Glädjens bud med en tår i ögat

Julottan i morse var en pärs. Julevangeliet, och jag började nästan skratta, för jag tyckte det var lite absurt. Glädjebudskapet, barnet, Stjärna ur fjärran. Och jag gråter.

För jag vet varför jag kommer sitta där nästa gång. I kyrkan.

Trettionde december är det tacksägelse och sen är det begravning den fjärde. Och den närmaste tiden kommer jag alltid ha tårar i ögonen när jag sitter där på någon av träbänkarna.

En släng av givmildhet

Jodå, jag köpte BISS, Münchens motsvarighet till Faktum i Göteborg och Situation Stockholm. Det gör  jag inför varenda jul - köper de hemlösas tidning. Den artonde gjorde jag det. För det var ju snart jul.

Det visade sig senare att det inte var den enda gångne jag skulle vara givmild den här julen.

Den tjugoförsta decemeber runt tolv skrev jag ett inlägg här på bloggen. Jag räknade upp allt jag skulle släpa med mig till Smålands mörker. Jag gick ut ur lägenheten. Köpte julklapp till Italienarn och Skånehenrik och så hälsade jag på Mexarn med flickvän. Ner mot tunnelbanan. Ryggsäcken var innehöll sprit som ska intagas varm i juletid och andra härliga saker och resväskan, den stora, feta var fylld med julklappar. Mot Marienplats! Genom gångarna i underjorden, upp en rulltrappa, slå huvudet emot en pelare - för jag kom ju på. Nyckeln låg i resväskan... Skulle gett den till Mexarn då han skulle ta hand om blommorna, men när jag träffat honom var jag lite stressad och så hade jag en så klar bild av att jag lade in nyckeln i brevfacket i huvudet, precis som jag skulle ha gjort, men inte gjorde.

Ringa pojkvännen. Signal, signal, kom... ingen svarar och jag börjar bli lite lätt orolig för grabben med diskbråck som ska vandra genom stan på väg hem från Leonrodsplatz och sjukgymnastiken.

På pendeln, nu börjar tiden bli knapp - flyget går om en timma. Framme, terminal två för andra än Lufthansa, KLM och något annat, det hörde jag i tåget. Så upp i terminal två där jag blev skickad till terminal ett eftersom Swiss Air tydligen tillhör Lufthansa på någon vänster, man checkar in hos dem i alla fall. Genom julmarknaden. Kom igen nurå, jag ska igenom här, jag ska boarda om en kvart! Hallå, ursäkta mig, Quick Check In-automaten hittar mig inte, vi provar en gång till, nähe, en gång till, gå till servicen där borta. Hej, mitt flyg går snart och jag kan inte checka in - enkelt, du ska en våninig upp, god jul och gott nytt, blink, blink, flört, flört, Guäääh, slem! Upp för rulltrappan. Till infon, ursäkta, economy class, Swiss Air. Bakom den där där, god jul, däsamma! Automaten funkar!  Incheckningen av bagaget går som smort och jag är på väg. VÄNTA! fan! glöggen är ju i ryggsäcken, ursäkta, ursäkta, jag måste fram, und zwar, måste till henne där, hej, hej, jag checkade in för en minut sedan, men jag glömde den här flaskan här i handbagaget, tja, du kan gå ner en våning och lämna in den där, är jättebilligt, en euro bara, nja, nje, det går inte, boardingen har börjat. Mitt plan går om en halvtimma. Kan jag inte lämna in den här, ni har ju såna där små bilar som kör runt flygplatsen, ska kolla, nej, tyvärr, går inte. Men screw you, tänker jag, ler och säger, tja, då får jag ge den till dig i julklapp, då. God Jul och GUTEN RUTSCH!

Frau Mariom (hade skrivit fel i bokningen) zu Gate G40, Mrs Mariom to Gate 40, I repeat, Mrs Mariom to ga... Ursäkta, de ropar upp mitt namn, kan jag få gå förbi? Javisst, tack, god jul. Dags att kolla handbagage och grejjer, jag har inga metallsaker på mig, va, fan, bruden innnan får ta av sig stövlarna, tiden går. Jag har redan slängt bort linsvätska och vattenflaskan, bör inte vara nåt. Inget piip, jag är igenom. Springa, G40 var det, G40, ursäkta, var är G40? Där, tack, God Jul! Jaaa, rullband, nu börjar det likna nåt, neej, satan, passkontroll, hade glömt bort den, ursäkta, det är mitt namn, Mariom, de ropar upp mig, kan jag gå förbi, tack, God Jul, God Bless, Merry Christmas. Inget konstigt alls med det där passet, igenom, boardingen går bra, sist in.

Springa ner på planet. Hej, du är svensk va, ja, vad trevligt att sitta bredvid någon man kan prata med. Ska du till Zürich, nä jag ska hem, till Småland, är det kallt i Sverige nu? Nä, är bara mörkt och blött, ajdå. Så du åker över Zürich till Sverige från München och jag åker till Zürich, från Sverige, över München. Tja, jo, vilket sammanträffande.

