köket och mamma berättade att yngsta storebror hade kört i med motorcykeln. Kört i ordentligt. Pappa hade åkt iväg med honom till sjukhuset. Största hade sagt till sin lillebror att inte köra med motorcykeln. Bromsarna var dåliga.

elva

"... no man is an island ..."

Min konfirmationspräst sa detta i varje predikan han höll.

gratisshopping

Jag var uppe på biblioteket (förrådet) och gratisshoppade lite till. Jag hittade följande:

  • ett par högmidjade jeans som satt som gjutna. Tyvärr var de slitna nedtill och var till och med lappade så jag klippte av dem och ska nu sy upp dem till ett par snygga shorts.
  • En anorak. Mammas gamla anorak. Nu har jag snart alla jackor jag någonsin kan tänkas behöva. Behöver bara en snygg jeansjacka också.
  • En jättesnygg skjorta. En såndär utan krage. Mamma tror att den varit hennes. Den ska bara strykas och så ska jag sy i en knapp och till slut så ska jag klippa av ärmarna och sy till dem så den blir kortärmad.

tio

"inte jag heller..."

Svaret jag fick när jag förklarade att jag aldrig gått längre än så förut.

nio

"sprit, här var det sprit!"

Yrrol, har sett den några gånger. Yrrol är Lorry baklänges.

åtta

"Vi måste nog avliva Rasmus"

Mitt första riktiga möte med döden eller rättare sagt, döden av någon kär till mig. Vår fantastiska hankatt, Rasmus, svart med en vit fläck under hakan, började tappa pälsen en sommar. Mamma och pappa trodde att det var skabb och beslöt att låta Nisse Blomqvist - jägarn - gå ut i skogen och skjuta honom.

När han kom tillbaka, utan katt, sa han att han efteråt hade upptäckt att det antagligen inte var skabb, det var nog bara fästingar som han hade kliat bort.

Rasmus blev nio år gammal. Jag var tio när han togs med ut i skogen.

sju

"...är död... hängde..."

En vän till mig tog livet av sig. Jag fick höra det i bussen till skolan.


sex

"Någon ska ju komma sist också"

Pappa försöker muntra upp mig efter en seglartävling, jag gick nog i fyran. Vi satt i den gula lastbilen som pappa köpt från vägverket. Det funkade inte.

Nya kategorin

Jag minns saker. Alla som har levt snart 23 år minns väl saker. Vissa sekunder i livet då tiden går i slow motion i mitt minne. Några ord, det är allt det är. Jag kan inte ens svära på korrektheten på orden men det är det jag kommer ihåg kommer ut ur munnen på den som sa det. Några ord när all livets härlighet eller hemskhet eller kanske vardaglighet samlas ihop i en stor hög och slängs mot dig.

fem

"du bist eiskalt"

Marockanska kompisens utlåtande om mig. En blöt morgon som var resultatet av en blöt natt och en blöt kväll. Han menade det inte som om att jag inte var intresserad av honom eller något sånt där utan bara att jag var kass på att visa vad jag kände i allmänhet. Aouch.

fyra

"Jag älskar dig"

En väldigt berusad människa i min säng i en väldigt liten lägenhet i ett studentkomplex bortom Munkebäckstorget. Det var första gången han sa det. Tre timmar senare ringde det från mitt jobb och jag fick åka iväg. Den gången var jag lite extra varm inombords och det var inte bara att jag var bakis. Åtta, nio månader senare började jag blogga och ytterligare några veckor senare kom jag fram till att jag inte älskade honom längre.

tre

"men nalle, vilket fint öra du har "

Storebror nöp tag i min stortå när vi lekte nalle i gröna soffan i gamla tv-rummet. Syftet var att förnedra den andras kroppsdelar tills den blev förbaskad och stack. Så fick man soffan för sig själv. Jag vann aldrig. Men när jag stampade iväg från soffan för att storebror retats gick jag alltid förbi köket där mamma alltid hängde när jag var liten, bölade och skvallrade på bror och så fick jag en glass. Sedan ställde jag mig precis framför tv:n så att bror inte skulle se något och slickade i mig min knattepinne.


två

"...ist doch ein Wunder, dass Sie noch hier sind..."

Min läkare i München när jag träffade honom första gången. Jag hade åkt ambulans och under färden hade min puls varit nere under 15  slag i minuten.

15 slag.. - det är alltså ett slag var fjärde sekund.

ettusenett, ettusentvå, ettusentre - dudunk - ettusenfem, ettusensex, ettusensju - dudunk - ettusennio, ettusent...

 

ett

"Kom hit och kolla..."

Min rumskompis i gymnasiet dagen då tvillingtornen föll. Hon satt vid tv:n och såg på rapporterna, jag kom hem från skolan.

Det blev en lång dag med många terroristexperter i tv:n.

Dagens låt

Dagens låt är Bluetones'  last song but one. För att vara en skiva av gamla föredettingar så är faktiskt deras skiva från 2006 helt okej, förutom det där med att de bekräftar att de är just föredettingar med att låta precis som de gjorde för tio år sedan.
 The Bluetones

Vad döljer sig i skuggorna?

Vårt hus är inte bara mörkt på natten - det är riktigt jäkla skitmörkt. Därför är det läskigt som nu, när man är vaken klockan halv tre, nattetid. När man är ensam i huset. Och när man är dum nog att ha lämnat de nybakade muffisarna på plåten i köket. Längst in, längst ner. Såklart är det tänt i köket och då tänker man inte på att man ska tända på vägen. Man har ju perfekt ledljus från lagamatdelen av huset. På vägen tillbaka, när man lagt in muffinsarna i en burk, då ska man ju släcka i köket. Och så kommer man på att resten av hela undervåningen är helt kolsvart. Jag känner mig fram. För igår råkade jag göra samma sak här uppe, på väg in i mitt rum. Slog i dörren helhårt. Och halvvägs, i en av de små mellansalarna därnere - då kommer jag på att jag är ensam, i det stora huset, det stora, mörka huset. Och så kommer jag på att fönster är sköra och att jag suttit uppe i tv-rummet halva natten och kollat på tv- och dataskärmen. Vem som helst kan ha knackat ett fönster under tiden. Och spöken, spöken, de behöver inte panga fönster alls.

Läskigt.

Och radion spelar Kents om du var här...

Nope, inte den här gången heller, Magnus. Men tv:n visar Psycho.

En av anledningarna till att jag förlikade mig med att bli kallad Marion. Det är den och Himmel über Berlin och Robin Hood. Och så bandet Marion såklart, men de är väl gamla nu.

Förresten, skådisar var ju så mycket snyggare förr, kolla bara in Anthony Perkins, och John Gavin också för den delen.

Dagens låt

Dagens låt är Casey Dienel's frankie and anette

Kräkroligt

Helt otroligt skojig.

Jag i min fina randiga tröja såklart.

:P

Jag ska få våfflor till brunch. Och jag får äta så många jag vill.

Där fick ni!

Det här är Marion i ottan

Godmorrrrgon, Godmorrrgon. Eller godnatt. Klockan är halv fem och nu går jag och lägger mig. Dumma skånepågen gick ju och tipsade om spel och trots att det är väldigt simpelt blir man lätt fast i det. Fast som i två och en halv timma fast.

Keep rollin' rollin' rollin'

En kanot nerför en backe.



Taget för dryga månaden sen

Min giraff


Dagens låt

När mina döttrar - om jag nu får sådana - är elva bast och undrar vilken min kvinnliga förebild var i deras ålder. Då kommer jag såklart svara: Alanis Morissette. Och mamma såklart, alltid mamma.

Dagens låt är Alanis Morissette a.k.a Hästansiktet och you learn.

