Dagens låt

Dagens låt är Marit Bergmans Mama i remember you now.

Det är som om världen öppnar sig framför mig

Rubbertribe!!

De heter Rubbertribe och låten heter daylight. För några månader sedan efterlyste jag namnet på en låt och vilka det var som spelade den. Jag kunde absolut inte komma på det. Och nu, nu när migränen äntligen har släppt helt och hållet och jag precis kollat färdigt på Down with Love så kommer jag på det.

Rubbertribe!
Rubbertribe!
Rubbertribe!

Nörd, nörd, nörd

Musiknördighet var alla mina tonårsår mitt liv. Att vara indie-pop/rockare och britpopare har varit och är en stor identitetssak för mig.

Jag blir då också förbannad om någon påstår att jag är något annat. De flesta av de band jag lyssnar på är noggrannt utvalda - förutom då kanske min fascination för Phil Colins och gammal, hederlig svensk pop för Jacob Hellman går nog inte att klassa under något annat än just svensk pop sedan så är det ju också arenarockens förriddare U2 som har en stor plats i mitt hjärta och Roxette såklart...

Men man får inte blanda det ihop begreppen. För mig måste man vara påläst innan man yttrar sig. Jag är såklart så korkad att jag anser mig vara det och är det något jag inte är helt säker på så måste jag kolla upp det.

Och visst måste man väl veta att emo är en genre som bara kan existera på andra sidan kontinenten att säga att ett band i Europa är emo är som att säga att ett band i Sverige spelar britpop, det går inte, här får man säga att band har influenser från britpopen liknande är det med det faktum att man inte kallar några grupper utanför USA grunge, de är i så fall post-grunge.

Och visst är det fånigt att jag både tar illa upp och blir otroligt defensiv om någon skulle hävda att Radiohead vore emo.

Man kan inte heller klassa musik i efterhand. När Radiohead kom fanns inte begreppet emo i Europa överhuvudtaget. Och därför kunde de aldrig klassas som just emo, det och det faktum att de ju inte är emo. Nu klassas de också bara som experimentell rock, britpop eller som egentligen vad som helst liknande. Att klassa Radiohead är otroligt svårt eftersom deras sound förrändrats från skiva till skiva. Men emo? nääää. Helst skulle man väl vilja säga att Radiohead gjorde något helt nytt. Thom Yorke är ett otroligt geni och är lätt kapabel till att ha gjort något sådant, ett eget Radiohead-sound som är sin egna lilla genre.

 Jag har en gång i tiden ägt en emo-skiva: Sunny Day Real Estates Diary och det enda jag egentligen vet om emo är att det alltid måste innehålla något mindre skrikparti. Men nu när emo blivit ett använt begrepp tror en hel del folk att man kan klassa allt emo. Och man har också glömt bort och ändrat historien när man säger att emo kommer från emotional istället för emotional hardcore (emocore), därav skrikandet någonstans i låtarna. Men om nu all musik som är sjungen med känsla är emo så är är också Elton John emo och det tror jag inte emomänniskorna skulle bli så glada för, de skulle nog till och med bli sura och förnärmade. Och när man kallar  gamla britpopare för emo så blir de också lite småsura, precis som jag ju blir...

Och.. den här diskussionen i mitt huvud kan fortsätta i någon timme eller så. Så nu slutar jag, tvärt kanske...
Undvik bara att kalla mig emo, jag blir sur då. Totaltöntigt, jag vet, men jag har aldrig lyssnat på emo, förutom den där Sunny Day Real Estate-skivan jag en dag ägde men som jag bytte mot en Bluetones-skiva någonstans i elvaårsåldern. Ända sedan den där dagen har jag väl antagit att emon var för tonåringar som hade precis en gnutta för många tankar i kroppen, för många tankar för mig i alla fall. Och utgå från att om en person är över 20, europé och inte vill diskutera 30 seconds to mars storhet så är de inte freakin' emo!

Vill du klassa något som emo: utgå från Jimmy eat world och ta det därifrån. Det är rätt så bra emo och visst man kan väl tycka att några låtar är snarlika creep med Radiohead. Men tänk då på att Jimmy eat worlds alla skivor låter så rakt igenom, det gör inte Radiohead, Det är bara pablo honey som skulle kunna vara på gränsen. Men där kommer ju såklart atlantavståndet in igen. Äh, jag skulle ju sluta där innanm nu har jag börjat flyta ut igen...

En fråga

Har jag någonsin varit söt och har jag i och med min nya lugg gått från att vara söt till att vara gullig?

Dagens msn-citat

"jag är inte bara sjuk, jag är sjuk också"

-Jag om det faktum att jag, när jag har migrän ofta slår huvudet i väggen för att det gör ont och tar bort tanken på att hjärnan gör ont ett tag. Inte sååå hårt alltså, inte konstigt hårt, bara litegrann sådär...