Och så landade jag i Zürich, sa hejdå till svenska media/skateboardkillen som jag i huvudet redan knåpat ihop med tiotalet tjejkompisar. Hittade min Gate och fikade Baguette och varm choklad för 11euro. Såg någon svensk hot shot, vet inte vem det är men antingen är jag släkt med honom eller så är han känd från tv - backslick.

Mot Köpenhamn! Bredvid ett krotiskt eller bosniskt par, de plockade iordning så fint efter sig när de ätit sin flygplansbaguette. tyckte att det var coolt när de såg Croatia Air-plan.

Förresten, Danmark är ett jäkla tattarland. Jag fick vänta ett tag på Kastrup, mitt tåg kom inte på en timma. Så när jag shoppat Toblerone till mamma och bok till mig, på svenska! aaah, och betalat med eurosedlar men fått tillbaka i danska kronor så gick jag ich hämtade mitt bagage och gick ut. Inga Wienerbröd! Inga Wienerbröd på fucking Kastrup när man checkat ut sitt bagage! Och förresten, det här är alltså efter ankomst och före inchecknings-stället, jag vet, vi bygger ett Burger King, men bara med vanlig trappa upp, så att det där packet med bagage inte kan komma upp. Förresten ville inte jag ha någon hamburgare i alla fall, jag ville ha wienerbröd. Men i helvete heller. Inga Wienerbröd med chokoläde, eller Danish, som det ju heter på engelska eftersom man tydligen säljer många Wienerbröd där.

Tattarland. Skönt att åka över bron och vara i Skåne trots att jag fick stå över bron för pendlarna skulle över till Malmö.

Tuut, tuut, syrran, hej, Marion här, hinner du köpa linsvätska på T-Centralen imorrn innan du åker hem? Nä. Men kom igen då, vaddå, har de inget apotek på T-centralen i Stockholm? Idioter! Nähe. Här, ta min lilla flaska, jag behöver den ändå inte, säger tjejen mittemot, tack, godjul, det var jättesnällt.

I Växjö, pappa hämtar och jag åker hem och matas med tomtegröt av mamma.

Sen så var det julafton och jag ringde och tackade pojkvännen för det där schockofonduesetet han gett mig i julklapp av någon anledning och så fick jag massor med pengar av mamma och pappa.

Och så julotta i morse. Okristligt det där, att gå upp klockan sju.

God Fortsättning alla mina vänner och alla som jag känner och resten. Tja, lev väl, ni med!

Check

300 julklappar - Check
Årets Blossaglögg köpt för en femtilapp billigare här på IKEA - Check
Vit skjorta inför begravningen av morbror - Check.
Deo - Check
Linser - Check

Biljetter - Check
Och så tågkoden - Check

Dagens felstavning

"Ja elskatei"

Födelsedagskortet från pojkvännen.

Tack, tack!

Kom igen nu'rå!

Gratulera nån gång!

Nästan omöjlig

Nu har jag nästan köpt alla julklapparna och snart kommer de ligga i en lika fin hög som hos andra.

Men jag har en kompis. Hon är nästan helt omöjlig att köpa julklappar till. Vi bodde tillsammans tidigare och då var det bara att köpa något man ville ha själv och så fick hon tacka och ta emot medan jag gnuggade händerna för att jag äntligen fick dricka te ur just den där koppen som jag suktat efter i ett halvår. Såklart var det inte riktigt så, såklart var presenterna för henne hela tiden. Men det har ändå alltid varit svårt för mig att hitta julklappar till tjejen. Hon är nämligen precis som jag, fast anorlunda. Om man går och shoppar med henne kan man stå framför två, nästintill, identiska saker och så säger man, och den här då, vad tycker du om den? och så tycker man att man föreslagit en bra sak, för den ser ju precis ut som det där andra som hon hyllade för tre sekunder sen - och så ratar hon den fullständigt. Jag är på pricken likadan, jag är förresten också krånglig att köpa present och julklapp till. Nu har då tjejen gått och fixat till vikten litegranna, skaffat minilitet rum igen, i ett hus som redan har allt. Så den här gången var det än svårare,

Nu när jag har kollat så har allt, jag menar allt, antingen haft detaljer på sig som jag misstänker att hon inte kommer tycka om så mycket eller så har det kostat precis tio euro för mycket. Och saker får ju inte kosta för mycket, det är en av de viktigare reglerna inför klappköpande, rätt pris till rätt person så att ingen känner att de gett för mycket eller för lite och så på slutet så blir alla glada.

Efter någon timmes letande fick jag dock tag på något som jag knappast alls vet vad det är men som jag tror hon kommer se på och så kommer hon le litegranna och tycka att det var en väldigt praktisk klapp. Eller opraktisk, säger ju inte vad det är här, hon läser nämligen. Och det är inte en nödklapp, det är jag väldigt stolt över. Ibland har jag varit ute i sista minuten efter födelsedagspresent eller klapp till tjejen och till slut slitit till mig något. Inte för att jag inte känner henne och inte vet vad hon vill ha, utan, kanske, just för att jag känner henne en sekund för bra och jag vet att en del saker vet jag inte om honom skulle tycka om eller inte.