Intellektuella och sprit

Let's face it: Sveriges akademiker blir skittöntiga när de dricker alkohol. De dansar fånigt, de drar dåliga skämt och de sjunger urlöjliga sånger som någon av galenskaparna har skrivit, om just - att dricka sprit.

Jag är en sån där. Mina vänner är sådana där. Hela bunten. De kan försöka lirka sig ur det, men de är alla sådana.

Grejjen är det att intellektuella inte tar sprit och fylla på allvar. De har andra saker att tänka på, som att lösa världsfreden och att hitta på nya, revolutionerande formler och nästa tenta, ack, nästa tenta. Att dricka sprit är vår tillflykt till en värld när allt var enklare, en värld där alkoholen är en ursäkt för att diskutera Kafka "bara på skoj".

Här där jag är nu, på landet. Där är det skillnad. Här dricker man fan inte sprit på skoj. Här är det högsta allvar att sätta något över 2,5% till munnen. Det är när man är påverkad det verkligen händer något. Tjejerna dansar det finaste de bara kan uppbåda och rör sina fylliga höfter i ett precist mönster som de har tränat in, bara för att de andra tjejkompisarna inte ska tycka att de dansar fånigt. Killarna skiter de i. Killarna de är glada om en tjej bara råkar vicka till litegranna. Killarna använder spriten för att kunna visa vem det är som äger stället, vem som är herren på täppan. Vem det är som bestämmer över alla de andra killarna och som följdaktligen bör få ligga den kvällen. Detta gör de oftast med lite hårda ord, lite knytnävar och en pungspark. Och barnen till en bråkande pappa skäms inte dagen efter. I alla fall inte ifall pappan hade vunnit. Pappa är ju alltid störst, starkast och vackrast och det har han ju bevisat när han tjongade ner någon annan grabb och en till.

Våra barn kommer skämmas över oss intellektuella något så införgjordat. Det är en av vi akademikers uppgift här i livet att aldrig, aldrig låta våra barn se när vi dricker sprit. För gör de det... gör de det kommer de aldrig ha någon respekt för oss någonsin mer. Att höra oss sjunga om tomma flaskor, gravar som är för djupa, kuk, kuk, kuk, tung, tung, tung (linköpingssång) - det kommer skada dem för livet. Och de kommer hela sin tonårstid aldrig vilja prata med oss mer.

Och en gammal klasskompis till mig, han hade tydligen hört att jag var så jäkla dragen i lördagskväll. Stod där och sjung på väg till kalaset nere i Strandgården. Han pratade på om det där, tyckte tydligen att det var rätt så skoj. Att det hade varit värsta slagsmålet. Det bara berörde samtalet lite kvickt. För det var ju på allvar, det var ju sånt som man gör när man dricker sprit. Man kan ju inte hålla på att springa runt och skoja och skämta, nej för helvete, då måste man ju ha druckit lite för mycket.

Fan, jag måste börja dricka på allvar. Så jag kan stå och skälla på folk, flörta med människor jag känt hela mitt liv och som jag vet att det skulle frambringa sån ångest dagen efter att jag skulle få ta in på mentalsukhus någon månad efteråt. Så jag kan raljera om gården, om hur mycket den är värd och stå och diskutera vilket jävla skrytbygge Kalle i Kröken har stått sig med, det är ju bara för att visa upp.

Måste.

Och nä, jag är inte bitter.

Skoj

Jag är mästersprattaren. Nu när storasyster stod i duschen smög jag in med giraffen och så stack jag in den innanför duschdraperiet och tryckte av kvittret. Ojojoj, vad hon flög och skrek av rädsla inför det blodisande fnittret.

Nä, jag bara skojade. Hon blev inte ett dugg rädd. Kvittrande giraffer är nog en rätt så utdöende art.

Fegisar making me poor

En dam ringde precis från Alsterbrohållet. Hon är en mes. Alla hennes kompisar är mesar. Hela jäkla Alsterbro är mesar.

Jag har fått ett uppdrag från en samhällsförening mot Alsterbrohållet - att hålla i en livräddningsdag för vuxna. De ska lära sig att kasta livboj, att dyka ner till botten och att bogsera någon och sådana där saker. För detta skulle jag få 250 kronor timmen helt nattsvart.

Men de är mesar, mesar hela bunten. Först var det meningen att det skulle varit i måndags men då var det tydligen för kallt. Sedan idag, men det var för kallt igen. Vafan, det är ju typ tjugi grader ute och minst arton i vattnet. Det är inte kallt!

Och bara för att det varnas för lite åska idag så ska jag alltså förlora mina 250 kronor timmen. Mesar!

Imperfekt

Idag, igår fixade och trixade jag litegranna.

Jag vaknade.
Jag läste fem sidor i min deckare.
Jag steg upp.
Jag satte i linserna.
Jag satte mig framför tv:n och surfade. Alex Schulman, Calle Schulman, Katrin Z-nånting, alla polarna, silverfisken, aftonbladet, expressen, svenskan och så smhi så klart.
Jag åt frukost.
Jag diskade efter att jag ätit frukost och plockade runt lite i köket, tömde diskmaskinen och så.
Jag hängde upp gardiner i det fönster som jag putsade i fredags åt mamma.
Jag borstade tänderna.
Jag började skruva och dona på min hylla.
Jag åt lunch.
Jag fortsatte skruva och dona, värsta entertainment centret som Joey skulle säga.
Jag åt syrrans nybakade kringlor.
Jag plockade och grejjade.
Jag åt middag.
Jag exjobbade lite och skrev rosda post its till mig själv.
Jag kollade på morden i midsommer.
Jag kollade på fame.
Jag epilerade lite mer på min bikinilinje.
Jag slutade epilera när smärtan gick över gränsen till väldig och fortsatte lite lätt med en pincett.
Jag borstade tänderna och tog ut linserna.
Jag tog på mig en väldigt grön t-shirt med tryck på - bakåfram.
Jag skrev stora delar av det här inlägget.
Jag vände på tröjan, fortfarande bakåfram?
Jag fortsatte skriva inlägget.
---- Aha, utoin ----
Jag vände på tröjan. Liten lucia som tittar fram över en text "LUCIA 1999", från lussevakan i nian.
Jag slutade skriva det här inlägget.

Hej Bullen, jag är en Marion på 76 jordsnurr..

Vafan ska svt gå och sända braiga filmer mitt i natten för? Fame höll på halva natten ju.

Svamp ++

Jag har gått ner ett kilo nu. En vecka har jag vägt 65,4 eller under det på morgonen. Träningen hr det varit dåligt med och nu kommer det nog inte direkt bli så mycket bättre på grund av lilla tassen där nere som fortfarande har en skön purpur, blå färg nånting.

Dagens låt

Dagens låt är the Radio Dept.'s always a relief. Soft morgonmusik.

Dagens Marion

Jag är otroligt missgynnsam. Har inte jag något så ska fan ingen annan ha det. Så om ni nu har sol. Sätt er då inomhus och håll er så långt borta från strålarna som möjligt. För får inte jag ligga på stranden och njuta då får iinte ni det heller. Så det så.

Update

Sedan i fredags må morbror bättre igen. Ingen feber i alla fall

Förvånande vändning

Den här sången är inte alltid helt logisk. Och jag blir lika förvånad varje gång jag sjunger den. Flaskan är ju tom och jag trodde att det betydde att man vill ta kål på sig direkt, på stört, där och då. Men sedan vill man drunkna i sprit och då måste man ju vänta till nästa kalas. Då är man ju inte död och då är ju inte flaskan tom. Det är konstigt.

Ack ve och fasa!
Det var vad ja' sa,
när jag fick se att flaskan var tom.
Se på buteljen!
Snyfta och svälj en
tår uti brist på vodka och rom!
Satans elände, jämmer och ve,
ty lika tom var flaskan brevé'.
Livet en mara,
återstår bara,
söka sin trist i döden.