Det är nära nu

När jag har borstat tänderna, tagit ut linserna och tvättat ansiktet, tagit på mig pyjamasen.

Då är jag tjugotre.

Tja, jo, jag tycker väl om honom i alla fall

Dagens låt är i give you the morning med Weeping Willows.

På svenska är den faktiskt bättre. Och jag vet exakt när jag hörde den för första gången. I Manegen med Glenn Killing, sändningen från Berns. Jag hade inte hört den innan och jag, i min, vet inte, hur gammal jag kan ha varit, elva kanske. Att se Robert Gustafsson som gaypolisen från Överkalix var det, va? hulkandes fram den där visan. Min kropp bara skakade av skratt när jag såg det. Mången humor försvagas med åren, man ser på Ronny och Ragge och Stefan och Krister och slår sig i huvudet för att man var så trög att man tyckte att det var roligt. Jag må vara knäpp - men det här är fortfarande något av det roligaste jag kan tänka mig.

Hur som helst, av någon anledning hade jag inte hört visan innan. Nu har jag hört den hundratals gånger, med Fred Åkerström, med dottern, och såklart med Håkan Hellström, och den blir bara vackrare för varje gång. Men pojkvännen förstår inte svenska så han förstår inte riktigt storheten i visan. Därför den engelska versionen.

Men det är inte därför du är här...

Schlagerhit 2009

Ok, jag och Kanoten har uppslaget. Vi behöver bara ha hjälp utav er så sången blir färdig och så behöver vi någon som sjunger åt oss på ansökan och så behöver vi någon som kan skriva arrangemang också. Typ... Ingela Pling Forsman eller nån.

Kanske min kusin, eum.

Första raderna:

jag ramlade en kväll, i gatstenen
och när jag titta' upp
så såg jag där - en (riktig) ungtupp
i tajt t-shirt och en fjää-ä-äderboa-a-a-a


Refräng:

Åhåhåh å åh åh åh åh å alla vill gaya med me'ej!

osv...

Som sagt, giv oss en hjälpande hand. Och låt oss vinna det här tillsammans.

Kulturkrock?

Jag var ju arg i förrgår. En ilska som sipprade fram idag, för några timmar sen.

Anledningen är en förbaskat ful ovana som pojkvännen har, att säga: håll käft eller du stör, sluta upp med det där. Det där du stör låter kanske inte så farligt, men det var den enda översättningen jag kan hitta på av du nervst. Jag tror inte jag har hört något sånt innan och jag har heller inte sagt det, jo, kanske till mina syskon och från mina syskon men syskon får man säga sånt till, där står inget på spel. Jag tror aldrig jag ahr hört det från mina kompisar och aldrig sagt det heller. Från exet kom det aldrig något sådant.

För mig är det väldigt starka uttryck och helt automatiskt blir det som dyker upp i huvudet på mig, oftast outtalat, om jag stör så mycket och snackar så mycket skit, varför vill du då vara tillsammans med mig, idiotjävel.

Men jag vet att han inte har det där i sig, han tycker inte att det är farligt alls. Och jag försökte förklara det, tänk dig att du kommer från en kultur där folk säger slampa till varandra hela tiden och så kommer du till ett helt annat land och så säger du, utan att skratta eller så, öh, du slampa! till någon. Visst fan skulle den personen bli förbannad och kanske till och med känna sig sårad.

Så är det ungefär med det här. Jag har helt enkelt aldrig hört det innan och så blir jag sur. Och så undrar han varför jag blir sur för och tycker inte att det var något överhuvudtaget, oftast till och med att jag överdriver. REGEL NUMMER ETT, killar, hävda aldrig att er flickvän överdriver när hon är sur. Det kan aldrig göra henne gladare på något sätt.


Men så säger han att han ju tidigare bara menat det på skoj, och så vill jag som banka honom i skallen. Menar man något sånt där på skoj, då får man dra till med ett, ha, jag bara skoja', därefter, eller skratta lite runtomkring i alla fall. Säger man det med en suck och säger, äh, halt die Klappe, du nervst! då är det absolut inte roligt.

Jag vet att han säger det till sin mamma, precis som han skojar och säger tjockarsle till henne. Och hon tycker att det är roligt, kanske, utåt i alla fall. Men jag funkar inte så. För det första så tar jag åt mig och för det andra så blir jag förbannad. Inte fan ska väl nån jäkla karl säga åt mig vad jag ska säga och inte!

Stupid Swedish Girl men speciellt. Kom igen, killar, tänk lite!

Bloggtips

För alla de som tycker att det ska synas att man festsminkat sig, de som tycker om färg och flärd och glitter och
glans och speciellt massor med färg men som kanske inte är sådär jättehaj på hur man fixar till det.

Kolla in den här tjejens
blogg. Hon gör störtsköna, lite transa-aktiga ögon på sig själv, och så berättar hon, steg för steg, hur hon har gjort och vilka ögonskuggor och sånt hon använt.

Stiligt blir det i alla fall.


Morbror Kjell (1938-2007)

Äntligen! Får man säga så?

Jag är ledsen - det är jag. Men mest är jag lättad, det har känts så hemskt att veta att han bara ligger där, månad in och månad ut. Han såg dagen passera utanför fönstret och bli till natt, gång på gång. Ibland kunde han sova på natten, ibland bara på dagen. På slutet sov han nästan hela tiden. 

Nu har jag gråtit lite, och pojkvännen tror att jag vill gråta mer. Men sörjt det har jag liksom gjort innan. Nu är jag nästan glad. Nu vet jag att han slipper det där, trötthet som en munkavel tills man bara kan svara ja eller nej.

Han visste ju att han inte levde, eller han tyckte det själv i alla fall. Han var mer där för ett utställningsobjekt för folk som ville tycka synd om honom och andra som ville ge honom nya mediciner, mot att kräkas, mot epilepsianfall, för hjärtat, för att kunna sova. Det där var inget liv enligt honom. Och kan man inte få livet tillbaka då vill man nog bara bort från Limbo.

Vila i ro, morbror Kjell.




Förbannad

Jag är så in i helvee förbannad på pojkvännen nu. Så sakta men säkert känner jag att smekmånaden är över. Allra helst vill jag strypa honom här och nu.

Tvättproblemet är löst!

Igår var jag och köpte ett sjupack med trosor på C&A. Nu kommer jag typ aldrig behöva tvätta mer - någonsin - under en hel vecka i alla fall.

In your face, nordicbornlinguistical-swedes!

En kompis till mig har påpekat att man inte kan säga såhär. Tydligen skulle det heta "så få". Men jag, jag har det i tryck! Tror till och med att den här serien finns i DN eller svenskan. I rule!

Hoppas i alla fall att det här är den där någradialektgrejjen som jag brukar säga. Annars blir detta lite, tja, pinsamt.



image435

Julkort

God Freakin' Jul!

Och ni som öppnade länken för tre minuter sedan - tja, ni fick se en en helt annan bloggerska.

Luciadagen

13:e december - Lucia. Och ett jäkla kämpande för att få pojkvännen att förstå hur fint det är med Lucia-firandet. Som nu när jag säger att jag just nu allra helst skule vilja var ahemme, gå i kyrkan och se mitt luciatåg. Han tycker att jag har ju bara varit här ett litet tag och inte bör jag väl ha hemlängtan än. Klart jag har. Luciafirandet är en av de vackraste traditionerna i Sverige. Det är mer värdigt än att svänga sig runt en midsommarstång så även de vuxna gläder sig.

Man blir varm av lucia. I gamla kalla Sverige där man behöver bli varm - ofta.

Men tydligen är det bara konstigt för andra, pojkar med spetsiga mössor, tjejer med eld i håret. Också för att de luciafiranden jag har fått var tyskar som pluggar svenska här, som bröt och inte kunde texterna utantill, med en Lucia som stack ner näsan i textpappret hela tiden. Det var kasst.
Det skulle kunna vara så att det som sägs om blondiner visserligen inte stämmer för alla blondiner men för tyska dite skulle det lätt kunna vara rätt. Att vara Lucia är en ära och visst tusan ska man lära sig texterna till lussesången, tipptapp och så mörk är natten. Där var pojkvännen inte med - för han kan ju inte gå. Det var en kompis till mig som läser svenska som släpat med mig - knytkalas - vi hade rullat köttbullar. Det andra var lussandet var imorse på svt. Kollade det på nätet. Ochvisst det är något speciellt med Dalarna och Zorngården och bla, bla, bla. Men kom igen nurå - inte behöver man göra speciella arragnemang av ALLA lussesångerna. Jag tycker på ett lite bisarrt sätt att många sånger faktiskt är finast om man håller sig till några få stämmor och inte vrider till sig till åtta och så får man gärna sjunga, om det är så att man är i tv, på ett sätt så att man känner igen sången någorlunda. '




Men hur som helst, vår lägenhet stannade upp för en sekund, där under Luciakonserten på Zorngården. Pojkvännen liksom bromsade sig mitt i någon speladatorrörelse och spetsade öronen. Det var under Gläns över sjö och strand. Och jag tror jag fick bekräftat det jag alltid trott - att just den luciasånge är den finaste.

Har jag rätt? Vilken luciasåg tycker die jenige som läser bloggen är finast?

Tvättdags?

För andra dagen i rad har jag på mig pojkvännens underbyxor.

Störande skönt.

Hemma med sjuk pojkvän

Pojkvännen är knas i ryggen - fortfarande. Och jag är hemma och tar hand om honom. Jovisst säger han att jag kan gå när jag vill men han skriker om hjälp en gång var tionde minut så jag tänker inte gå någonstans.

Imorgon blir det kiropraktor och så hoppas vi att det går bort i ryggen.