Hänga sig eller
strypa sig eller
stympa sig eller gasas ihjäl.
Skjuta sig eller
spjuta sig eller
sluta med harakiri, farväl!
Men jag har hört att drunkna är bäst.
Det vill jag göra på fyllefest.
Sjunka i punsch,
kapsejsa i snaps,
ja drunkna i öl och brännvin.

Jadå - vi hade roligt. Vi är alla levande bevis på det

Jag är helt övertygad om att ett riktigt hoolabaloo, det, det har det bara varit om man har fysiska bevis på det dagarna efter. Det har vi...

  • Killkompis har fått ena skulderbladet epilerat.
  • Jag har en väldigt konstig, blå, svullen knöl på min högerfot och haltar därför.
  • Jag och tjejkompisen har matchande bulor i pannan. Eller jag har en i alla fall. Jag minns hur den kom dit och kan allt tänka mig att hon har en likadan.
  • Jag har fläckar över hela benen - det kallas blåmärken och skrapmärken. Nu har det börjat blåna till lite mer.
  • Polare, jadu... polare - han hade i alla fall en snabb bantarkur igår och kan idag tänkas väga typ tre kilo mindre.
  • Ett styck nyckel till ett styck hus i ett stycke av lilla Fagerhult är helt borta. Den andra är bara lite förlagd. Och nummer två - den har jag absolut ingenting med att göra.
  • En väldigt lång och rostig stege står lutad mot balkongen på framsidan av huset. Detta var en direkt följdhandling av föregående punkt. Hmm, lagom oframsynt att inte låsa balkongdörren sådär.
  • Killkompis har smak av jordgubbssöt 16-årings mun på sina läppar. Och jag tror jag håller mig inomhus någon vecka om hennes storebror som är i min ålder kommer på det där och får för sig för att det där inte riktigt var helt okej.
  • En väldigt fin giraff står här framför mig. En fin giraff som låter precis sådär som giraffer ska låta... - den kvittrar.
Och sist men inte minst kan vi ju konstatera att inget är så skönt som ett dopp när man är berusad av marknadskommers, sommar, livet och saftvin. Och inget kan ge märken och bulor på ben och fötter som hala stenar under mörk vattenyta.

Weird stuff goin' on!

Det är något konstigt med ens last.fm-program när man ska göra en kanal med u2-liknande och den säger att det inte finns tillräckligt material för det. Något väldigt konstigt.

ack så konstigt.

Igår kom prästen

Mamma och syster åkte till moster och morbror i förrgår. Igår kom syster hem ensam. Mamma stannade kvar en dag extra. För prästen kom igår.

Morbror hade bett att han skulle komma. Kände väl kanske att något var snett.

Morbrors feber höll i sig nästan en vecka. Nu har den släppt till stor del men man vet ju aldrig. Prästen hann dit i alla fall, igår funderade moster på om det skulle vara för sent.

Det är svårt det där, jag tackar min lyckliga stjärna för att jag har mamma, pappa och hela tre syskon. Tänk mamma, hon hade ingen pappa, mormor är död sedan tjugofem år tillbaka och nu försvinner snart hennes bror också - hennes enda bror.

Han dricker kaffe nu, äter bulle - jag ringde precis. Han har inte ätit på fyra dagar, bara druckit vatten. Men när mamma frågade honom att han var hungrig ryckte han på axlarna och sa, att det var han inte så speciellt. Kanske med färre ord, han pratar inte så mycket nu längre, mest ja och nej. Och så gråter han. Han gråter när han förstår.

Han är 69 år, pappa är 63, där har man något att fundera på.

Jävla skitcancer, jävla skit, skitcancer.

Men han som ser så snäll ut

Den här killen måste ju bara varit mobbad i skolan, kom igen, killen heter ju Paul Potts. Eller så var det han som var bossen i plugget... - värsta diktatorn, liksom.

Han vann brittiska talang föresten.
 

Dagens låt

Dagens låt är Jason Mraz' the boy's gone.

becksvart

Migränanfallen kommer allt oftare nu. Det har väl något med att hela jäkla familjen är hemma och jag redan har lyckats ha en mindre glad konversation med en storebror.

För mig ser det ut såhär när jag får migrän: Det börjar med blixtrande huvudvärk. I början kan det ta flera minuter mellan blixtarna och sedan går det snabbare och snabbare tills allt eskalerar, detta kan dröja allt mellan tio minuter till en halvtimma, fyrti minuter. Under de här blixtanfallen kan jag inte göra något, jag är helt värdelös. En blixt är precis det jag säger, en blixt. Det slår till för ögonen, jag slås bakåt och så tar det några sekunder innan jag hittar balansen igen.

Efter den storslagna blixtfinalen är det lugnt en halvtimma eller så, ända tills den riktigt molande, äckliga, hemska, bedövande, tunga huvudvärken kommer på. Då är jag körd. Då sitter jag bara och stirrar, ibland är det skönare att blunda, ibland att stirra, kanske kan jag spela musik för att döva tinnitusen som börjar spela på högsta volym eller så kan jag det inte och blir tvungen att lyssna på konserten i öronen. Jag drar ner rullgardinerna och sitter ensam i mitt rum. Om jag har otur så kräks jag. Då har man inte bara "lite ont i huvudet", då känner man sig sjuk också.

Till slut somnar jag. Och när jag vaknar igen känns det ungefär som att vara bakis, den där huvudvärken som kommer i vågor, ljud- och ljuskänsligheten och den lite oroliga magen.

Alltid lika intressant att vara Marion

Dagens Marion

Jag ser kasst.

Vänster: -4,75
                brytningsfel: 180°
Höger:   -3,5
                brytningsfel: 180°

Igelkott?

Hmm, efter mitt encounter med Pigge för ett par veckor sedan blev jag riktigt sugen - på att skaffa en tam igelkott!

En afrikansk pygméigelkott närmare bestämt.

image297

Tänk vad en sån skulle vara söt i min lilla lägenhet i München.

Abgelehnt

Det här har jag legat sömnlös över inatt.

Ablehnungsbescheid für das Wintersemester 2007
Studiengang Computerlinguistik (Magister Artium), 1. Fachsemester

Sehr geehrte Frau Marion,
Ihre Bewerbung für das Studium im Studiengang
                                                             Computerlinguistik (Magister Artium)
an der Ludwig-Maximilians-Universität München zum Wintersemester 2007

wird - zu unserem Bedauern - hiermit gemäß Art. 61 Bayerisches Hochschulgesetz abgelehnt, weil für eine Die Zeugniskopien der Zeugnisse oder anderen Dokumente sind nicht vorliegen:

    Der in ihrem Fall erfordeliche Bescheid der Zeugnisanerkennungsstelle fehlt.
    Die Zeugniskopien der Zeugnisse oder anderen Dokumente sind nicht amtlich beglaubig.

Ihre Unterlagen können Sie 3 Monate nach Bewerbungsschluss im Referat für Internationale Angelegenheiten abholen. Wenn Sie weder die Dokumente zurückverlangen noch sich wiederbewerben, werden die Unterlagen nach einem Jahr datenschutz vernichtet.

Hitta någon som kan lite tyska och låt dem översätta.

Jag tar och vässar lien sålänge.

gratisshopping

Nu ska jag kolla på tv. Sedan ska jag upp till den lägenhet som en gång var Fagerhults bibliotek och nu är vårt förråd och shoppa klänningar bland farmors kläder. Ska ringa upp mammas sömmerskavärdinna och be henne sy in en hel del därifrån. Jag har bestämt det.

Och så måste jag ju hitta en klänning som matchar mina nya klarröda, vackra pumps som jag köpte second hand idag.

Spring!