Dick und fett

Jag pendlar alltid lite i vikt. Jag går upp ett, två kilo och så trycker jag ner dem igen.

Det är inte mycket. Det brukar ligga runt 62 och 66 kilo och det är helt ok. Jag har inte så mycket tankar om det utan har nästan jämt känt mig nöjd med hur jag ser ut. Jag vet att jag ska hålla koll på vikten för hjärtat, för knäna och för mitt egna välbefinnande och därför har jag alltid hållit koll på den också.

Det här är första gången på fyra år som jag verkligen känner mig kraftigare. Första gången som jag nästan äcklas av mig själv när jag står i och ser mig själv i spegeln. Och så vet jag att så är det ju inte bra att känna sig. Man måste ju vara nöjd med sig själv. Man måste ju känna att man duger även till utseendet. Och så intalar jag mig själv att visst är det bra det här.

Men så provar jag ett par jeans som jag köpte i våras och de håller på och sprängas och jag vågar verkligen inte sätta på mig dem och gå ut i dem. För jag är rädd att de ska gå sönder.

Det är inte det att jag väger mycket, inte så jättemycket i alla fall - 67 kilo. Det är mest det att jag vet att det inte är som annars. Det är inte muskler längre.

Och byxorna passar inte mer. Och min mage är i olag.

Men roligt nog så mår hjärtat bättre än någonsin. För första gången i hela mitt liv så känner jag att min vilopuls är högre nu för att jag inte har tränat än vad den är när jag är aktiv. Det är inte som annars när pulsen i en tid av vila på någon månad lägger sig ner och ger upp. Pulsen beter sig just nu precis som hos vanligt folk - och det är ju bra.



Sorg

Thore Skogman är död.

Fasen.

Weird

De senaste två dagarna har en hel del bisarra och konstiga saker hänt mig.

Fredags eftermiddagen spenderade jag först med kroatiskan. Och så märkte jag än en gång att jag inte skrattar tillsammans med henne. Pojkvännen försökte förså innan när jag inte var glad över att jag skulle träffa henne och sa att jag inte verkade för entusiastisk inför mötet. Hur som helst - det var inte såå farligt. Var abra det att jag inte skrattade en enda gång under en och en halv timme.

Senare på kvällen var det dags för adventsfirande hemma hos en ny kompis till mig. En kompis som tidigare verkat vara ett litet Waldorffbarn. Ni vet sådana där barn med hemstickade strumpor och som kommer från fina, högutbildade och kulturella hem där familjen av någon anledning beslutat sig för att flytta ut på landet och bli halvbönder - ha två får och femton höns. Och så gör de allt själva, eget vin, eget te, eget bröd och eget allt. Det gör aldrig riktiga bönder. De går i affären som vanligt folk. Så skickar de här familjerna sina barn till Waldorffskolor med. Och så lär de ungarna spela åtta olika instrument och så sjunger ungjäklarna i kör också.

Antingen gör barnen i tonåren superrevolt och blir punkare eller så blir de precis så som föräldrarna vill. Den här tjejen har två flätor, varenda dag, hon gör egen likör och har en stor skål med äpplen från hemmikring därhemma. Men jag tycker om henne på något konstigt sätt. I alla fall så var det adventsfirande hos henne. Dit hade det kommit en gammal barndomskompis till henne som jag träffat innan, henns pojkvän från Norge, en grabb från hennes ryskakurs och så två tjejer från hennes kör och en datalingvistjapan.

Allt var trevligt - jag hade emellan kroatiskan och tunnelbanan till Fürstenried West där firandet var, bakat pepparkakor (gjort små figurer i deg från IKEA och lagt på en plåt och tryckt in i min nya, perfekta lilla ugn). Och vi åt dem och tyska Plätschen pch sådär. Så fick de för sig att börja sjunga julvisor. Inte de roliga - o Tannenbaum och hej tomtegubbar. Utan de fina - det är en ros utsprungen och sånt trams, i stämmor, med ett dragspel som komp. Såklart var det helt otroligt bisarrt för mig och barndomskompisen... Det är alltid det när en hög med människor som i å för sig kan sjunga men inte har sjungit tillsammans innan samlas framför näsan på en och ska sjunga julsånger som de inte kan spela än på sitt dragspel. Det hela blir som en körövning. Du ska sjunga den stämman - den här stämman går såhär osv. De kommer som aldrig till skott. När de till slut sjunger igenom hela låten så har de sjungit igenom halva så många gånger att man är så led att man bara vill börja skratta. Och jag tackade min lyckliga stjärna för att pojkvännen mått så dåligt innan att han inte velat åka med utan valt att åka på sin liberalapolitikergrej istället. För om han hade varitdär hade de där små leendena av olustighet blivit gapflabb. Men jag sjöng med i alla fall. Mest för att jävlas. Jag sjöng i alla olika stämmorna - samtidigt, fast inte så högt, det hördes knappt, för visst skämdes jag också för min oförmåga att hålla en ton, att hitta en ton, att sjunga en ton separat under en sekund. Jag valde de låtarna jag kände igen och när det kommer en text som låter: "lustig, lustig, trallerallera, bald ist Nicholausabend da, bald ist Nicholausabend da", tja då tror man att det äntligen ska bli lite svängig musik där i det lilla rummet ute i förorten. Men ICKE. De sjöng den så mycket saktare än jag minns den - körsångsstilen. Tja när de inte ville ge mig den lilla glädjen att svänga lite och höja rösten och sjunga lite gospel, tja då sa jag helt enkelt att jag skulle gå upp väldigt tidigt dagen därpå och åkte hem.