Om någon i hela världen läser detta just nu, spring då till tv:n och kolla på Bruno Ganz - skådespelaren på kunskapskanalen. Om någon överhuvudtaget har fått för sig att tyska är fult eller skorrigt eller harklande eller något sådant dumt så ska de lyssna när BrunaGanz talar. Det harklar och det skorrar men det är alltid så vackert och det har det där lite schweiziska över sig. De som inte vet vem Bruno Ganz är kan, kanske ha sett honom som en annan kändis - Hitler i der Untergang

Och der Himmel über Berlin är nog, kanske en av världens bästa filmer. Och Bruno Ganz är en av vår tids stora skådespelare. Det är bara så att så få vet om det.

Aj?

Nä, det gör faktiskt inte så ont och jag har precis betalt ungefär sexhundra pix för att ta bort en hel del hår från min kropp. Nästa gång kommer det däremot bara ha kostat trehundra och näst, nästa gång endast sköna tvåhundra. Jag har nämligen precis köpt en epilator och den är jätteskojig. Jag är bara rädd för att jag kommer ha så roligt att jag går överstyr och börjar ta bort mer hår än det på benen och bikinilinjen.

Mina ben är jäääättefiiiiina.

Och det gjorde inte alls ont. Stack som lite,men inte så farligt.

Jaha Marion, ska du och svägerskan ut och plocka blåbär idag då

Inatt vaknade jag runt tre av total panikångest, jag kunde inte somna och var fullkomligt beredd att gå upp och koda scheme. Men varenda gång jag tänkte att nä, nu går jag upp, så sa jag till mig själv att det nog var bättre om jag var ordentligt utvilad imorrn.

Utvilad var jag inte. Efter att faktiskt ha bytt säng för att lyckas somna, somnade jag vid fem. Mamma vaknade kvart över fem, kollade in i mitt rum och såg att min säng var tom och började fundera på var jag egentligen var. Så hon letade reda på mig i gästrummet, väckte mig när hon öppnade dörren och konstaterade att jaha, du sover här. Ja det gör jag, svarade jag. Klockan halv åtta ringde väckarklockan, då hade jag inte lyckats sova nåt sedan mammas besök.

Somnade gjorde jag igen runt åtta. Nio beslöt jag mig för att det var dags att gå upp. Åt frukost. Åt lunch med mamma och pappa och bror och familj en halvtimma efter äten frukost. Då sa storebror att, Maria, det är ju så fint väder idag och du har ju sagt att du och min fru kan plocka blåbär någon dag. Så det kan ni väl göra idag.

Den som vet något om mig och min familj vet att när bror säger något så nickar resten av familjen annars så blir det katastrof eller i alla fall... -jobbigt. Och jag hade lovat mamma att laga middag idag. Så då blev det inget exjobbande förrän nu ikväll och efter en halvtimma ringde älskade storasyster och pratade om ditt och datt och nu är det läggdags.

Imorgon ska jag gå till optikern.

Imorgon ska jag köpa en epilator.

Nu bryter snart helvetet lös

Nu kommer det snart visa sig att vi är en sjuk, sjuk familj. Det kommer hem ett till syskon, ett sånt där med familj till och med, och jag får avsluta imn tid med ensam majestät.

Surt.

Om aktier

Jag har en shitload med aktier som är värda en shitload med pengar. Jag vet inte om jag är helt nöjd. Aktier finns som inte. När jag var liten var jag väldigt nöjd. Då trodde jag att jag hade volvoaktier betydde att jag hade en liten kvadratmeter av golvet i volvofabriken i Kalmar och att jag kunde förbjuda min kompis pappa, som jobbade där, att gå på den kvadratmetern när min kompis var elak på mig, tänkte som att det skulle sabba hans arbetsdag då och att de därmed inte skulle få några pengar och de skulle bli fattiga trasbarn hela syskonbunten, det var ungefär som jag någon gång i min sjuårsålder fick för mig att lekparken som vi bor granne med var min och förbjöd kompisarna att komma dit, eller så tog jag inträde. Så var det tydligen inte. Och nu är jag nog inte helt nöjd. Pappa sa till exempel igår att jag hade tjänat en massa pengar. Men det är ju såna där pengar som inte finns. Pengar som bara finns i siffror. That's not cool. Och så måste man gånga och så för att få reda på hur många pengar det egentligen är. Ibland tror jag att aktier bara är nåt som John Bauer har hittat på. Jag kan riktigt se dem stå där, i skogen, vid en stor sten, med en fe bredvid, aktierna.

Det negativa

Det negativa med att ha öppnat sin blogg för sina kompisar är väl det att mna ju faktiskt inte har sådär jättemycket att prata om. Man börjar som en konversation med en tanke och så säger de bara ja, jo, jag vet, det var ju det där och så försöker man spinna vidare på det. Och de bara nickar vidare och kan nästintill fylla i mina meningar. Det är ju lite tråkigt.

Men eftersom jag nu har kommit igång ordentligt med exjobbet , i går skrev jag hela åtta rader kod, samt en rubrik på exjobbsinledningen. Så kommer jag väl snart inte ha tid med kompisar eller liv eller msn så då är det nog bra med bloggen här i alla fall.

Dagens låt

Året var 1995 eller 1996. Jag var 11-12 år och den här videon spelades på voxpop. Och det var där det hände, hela mitt kärleksliv formades för jag inser nu, när jag kollar tillbaka att ingen, ingen, någonsin, kommer kunna leva upp till Damon Albarn.

Dagens låt är country house med Blur. Och sexigast någonsin är Damon när han korsar ögonen i badkaret. Kanske inte helt väntat men den sitter kvar i mig, fascinationen för just den bilden.



Och andra diggade Nick Carter...

Uppe med tuppen

Ska ner och städa nu. Städa satan. Storebror kommer hit och om någon vet hur vår familj blir när storebror kommer hit med familj så vet de att det är fuckin' kaos här. Fast inte så mycket för mamma och pappa sover fortfarande. Men jag, jag ska ner och baka och skura golvet i köket och plocka in etthundra saker och ställa möbler på plats och dammsuga innan jag ställer möblerna på plats och... -så.

Omen?

Morbror har blivit snäppet sämre nu. Han har fått feber. Han har haft feber innan och det har gått bra. Man vet ju aldrig.

Man vet ju inte om en duva nedgrävd under ett träd betyder något heller.

Ms, Postman död: 11/7-07

Det verkar som om ms Postman är död. Det är lite sorgligt. Jag vet inte riktigt varför men imorse stod den på sina små ben och sedan så rumlade den som omkull och nu så har jag försökt och flyttat upp den till balkongen men nu är den nog allt rätt så död.

Olle i Jönköping ska ringa snart så ska jag säga det till honom. Vill inte det, vet ju som inte om han är en såndär som har trehundra duvor och en mer eller mindre inte gör något alls. Eller så är det inte så...

Snyft.

Bro' spot

Hehe, vad hittar man om man bildgooglar på super mario + grön + svamp,  om inte en av polernas bröder. Hehe.

En bild 11/7-07

Prisoner pic!



image286

Det här, mina vänner, är Ms Postman eller S-80-06-385, som hon också heter. Ms Postman kom till oss i förrgår och pickade runt i trädgården. När hon sedan inte gett sig av på ett tag började vi bli lite oroliga, hade Ms Postman gått sönder? Vi beslöt oss för att kolla upp vad vi skulle göra med henne igår. Så vi ringde först till fågelstationen i Ottenby på Öland. Där sa de att vi skulle kontakta brevduvesportförbundet-tjosan. Följdaktligen ringde vi upp dem i Göteborg, där sa en gentleman att vi skulle gå in på hemsidan. På hemsidan sa de att har man hittat en sådan här duva med S-80 på ska man ringa till en kines i Stockholm. Jag ringde till kinesen i Stockholm. Det var hans förtjusande kinesiska fru som svarade och meddelade att maken inte var hemma just då men att han skulle ringa tillbaka. Maken ringde och sa att det inte var hans och att ägaren snart skulle ringa upp mig. Maken var lika förtjusande han. Men det visade sig att maken inte bara var förtjusande, han var lite korkad också, för trots att han hade upprepat 385 tydligt och klart i luren till mig, hade han inte kommit ihåg det. För när det senare ringde en kille från nyköping och sa att 398 var hans duva så stod det ju klart att det hade blivit tokigt någonstans på vägen. Runt kvart över åtta ringde Olle från Jönköping. Ms Postman var hans. Jag fick reda på att Ms Postman är en tjej och att hon är ett år gammal (därav 06 på ringen), att hon släppts i Kristianstad i lördags och kommit fel i regnet. Jag fick reda på att man kunde klappa Ms Postman för att hon inte är full av parasiter som alla andra fåglar som man ju inte får klappa. Jag vet även att Ms Postman har ett litet datachip i den blå ringen som man nuder en tävling läser av när hon kommit hem för att se hur lång tid det tog. Vi kan ju anta att hon, just den här gångne inte riktigt kommer stå på pallen som vinnare.
Under allt det här ringandet under gårdagen fångade vi Ms Postman, eller rättare sagt, vi la en tvättkorg över henne så att hon inte ska smita och gå ut på vägen, för hon är ju så trött och så jäkla loj att hon är fullkomligt tam och så har hon ingen lust att flytta på sig när bilar kommer - fick mamma erfara när hon nästan höll på att köra på henne på uppfarten. Och nu så ska hon få vila ut sig och äta upp sig och sen flyga vidare mot Jönköping till Olle.

Katten

Min seatkatt har en knöl på huvudet. Fettknöl? Tumör? Inbyggd fästing?

Bara då

Det är bara i en urgammal pyjamas med musse- och mimmitryck på, jag har haft den i säkert 13 - 14 år och den ärvdes då från storebror, som man kan se såhär snyggt blasé ut.image285

Dagens låt

Dagens låt är Prata Vetras (Brainstorms) sköna lonely feeling to be lonely. Jag har aldrig hört den på engelska innan jag började youtuba den nu. På min specialskiva Russian Edition finns den bara på ryska och heter då ветер.



ветер

En bild 9/7-07

Catpic!
image284

Herr Sloköra,  jag lovar, hans öron kan inte komma upp högre än sådär, uppe i det  gräs som inte har fått smaka på lien än.

Så fort jag kommer till en stad

Nästa gång jag är på utflykt till en stad här runt omkring är det just de här sandalerna som ska ramla ner i shoppingpåsen. 280pix på DinSko.



Jag kan ha kommit på det

Nu funkar internet helt exemplariskt igen. Jag har till och med kunnat ssh:a.

Och jag tror jag vet varför det har varit så elakt mot mig på senaste tiden. Jo, för några dagar sedan flyttade jag ju upp mitt lilla kontor upp till mitt rum från matsalen och då kopplade jag in extrahårddisken och alla andra grejjer som man nu akn koppla in i en liten dator. Det verkar ha varit en dålig sak. Det enda jag kan koppla det till är det att usb-portarna tydligen delar på sin hastighet och att man då kanske inte ska stoppa in två saker som vill ha en massa dataöverföring samtidigt. Det kanske är dumt. Nu har jag också slutat med just det och internet är kanonduktigt.

Skrämmande

Dagens Expressen

image282

-Nä, Anna Sjödin vi stör oss inte längre, vi är bara väldigt, väldigt rädda.

Uno Svampo till marion

Jag tar stolt emot min svamp från mig själv. Jag har tränat fem timmar under föregående vecka. Jag har däremot ätit som en häst, något som jag härmed har beslutat mig för att ändra på, så något kilo har jag inte gått ner.

Marion - stats:

höjd över havet, om hon skulle stå precis vid havskanten: 174 cm
vikt i kilo: 66,4

Slutsats: tjockis!

Buss på den!

Jag försöker förgäves få hankatten, Tjockis, Fetso, Superkatten, Skrikas, Herr Sloköra, att attackera och jaga den stora, högljudda spyflugan som har intagit mitt rum. Sådär som han gjorde i sina yngre dar när han som liksom drog upp tassen i luften, snärtade till med blixtens hastighet och hade flugan fast emellan trampdynorna tills han med ett belåtet svep mot munnen åt upp den. Jag pekar, viftar med händerna, demonstrerar, ser uppfodrande på honom, beordrar honom och försöker muta honom med en klapp. Allt förgäves.

Sånt gör han inte längre, han är krigaren som kommer hem och bara vill ha mat och lugn och ro och kanske lite kli på huvudet efter att ha varit på slagfältet hela dan. Han är så loj när han kommer hem om dagarna att han inte ens orkar göra motstånd när vi drar och sliter i honom för att få bort hans blodfyllda fästingar.

Och spyflugan fortsätter surra.

Dagens låt

Dagens låt är Zero 7's waiting to die

Svår eftermiddag

Det har varit en hård eftermiddag. Jag har som inte riktigt kunnat bestämma mig...

Skulle jag heja på Federer eller Nadal i Wimbledonfinalen. Så svårt, ack så svårt. Jag ville ju som inte att Federer skulle vinna för då skulle ju inte Björn Borgs 27-åriga rekord på fem wimbledon-titlar i rad vara så ouppnåligt som det har varit alla dessa år. Och skulle Nadal vinna, ja, då vann ju Nadal, och jag tycker inte om Nadal, för det första är han ju långhårig, för det andra så uppfattar jag inte honom som speciellt sportlig och jag har inte för vana att heja på osporsliga idrottsmän.

Aaargh, vad göra. Det hela har resulterat i att jag, så fort Federer låg under hejade på honom och så fort Nadal gjorde det hejade jag på honom. Det hela har varit varit väldigt nervöst.

Nu vann ju Federer och all heder åt honom, Men nu får han inte vinna mer, okej att Borgs rekord är tangerat men det ska då inte blli slaget. Till nästa år önskar vi Federer en fet sträckning.

 

Jag har världens smartaste kompisar

Människor är inte så korkade som de ser ut. För helt ärligt, hur smarta ser vi egentligen ut? hängande och slängande lemmar, knölar här och där, veck, motsatta tummar, lilltår - skapelsens mest korkade uppfinning, allt kröns med en stor boll högst upp, två små plirande saker - så kallade ögon, en utstående sak som vi valt att kalla näsa här i kalla norden, och så den där... -saken, en öppning, där både det ena och det andra kan komma ut, nu talar jag om öppningen högre upp, inte den där nere.

Och hur vet jag då att vi inte är så korkade som vi ju faktiskt nu har konstaterat att vi ser ut. Jo, läser jag igenom mina polares bloggar så vet jag det, det har helt plötsligt öppnats upp en hel skog med bloggar till olika polers, kanoten har typ åtta, så jag börjar starkt misstänka att hans efternamn är Bombadill, som inte har så mycket bättre för sig att just skriva ner sina funderingar och sånt, eller så är det så att de faktiskt har något bättre för sig men att det för några veckor sedan slöts ett förbund mellan vissa medlemmar i vänkretsen.

Och min blogg då? Tja, det kanske är den som bekräftar att vi, trots dessa lysande undantag är precis sådär korkade, ordbajsande, uppslupna, lena och uppnosiga som vi ser ut.

Tankar under Live Earth-galan

Nä, jag såg inte hela, men ganska mycket. Här är ett axplock av det jag tänkte under hela galan. Tar inget ansvar för ordningen.

*Nä, inte Jovan! och nä, inte han, den blonda killen. Jag vill ha Per Sinding!

*Coolt, japanska låter ju nästan normalt när man punkrockar fram det.

* Hehe, Satan.