Imorse vaknade jag först väldigt tidigt av att väckarklockan ringde. Jag snoozade, snoozade och snoozade någon gång till och så stängde jag av och så blev klockan nio. Pojkvännen vaknade då också och sa återigen att han både skit. Och jag som inte alltid är så förstående när andra mår skit eftersom jag ibland tycke att jag själv står ut med så mycket sa att det är minsann bara att bita ihop. Vi städade tillsammans eftersom en tjej från uni skulle komma hit och prata lite översätta en cl2-dcg till en mcfg. Vet inte vad jag ska säga om den där tjejen, bara det att jag hellre hade önskat mig en partner som var intresserad av uppgiften, som visste vad uppgiften gick ut på, som vet vad ett predikat i prolog är och som kanske, tja, visste nåt. Hon är rädd för mig också. Tror jag i alla fall. För jag hade liksom räknat med att när hon åkte hit och tog en halvtimmas biltur till mig bara för att kolla in uppgiften så tänkte jag att hon menade börja på uppgiften så jag hade varnat pojkvännen om gått och lagt sig att hon skulle nog bli kvar här till runt femtiden. Hon stannade tjugo minuter, högst. Jag hann knappt försöka förklara vad det var vi skulle göra. Pojkvännen hade förstås varken hört eler sett något av tjejen alls förutom hennes tangatrosa som såklart stack opp över byxkanten. Så begav hon sig igen och åkte tillbaka hem, en halvtimme med bilen.

Jag är fortfarande chockad.

Sedan, runt fem så knäppte det till i ryggen på killen och så har han legat här hela kvällen och ropat "Schatz!" "Marion!" "Liebling!" och jag har varit på nödapoteket och köpt värmesalva, som han såklart råkade få på händerna och klia sig på snoppen med och jämrat sig något helt otroligt över det, tydligen så gör det skitont. Och så har han pinkat i en hink också. Jag har även handlat för ett mindre regement eftersom jag inte vet hur länge han kommer ligga där. Så var det ju nu, på lördagkvällen, innan söndagsstängt billig frukt i hela Plus-affären och det tyckte jag om förutom att en apelsin i nätet jag köpte var dålig.

Så fattades det trettio cent i Tengelman och det fick jag av den vänliga själen som stor bakom mig och stressade upp sig när jag började räkna encentingar.

Förresten är Moulin Rouge den första filmen som jag tyckt varit bra även dubbad till tyska. Mest eftersom de inte dubbat sången och det allra mesta i en musikalfilm är ändå sång. Så jag har grinit lite där med.

That's it.

Kroatiska, Stämsång, abhauen och ryggskott. Det är helgens ledord.

Överarbetad

Hrrm, hmm, hrrr, eeeh...

Pojkvännen har fått ryggskott.

Dagens låt

Dagens låt är Kylie Minogues the one.

För att vara en världsartistpopstjärna som inte försöker vara svår på något sätt så är Kylie oförskämt bra.

Erkänn, ni tycker det också.

Hjälp mig, nu!

Från:     marion@gu.se
Ämne:     Prolog i Emacs
Datum:     fredag 7 dec 2007 14.44.52 GMT+01:00
Till:    
clingmänniskan@ling.gu.se

Hejhej, clingmänniskan, sköna hälsningar från München!

Det är ju så att jag sitter här med min helt nya, fina iMac med Leopard, och nu så är det dags att börja programmera litegranna på den. Jag har laddat hem gnu-emacs och swi-prolog oh nu vill jag att de ska jobba tillsammans.

Jag har fixat hem prolog.el och lagt det i /usr/local/share/emacs/site-lisp (enl Ryssen nyaste versionen)och så har jag gått till /~/.emacs-filen och skrivit in följande:

(autoload 'run-prolog "prolog" "Start a Prolog sub-process." t)
   (autoload 'prolog-mode "prolog" "Major mode for editing Prolog programs." t)
   (autoload 'mercury-mode "prolog" "Major mode for editing Mercury programs." t)
   (setq prolog-system 'swi)
   (setq auto-mode-alist (append '(("\\.pl$" . prolog-mode)
                                   ("\\.m$" . mercury-mode))
                                  auto-mode-alist))

Men inte funkar det.

Jag får upp Prolog-menyn och så, men den ser bara ut såhär (kanske går att se menyn). Finns alltså inget consult och sånt.