*Åh, vad bra Sneaky Sound System är, lägg på laddahemlistan.

*Shanghai = finkultur och smörsångspop, Tokyo = rock och punk och allt där mittemellan.

*Enrique Iglesias har alltså bara biceps, inga andra muskler i hela armarna.

* Enrique Iglesias kan inte säga Hamburg, låter som Amber.

*Jack J med piano bakom sig - fint.

*Snoop är inte så skoj.

*Simon le Bon!

*När ska egentligen Phil Collins sluta trumma trummor och börja sjunga

*Hmm, ska nog släcka inne på mitt rum nu när jag kollar på tv

*Yey, Razorlight!

*Yey, Snow Patrol!

*Urrghk - Ayesha.

*Men vad gör människan egentligen?

*Gör hon reklam för Chrystler?

*Varför Ayesha, ack svt, varför Ayesha?

*Per Skinnarmo är tjock, får man vara tjock när man är äventyrare?

*Jag vill också bli äventyrare när jag blir stor, låter så Indiana Jones:igt.

*Spinal Taparna har också blivit tjocka

*Arve är störtskön, alla älskar Arve.

*Beastie Boys!

*Sändningarna blev så mycekt bättre efter midnatt när de slutade sända studio-prat med Jovan.

*Marion - föräldrafylletaxi.

*Vafan! missade jag Madonna?? här har man tv:n på hela dan och så missar man Madonna... -fan.

* Dags att sova, vill inte, allt bra är säkert nu i natt.

*Alla söndagmornar bör inledas med the Police och Stings nuna.

*Naw, Kanye är så bra, så stilig och så bra, my favourite.

*Yellow Magic Orchestra-killarna har blivit rätt så gamla nu.

Ayesha - en av vår tids mest obehagliga människor

Ayesha lämnade precis Live-Earth-studion och en än gång slås jag av hur jäkla obehaglig hon är. Jag menar inte Ayesha, musikern utan Ayesha, tyckaren. Ayesha, musikern vet jag inte ens om den finns mer men Ayesha, tyckaren har dykt upp i tv en hel del nu på sistone, i olika morgon-tv- soffor och annat och nu då i detta virrvarr av konserter världen över.

För det första förstår jag inte varför svt ska hålla på och sabba den ström av coola kortfilmer som ramlar in hela tiden och istället trycka in en massa tyckare. Jag menar, vem vill egentligen se Meja i tv i stället för de sköna inslagen med olika hollywoodkändisar. varför tror media att vi alla är så jäkla svenniga... när vi egentligen aldrig någonsin vill veta ett dugg om Bengtzing, Carola, Körberg och Carolina Gynning, vi vill skvallra om folk utanför Sverige, långt bort, för helt ärligt, inte vill vi väl påminnas om att vi är så jävla korkade och ointressanta och att vi dessutom är det i en så mycket mindre glamorös miljö. Fast det är klart, att se duktigt folk som metrologer och äventyrare, det kan ju vara lite nyttigt.

Men okej, Meja, Meja är i alla fall en klok person som alla tycker om, hon flinar lite för mycket ibland och sådär men det kan man ju leva med, men Ayesha. Ayesha är skitläskig, jag skulle aldrig någonsin vilja föra en konversation med Ayesha, hon verkar varken klok eller medveten eller något egentligen, hon verkar faktiskt bara lite för förälskad i sin egen röst. Hon bryter in när intervjuaren frågar ut den som sitter bredvid henne och hon kan aldrig, aldrig hålla sig till ämnet. Och även när hon lyckas hålla sig till det så säger hon faktiskt inget som är bra eller låter smart. Det låter helt enkelt lite för påläst, fast inte på ett bra sätt, lite utantillläst, ungefär som när Linda Rosing försökte starta parti... Hon vill trycka in något helt annat än vad det handlar om, kan aldrig hålla med om något utan måste alltid kritisera fast man märker att de argument som hon kommer med inte är på riktigt, att de inte kommer från henne, att de kommer någon annanstans ifrån. Och hon gör en sån där sak som jag verkligen inte tycker om, hon överanvänder ordet äkta.

Eller är det väl så att hon verkligen är klok och smart och att äkta verkligen används av folk som har koll och sådär och att hon vet vad hon snackar om, men jag vägrar tro det.

Dåligt samvete slår - hårt.

Jag vet, jag vet, så får jag inte göra! Jag får inte på något sätt önska mig tidpunkter för min morbrors bortgång. Ibland kan jag komma på mig själv med att tänka på när det skulle vara smidigast. Den enda önskan jag egentligen har är att vi alla, hans släkt och hans vänner ska hinna träffa honom och att det sedan går snabbt. Att han slipper lida och vara sjuk, för han lever inte mycket just nu, han är med, han hänger med i det mesta, fast inte riktigt och han är arg för att han är sjuk och jag önskar bara att han inte kommer komma ner ett trappsteg och bli ännu sjukare och sedan ligga där i flera månader och så ännu ett trappsteg... Och så blir jag arg på mig själv för att jag vill att han ska dö snabbt för det får man ju inte göra. Och ibland så kommer de ännu mer själviska tankarna, hoppas att han inte dör nu, innan min farvälfest, för då kommer den inte kunna bli av. Och hoppas att han inte går bort medan jag är i Tyskland för då blir det ju så krångligt, och jag vill ju kunna vara med mamma då, kunna hjälpa henne så att hon blir stark och i sin tur kanske kan hjälpa moster.

Och till slut så har jag ringat in min morbrors dödspunkt till precis innan jul, när jag ju ändå ska hem och då kan vara med på begravning och sånt. Men då har han ju helt plötsligt legat där i sin sjuksäng i ett halvår. Och så blir det ju inte så bra för då förstörs min födelsedag. Om min morbror dör runt jul, precis som mormor gjorde då kommer min födelsedag aldrig bli en bra sak. Den kommer bara alltid vara en hemsk böld som stör folk i deras årliga sorg.


Och så blir jag så arg på mig själv, så förbannat arg på mig själv och jag önskar att jag aldrig tänkt de där tankarna.

En bild 7/7-07

Hatpic!
image281
Mamma och pappa åkte till en bekants sextioårskalas. Som alla andra människor över 30-sträcket fick den här personen för sig att vara lite skojig. Man skulle antingen ha sextiotalskläder på sig eller en hatt med blommor i och flor.

Mamma har en hatt. En rätt så fin hatt, faktiskt, jag blir t.ex. gudomligt stilig i den. Mamma har även 400 olika sådana där lampmanschetter. Min förmiddag gick följdaktligen till att sy fast alla ljusmanschetterna på hatten. Och så ett flor, var det ju också, tja, det har vi ju inte heller - så det gällde att vara lite fyndig, det var jag och flor skapades - av tårtpapperspets.

Fint? well, I have to say yes.

Vänta, backa, gör jag rätt nu?

Här sitter jag, i mitt rum, med datorn på och jobbar x-jobb och högtalarna, de är på, de med och drar ström. I tv-rummet står tv:n, ensam, och visar snoop från Live Earth-galan, på, för ingen utom för mig, om jag hör något jag vill se, då går jag dit.

Hmm, jag vet att något är fel här, jag vet det, men jag kan inte riktigt sätta fingret på det...

En fråga

Vad tar minst energi? att köra ugnen i tio minuter i "s"-läget eller att köra den i tjugo minuter i vanligt läge?

Och vad står 's':et för? start eller snabb?


Dagens låt

Dagens låt är såklart sexy sadie med Beatles. En liten hyllning till någon jag känner bara.

Dagens låt

Dagens låt är Otis Reddings i can see clearly now the rain is gone. Precis när jag lyssnat färdigt på den på iTunes och satte på p3 - då spelade de den där med. Det kan ju inte vara annat än ett tecken. Och så är ju regnet borta just nu och solen skiner så morgonsoligt på det dyblöta landskapet.

God Morgon - för helvete!

Nu ska jag vandra till sjön och simma min kilometer. Sen ska jag äta frukost med mamma och pappa och så ska vi åka på familjeutflykt till en gårdsbutik.

En bild 5/7-07

Snailpic!
image279
Det här är alltså inte mindre än 6 sniglar som sitter på en enda liten växt. Som tur är så är det inget som jag har planterat utan mer lite off.

Vill ha in real life

Tänk om det bara hade varit såhär jämt, allt photoshoppades på morgonen och så gick man ut på gatan och såg helt perfa ut. Hade man varit lycklig då? Ingen aning, men man hade varit snygg i alla fall.


Det är säkert vädret

Vafasen är det med mig?

Jag sätter mig ner i soffan för att kolla på klockan 4-simpsons och slaggar in fullkomligt. Sover där i två timmar och så vaknar jag stel som en pinne efter att ha sovit som en krökt liten groda.

Varför är jag så trött? varför jagar migränen mig ständigt? varför blir jag så snurrig när jag sträcker händerna ovanför huvudet för att hjälpa pappa att sätta upp den nya lysrörslampan i pappas nymålade tak?

Nu ska jag gå ut och plantera gårdagens inköp av två perenner.

Tränade

Dagens timme promenerades det i rask takt - över Äskebäck, förbi Sjöborgen och till slut förbi både Övraholm och Uddaryd. Det var rätt så skönt förutom det där att det, när jag kom till krysset, började regna.

Dagens låt

Dagens låt är mr. tambourine man med Bob Dylan

Dagens träning

Idag var jag ambitiös - tre varv runt spåret ≈ 7km och femhundra meter kvällssim och nu så kommer den där efterfrysningen. Den man får när man har simmat femhundra kilometer i vatten som jag inte är riktigt säker på om det klarade sig över sjuttongraderssträcket, ute är det fjorton och en halv grad i alla fall.

Najs.

Ljite Tjötter

Meh, jag är trött, trött, trött, sådär konstigt trött sådär trött så att min hjärna har stannat på halvfart och jag inte kan tänka längre... -förutom på den där förbaskade spyflugan i fönstret då, den tänker jag nästan på non stop.

Sov mellan 4 och 7 och det hjälpte inte ett dugg, är det vädret? det faktum att jag är hemma och bör kunna sova när jag vill? är jag sjuk eller är det bara dags att betala tillbaka en väl tilltagen sömnskuld?

Nu ska jag ta och springa runt spåret ett varv för att kanske bli piggare av det - och blötare, såklart regnar det ute och såklart regnar det inte i freakin' Norrland. Jag tycker inte om Norrland just nu, det har som snott åt sig min sol och nu ligger nu och gonar sig i det som egentligen, rättbördigen skulle vara mitt, mitt, MITT!

Nu borde väl poden vara laddad litegranna så jag kan ut och springa.

Om ni inte hör av mig mer så har jag drunknat ner mot sanken i spåret.

Eller...

Eller så är det bara så att Alice Cooper är en teeny weeny person - ungefär som Leif Pagrotsky. Och ja, jag vet, jag har faktiskt sett Leif han var nog den kortaste människan jag någonsin sett som inte led av dvärgväxt eller av att vara ett så kallat barn. Det är som inte elakt men't, han är bara väldigt, väldigt kort... kan det vara så att Alice Cooper är precis likadan?

Skitkonstigt

Kanoten kommenterade min fråga för något inlägg sedan såhär:



"Om mupparna vore större än människor vore det ju jätteläskigt. Seriosuly, tänk dej en två o en halv meter stor kakmonstret! Eller grodan kermit, en två meter lång ranglig groda med kroppsform som en av de där utomjordingarna i X-files.
"


 

Och ja, kanoten, man kan ju tycka det, men så kollar man på det här klippet och mupparna är helt plötsligt inte så långt ifrån X-files.



Det är inte ofta

Det är inte ofta mamma får prata i telefon utan att redogöra om morbror. Alla känner honom och känner de inte honom så känner de mamma och undrar för hennes skull - hur dåligt det är.

Jag vet inte hur många gånger mamma berättat om hur svag han är, hur det gick när han skulle få en rullstol och det där att han inte kan läsa eller skriva längre.

Jävla cancer, jävla skitcancer.

En fråga

Hur stora är mupparna egentligen, jag har frågat runt lite bland polarna och inte fått några entydiga svar. Jag menar ibland så är de ju som jättesmå, Animal är i alla fall nästan alltid väldigt liten och ibland så är de hälften så stora som människor, som hobbitsar ungefär och ibland, ibland är de nästan större än människor.

Appropå det där med kissnödigheten

Jag kan inte stava när jag är kissnödig, förlåt.

Nu måste jag springa upp och lätta lite på trycket.

That's all folks!

Appropå det där med allsången

Appropå det där med allsången ikväll... han Gessle var ju där...

Och om någon ska hävda att oa hela natten handlar om något annat än folk som härmar ugglor så är Per Gessles en händig man en av världens snuskigaste sånger någonsin. Jag menar sägs det någonsin i sången vad han gör med händerna? sex! sex, säger jag, allt är då bara sex, sex och snusk nu för tiden... jag menar läs texten för bövelen, det är ju okristliga handlingar i varje rad. Det är den här låten och ta mig till havet som vi kommer föra vidare till våra barn, det går säkert runt en massa småbarnsföräldrar i stugorna och nynnar den här medan de rör i grytorna och när de små barnen växer upp och blir börjar få bröst och könshår och frågar sina föräldrar vad petting är då kan bara föräldrarna säga att det vet du redan - inom dig - det kom till dig som musik när du var liten.

Förresten är det tokigt att sätta allsång på Skansen, morden i Midsommer och Fantomen på operan på samma lilla tisdagskväll

Och... -jag nös precis med tandborsten i munnen, tandkrämslödder över hela datorn... får nog fixa det här nu.

Men jag är fortfarande upprörd!


"En händig man"

Hanna hade stormigt, kärleksliv
Hon kraschade alltid i samma bil
hon hade tur, jag gick på söndagspromenad
och hörde hennes ord, så detta är vad jag sa

Jag kommer hem till dig, jag är en händig man
jag finns för dig, jag kommer, så fort jag bara kan
jag lyssnar på dig, håller om dig, erbjuder en hand
och vill du jag ska stanna är jag en händig man

det är synd att fälla tårar, på en ros
lätt att göra när din kärlek flytt sin kos
när inga blommor blommar i din korg
är jag en vän som suddar ut din stora sorg

Jag kommer hem till dig, jag är en händig man
jag finns för dig, jag kommer, så fort jag bara kan
jag lyssnar på dig, stoppar om dig, håller hårt din hand
och vill du något mer är jag en händig man

He he hej

Jag kommer hem till dig, jag är en händig man
ring till mig, jag kommer, så fort jag bara kan
jag lyssnar på dig, håller om dig, erbjuder en hand
och vill du något mer är jag en händig man.

dagens msn-citat

"tänk snabbt för nu börjar snart allsång på skansen"

marion för en minut sedan.

Ojoj, den här konversationen hade så många delar att ta... men det här, det här tar priset, krank...

No excuses any more

Fasen också, nu finns det inga ursäkter mer. Jag har ju tänkt att jag inte "kan" börja riktigt med exjobbet eftersom man liksom behöver två usb-portar till 3Gbredbandet och jag därför inte kan vara uppkopplad och ha i musen samtidigt, mitt exjobbs-jobb består mycket i att peka och klicka och därför är det bra att ha musen så man slipper få så ont i fingerlederna av musplattan, men tji fick jag, man kunde visst ha den sladden som bara använde en usb-port och jag kan exjobba hur mycket jag vill.