Tänkte kolla om du hade något tips för hur jag skulle kunna få in det och varför det inte funkar. Du är den enda jag känner som verkligen har en mac, relativt uppdaterad och som skulle kunna tänkas ha emacs och prolog.

Ha're

//Marion


Ni, kära bloggläsare kanske har något tips så den stackars clingmänniskan inte behöver göra allt. Hjälp mig!

Vaffö' gör den på detta viset?

Varför mår min mge så otroligt illa just nu?

Varför, varför?

Äsch, nu kräks jag.


God natt!

Årets julkalender

Jag tycker inte om Mila. Obehaglig liten unge det där.

Inte för att Elfrid är något bättre.

En kanot

He's a fraud.
image433

Ge mej!

Dags att laga någon mat för vecka 49. Ge mig ett nytt recept - det förtjänar jag. Lägg märke till att jag har ugn igen nu och en mycket större och bättre den här gången så nu kan jag baka bröd och göra gratänger och stoppa ner kanoters huvuden i ugnsluckan.

Smart

Hmm, råkade byta över till PhotoBooth precis under en intressant läsning om cl2-dcg:er.

Såhär smart ser jag alltså ut framför datorn.

image432

Shoppade lite mer

Ok, jag är ju tjockis just nu - väger 67! Måste gå ner och därmed basta - varken hjärtat eller knäna eller jag mår särskilt bra av det här.

Har ju totalt köpförbud av kläder sålänge jag inte har börjat träna ordentligt.

Men inte av skor...

Så idag blev det nya stövlar igen. Man kan vika upp pälskanten när man vill.

ny stövel

Helt appropå

Vem är det som har lurat i ortopeder och dess gelikar att det är roligt att ha någon som drar och trycker på ens redan ack så ömma knä och lyssna lite hur det låter och hur det känns om man vrider det nittiograder åt höger och så åt vänster ""und können Sie wieder, bitte, gerade machen?" "Gör det här ont?" "Är det obehagligt om jag gör såhär?"

JAAAAAAAAAAAAAAA!!!

Fattarå! mitt knä gör ont. Inte för att det är något som det tycker om utan för att det gör det jämt OCH speciellt om du vrider det så och sedan sträcker ut det.

Det är då man är tacksam för att man hade ny kofta på sig. Så att man kunde snyta näsan efter att ha grinat så mycket.

Dagens downer

Idag hade jag en termin hos en av Europas bästa ortopeder.

Bara för att få höra att mitt knä inte går att operera.

Jag gnäller inte så mycket om mitt knä. Mina knän - båda två är ju illa åtgångna - men sanningen är att de gör ont jämt. De gör ont när jag ska sova och när jag vaknar igen och när jag sitter och när jag står men allra oftast gör de ont när jag går eller springer eller simmar eller hoppar eller något sånt. Och gör de inte ont så kliar det liksom i dem för de är så vana vid att göra ont.

Nu har de i alla fall lindat knät. Mest eftersom de sprutade in kortison och tuppkam i det. Och det förtjänar att vara lindat. Men det känns i det andra knät att jag inte kan använde mitt högra och snart kommer jag väl ramla ner för en trappa igen när vänstra ger efter.

image428

Det är roligt här i Tyskland. Med försäkringskassankortet har man rätt till motsvarande sjukvård som i hemlandet, tror jag. Eftersom Sverige har ett sånt bra rykte om sig när det kommer till sjukvård och sånt så ger de mig allt. Bästa läkaren, tuppkamsbehandling - är det inte alla som får hörrni! De fullkomligt kastar det på mig. Den läkaren jag hade idag skulle många här i München bara gapa om de fick höra att jag fick. Tänk bara om de fick höra om våra vårdköer.

Det duger må jag säga.

Hur som helst - shoppade lite för att muntra upp mig efter läkarbesöken, halv elva till halv fem blev det, och det blev bland annat en ny ugn. Så där gick jag - stackars lilla halta flicka med lindat knä med en gigantisk ugn i famnen - folket bara vek av, som vattnet för Moses ungefär.

Hade redan innan ugnen även märkt att det var praktiskt taget omöjligt att vandra runt i stan oh kolla ugnar om man har lindat knä i trånga jeans. Så jag köpte mig ett par träningsgosebyxor på c&a för 15euro. Mjuka och gosiga - och så köpte jag min ugn. Släpade ugnen genom halva stan. Gick till gamla botaniska trädgården och bytte byxor och hoppades, hoppades att ingen skulle se mig halvnaken. Konstigt nog lyckades jag göra det obemärkt. Trots att parken ligger mitt inne i stan med ena änden vid Stacchus och andra änden ungefär vid Hauptbahnhof. Och klart var det folk där men ingen gick förbi mig av någon anledning och gick de förbi så låtsades de inte se.