Att jag faktiskt inte behöver ha nåt internet för att hålla på med exjobbet, det, det min vän, det är en petitess.


0 - vågar jag? 15/40 - det här var ju skönt, 1/2 - en baggis det här, 13/20 - fortfarande ingen fara, 4/5 - fryser om...

... fötterna, 37/40 - har jag fötter? 19/20 - nu är fasenemej inte långt kvar... 1- UPP

Jag simmade idag för att komma upp i min timme, blev inte riktigt en timme men väl använda förtifem minuter. Eftersom jag alltid, alltid måste räkna allt, t.ex. när jag diskar, när jag springer, när jag sågar saker i tu, så brukar jag ju såklart räkna längder när jag simmar - det gör väl alla, det är ju faktiskt en av de mindre konstiga sakerna att räkna... men hur som helst, jag har nu, bara för att vara lite mer speciell, börjat räkna i bråk istället för att räkna i längder rakt av. Enkel matte det här som varje simskoleunge lär sig efter några veckor med mig. Det är 25 meter mellan bryggorna,  en längd är alltså 25 meter och de som hävdar att en längd är både dit och tillbaka, alltså 50 meter är felmöblerade i skallen, jag har simmat 40 längder. Hur långt har jag simmat då.

Vattnet var sköna 17 grader, hur många kalorier borde jag ha förlorat på att simma 40 längder i 17 gradigt vatten, simmade inte sådär jättesnabbt eftersom det ju bara var 17 grader i vattnet och jag är van vid 34, alltså det dubbla...

Men jag tycker faktiskt att det var skönt i vattnet, det är ganska så rofullt att vara det enda som skapar en krusning på vattenytan när det är sådär stilla som det var idag, förutom då regndropparna som bröt vattenytan och som skapade sådana där perfekte nedslag, sådana där som är på vykort ibland och som det var på den bild i kartong där droppen-pinen, den där som såldes för några år sedan till förmån till att barn i Afrika skulle få rent dricksvatten, var fäst. Som när en droppe slår ner och så bildas det ringar och så studsar det upp en droppe.  Det är rätt så coolt, faktiskt, och så är det coolt när det är samma temperatur i vattnet som i luften, det blir liksom ingen skillnad om man har huvudet ovanför eller under vattnet.

Dagens låt

Dagens låt är en av de låtar jag lyssnar på för att lära mig lite mer ryska, alla ord uttalas väldigt tydligt och bra och jag förstår faktiskt nästan hela låten. - Ryska flickidolen Dima Bilan och "som jag älskar dig". Man kan väl inte annat än älska Dima och hans hockeyfrilla. Att videon är som en mjukporrfilm gör inte saken så mycket sämre.


Regnet

Idag kommer tydligen regnet igen. Den här sommaren har som regnat bort lite för mig. Mina lata dagar i solen med exjobb och sol och bad har runnit bort i leran. Som tur är löper vi inte direkt någon risk att bli översvämmade här i Fagerhult och det är ju bra i alla fall.

Introducing Pigge

Det här är Pigge, Pigge Lunk, fast när han hälsar på någon brukar han säga att hans namn är Lunk - Pigge Lunk, som i omvänd ordning liksom. Sitt namn har Pigge fått utav Pigge Lunk i boken Pigge Lunk som Gösta Knutsson har skrivit, ni vet han, farbrorn med den svanslösa katten.

Pigge visade sig idag för första gången. Han är ju en igelkott och inte sådär jättepigg på att vara framme och busa men han kan ju faktiskt ha bott här ganska så länge redan innan. Pigge är söt, full av ohyra och fast han tycker om både mjölk och öl så är det inte så bra för hans mage, Pigge blir lös i magen av det. Pigge har en massa vassa taggar på sin rygg så trädgårdens herr (Tjockiskatten) och fru(Seat) kan inte rå på honom och det är ju tur för vi vill ha kvar Pigge här jättelänge. Och så hoppas vi ordentligt på att Pigge egentligen är en tjej, en liten Piggelina, och att han får minst tio, tjugo små Pigge-ungar.

Men det allra, allra bästa med Pigge är i alla fall det att Pigge äter sniglar, alla sorters sniglar. Äckliga jäkla sniglar.
Och det applåderar vi ser ni. image278

Det tar sig

Online Dating

Mingle2 - Online Dating


Här vill vi inte ha några barn, inte

Fucking, fucking, fucking, sex, shit, FUCK  YOU, lesbian, gay porn, tits, boobies, breasts, ass, booty, HOMOSEXUAL, oral SEX, penis, DICK, cock, vagina, PUSSY, sex, sex, sex, sex, sex, violence, smash, boom, black folks, black people having sex, asian people having sex, white trash, fuck, dick, dick, dick, dick, dick, pussy, pussy, pussy, boob, boob, boob, l

Meh, jag kan inga ord.

Mammor och pappor - håll barnen i handen - men bara lite löst sådär

Online Dating

Mingle2 - Online Dating

 

Hmm, det här går ju inte... jag måste börja svära mer, skriva mer om sex, sex, sex, sex och allt på engelska då.


"Han var väl trevlig... - honom kan du gifta dig med"

I bilen hem från killkompisens barndomshem i Skåne

Mamma -Han var väl trevlig...honom kan du gifta dig med
Jag -Nääää
Mamma -Men han är säkert rik
Jag -Jadu mamma, han har ju en massa växthus i alla fall
Mamma -Ja-ah
Jag -Men mamma, jag kommer nog inte gifta mig med honom
Mamma -Nähä, varför inte det nudå?
Jag -Men, han är ju Henrik, vi är ju polare
Mamma -Det är väl perfekt... och han är nog rik
Jag -Maaaamma, jag ska ju åka till Tyskland och gifta mig med någon svinrik tysk greve
Mamma -Ja, jajustdeja

Det kommer nog i alla fall aldrig bli en Henrik, Henrikar är ju som alltid Henrik.

Äntligen!

För en gångs skull är jag den som är uppe med tuppen. Jag ska ut och plantera mina plantor från Skåne. För oss blomtokiga wernerssonare räckte det såklart inte med att få en hög med lyckliga lottor av killkompisen i Skåne utan vi vart tvungna att ramla in på en handelsträdgård i ett ställe som fått det smickrande namnet Hög och köpa oss fler små blommor. Vi ramlade ut igen med följande: tio pelargoner, fem salviaplantor, fem sommardahlior, sex olika perenner bland annat en rudbeckia som jag tror kan blir riktigtstilig när den väl slår ut. Bara att trycka ner de blommorna som är mina nu alltså.


Dagens låt

Dagens låt är mitt sätt att bekräfta att det egentligen inte finns någon dålig musik. Det finns bara mindre intressanta artister. Travis kommer här med en refräng som nästan alla på hela vårt runda känner till.

Dagens Marion

Jag anser att det är såhär i två får...sålänge-fall.

*Allt får vara hur skitigt som helst, det får vara stökigt och smutsigt så länge det inte är äckligt. Ett golv som är smutsigt av att man gått in med skorna är ingen fara men smutsig disk som har börjat lukta illa och få en lite grön hinna på sig, det är rent av äckligt och har inget hos mig att göra.

*En person får vara hur okultiverad, hur burdus, hur speciell som helst, så länge den är snäll. Jag känner en ganska nära som är farligt nära till att i det stora hela vara mer elak än snäll på sitt egna, speciella vis. Och det är inte okej och allra, allra helst vill jag bara ge den personen en stor fet örfil så den lär sig något.

Min timme

Jag stålsätter mig lite för dagens timmas träning. Det ska bli på detta viset: gå ner två kilometer till badet, simma loss, vattnet lär vara precis sådär iskallt som det bara kan vara när det är riktigt fucking iskallt och så ska jag gå hem. Yey!

Jag har finklänningen på mig också.