Pojkvännen - check

Pojkvännen får ett pluttenuttbäddset. Med får på. Får som förklarar hur korkat allt är när inte han är där. Hur korkat ett träd är, hur korkad jag är, hur korkade blommorna är.

image427



Märta - check

En del av brorsdotterns julklapp är redan klirrad. Blev en gosebäver. En gosebäver som ser klurig ut.
Mamma ska få mysmorgonrock.image424image425

Det där med julklappar och födelsedagspresenter

Ok, min födelsedagspresenthög bör se ut såhär:

Present från mamma och pappa.
Present från storebror med familj
Teckning från brorsonen
Present från storebror med fästmö
Present från storasyster
Present från Lis
Present från Fi
Present från Zella - jag är rätt så säker på att jag gav henne en det här året så nu tusan
Present från G
Och så förväntar jag tårta från Skånehenrik.

OCH inget! julklappspapper på födelsedagspresenterna.

Sedan så är det det där med julklapparna. Om man inte kan göra något själv så ska man inte försöka sig på det. Det har jag redan förklarat för pojkvännen. Jag vill ha något härligt kapitalistiskt eller en upplevelse. Men börjar han försöka knåpa ihop en serenad eller något, tja, då blir jag sur.

Jag är inte yngsta barnet i familjen för inget. Mina julklappar och födelsedagspresenter är viktigast av allt på hela året. Att ibland får höra "ich liebe dich" från pojkvännen eller få en kram av en liten snart-treåring, tja, det är sekundärt. Kom ihåg det!

Bambi

Jag önskar att jag hade lite bilder - men det har jag inte.

Igår betalade jag och min skatt 10 euro var för att ge oss ut på en liten skridskopöl mitt inne i staden. Skatten hade inte åkt skridskor innan.

Och om man ska definiera söt så var det nog precis det han var när han tog sin lilla stödisbjörn på skenor av barnslalomskidor framför sig och gav sig iväg på sin första runda. Det var vingligt men det gick.

Efter den där första rundan vågade han ta bort isbjörnen och trevande åte han runt.

Vi åkte säkert en dryg timme - sen så slängde de ut oss men nu kan han åka helt själv - han kan svänga och nästan, typ bromsa. Men han vågar inte åka snabbt än.


Hur tänkte ni här egentligen, csn?

När man studerar utomlands får man alltid pengarna i en klumpsumma. För mig är det helt otroligt negativt. Jag är inte den som sitter och sparar och så. Förr var jag det - inte nu längre.

42000 rakt ner i fickan. PAAAARRRTYYY!!

Menmen, kan väl komma till pass nu när det är dags för julklappar och sånt och så är det ju mitt lilla sorgebarn - min iBook. Vad ska jag göra med den? Att vara utan laptop nu är ungefär som att gå utan trosor hela veckan. Jag behöver den!

Eller ska jag satsa på att köpa en ny till nästa läsår?

Nu sitter jag mest och väntar på att en apple-verkstad ska meddela vad det kan kosta att reparera stackarn.

Fram tills att den är hel igen är det väl bara att försöka leta reda på en kompis som har grejjen för att koppla in en annan skärm och försöka jobba från den.

Fan.

Dagens låt

Dagens låt är *still going strong.

Nu när morbror inte svarar så mycket längre så kan man bara hoppas, hopppas att man runt 90 diggar the who.

Dagens låt är The Zimmers med en my generation-cover


Sexxy

There's nothing so sexy as a boyfriend who just cleaned the bathroom.

Mycket blir det

Nu när familjen växer - både den genetiska och den vänskapliga så blir det en hel del julklappar.

Familjen:

Mamma
Pappa
Storasyster
Storebror
Storebror

Extrafamiljer:

Storebrors fästmö
Storebrors fru
Storebrors son
Storebrors dotter
POJKVÄNNEN

Vännerna:

Fi
Lis - check
Zella
Och såklart ska jag ge Italienarn och Skånehenrik något litet från Tysklandet. Bara för att jag ju träffar dem runt jul litegranna sådär. Typ sprit eller choklad.

Sammanlagt 15 julklappar. I år får inte Kanoten något för han ger sig iväg och vill inte träffa mig alls. Så screw him.

Man skulle kunna tro att alla de här 15 personerna som ska ha julklappar skulle tvinga fram ett förslag om en klappfri jul. Men icke!!

För man måste ju räkna med att ger jag 15 julklappar så får jag minst lika många tillbaka.

Och det duger må jag säga.

Duktiga lilla jag

Jag har redan köpt en julklapp.

Jag rockar.

Kris och Panik!

Ugnen gick sönder igår under muffinsbak. Det är inte bara krisartat ur den synpunkt att det faktiskt inte blev några chokladmuffins utan också för att jag nu är helt utan ugn.

HJÄLP!

Köttfärsbiffar v. 48

I tisdags när jag satt och skrev referatet färdigt var jag tvungen att äta något lätt.

Det blev ett köttfärsrecept från Ninni Schulmans matblogg "Nu är det mat".

Här är receptet.

Hur lätt och enkelt som helst. Till och med Kanoten skulle klara av det..

Och jättegott. Hade sparat hälften till matlåda under onsdagen men G kom hem och åt hela alltet.