På tal om penisfascination

Dagens Wulffmorgenthaler är mer under bältet än jag vanligtvis går i skrift. Men med tanke på en diskussion gänget hade när det gick hem på fredagskvällen så kan den tänkas rätt så passande


Strip

Migrän, migrän, migrän

Vaknade inatt av migrän och har bara våndats och hållit om mitt stackars huvud och till och med kräkts i omgångar sedan dess. Och det här är alltså en söndag när jag på lördagen somnade runt halv elva någon gång och hade sovit hela dan.

Har ringt till jouren och tagit ledigt från jobbet. Men det känns så dumt att ta ledigt för sånt här just på en söndag. Det låter bara som om jag är bakis, bakis, bakis.

Nu ska jag bara andas lite och försöka stänga ute de skrikande fiskmåsarna utanför fönstret, varenda gång de öppnar näbben skär det som nålar i huvudet på mig.

Dagens låt

Dagens låt är tyska popbandet Virginia jetzt med meine grenzen

Things life might have taugth you by now

1. Att leka "jag har då aldrig" tillsammans med dina kompisar, varav ditt ex är en av dem, kan lätt bli rätt så pinsamt eftersom man som på alla relationsfrågor dricker båda två...

2. Att inte ha några gröna livbojar en dag som denna och en dag som imorgon är en riktigt, riktigt dålig idé.

3. Barn är världens coolaste.

4. Couscousröra med vitkål, tomater, spenat och stekta champinjoner är rätt så gott.

5. Man blir rätt så mätt på fyra kycklingvingar och en gigantisk portion couscousröra.

6. Killars penisfascination har ingen förklaring, över huvudtaget.

7. Att få kramp är fanemej inte så skoj.

8. Man är aldrig så stark som man tror.

9, Den onda instruktören är alltid den bästa.

10. Är man klädd i vitt från topp till tå får man räkna med att man ser ut som om man precis har tagit studenten,

dagens msn-citat

"jag misstänker att en vinkelslipad XXX är mycket trevligare än en ickevinkelslipad sådan....."

Datalingvist om annan datalingvist under en konversation om vår "smash your electronics"-fest nästa fredag.

Dagens låt

Dagens låt är lite otippat Wilmer X med för dum för pop. Det kan ju vara någon som inte tror mig, men lyssna på den en gång, just idag, när du går ner för en gata någonstans, i solskenet. Och du kommer märka, att för dum för pop den är ju faktiskt dagens låt.

Vafan!

Från festvox.org, hemsidan till det program jag använder för min talsyntes.

It would be good if this technique had a back-off strategy where if no unit can be found for a particular word it would allow other words to contribute candidates. This is ultimately what general unit selection is. We do consider this our goal in unit type but in the interest of building quick and reliable limited domain synthesizers we do not yet do this but consider it an area we will experiment with. One specific area that only partially cross this line is in the synthesis of numbers. It seem very reasonable to allow selection of units from simple numbers (e.g. "seven" and "seventy") but we have not experimented on that yet.

Det är ju precis det jag vill göra! ni kunde ju kanske börja experimentera lite på det så att jag kan använda det ni har gjort och slipper skriva allt själv. Hmmm, hur effektivt kan det vara när man kör backoff i en talsyntes. Lisp, lisp, lisp...

Dagens låt

Dagens låt är Logh med the black box snippet

Träningstoka

Nu jäklar ska jag träna! Idag har jag hittills tränat en och en halv timme. Senare ikväll blir det en timme till. idag var det en timmes aerobics (fyrtio minuter kondition, 10 minuter styrka och tio minuter avslappning och stretching) sedan körde jag en halvtimma på crosstrainern också - bara för att garantera att jag verkligen fick upp pulsen ordentligt.

Som sagt, jag tänker inte svimma mer den närmaste tiden och för att kunna hålla det löftet till mig själv måste jag träna mycket, mycket mer än vad jag gjort den sista tiden.


Förresten...

Att svimma sådär tre gånger om året - det är inte så dåligt va? Det där var sista gången jag svimmade för de närmaste fyra månaderna alltså. Låter bra, nu bestämmer jag det.

Less och besviken

Jag svimmade idag, för första gången på väldigt länge, bara en lätt avsvimning. Men just nu är jag så arg och besviken på mig själv och jag vill varken prata eller skriva något mer om det.

Då vet man

Om man kommer till ett ställe där nästan precis varenda unisex-toas toaring är uppfälld, då vet man, man är på Chalmers. När man kollar sig omkring tycker man som att det finns en hel del tjejer. Men på toa där ser man att de där tjejerna - de var ju bara killar i kjol... Och ouppfostrade var de också.

Dagens låt

Dagens låt är the Killers read my mind

Ett myrsteg framåt

Äntligen har det rört sig framåt ett litet steg. Jag trodde innan middan idag att jag hade svaret på allt. Men så var det ju inte. Nu fastnar jag bara på lite filfel. Jag vill ju ha en .data-fil men det är inte det ajg får när jag använder textredigeraren att skriva mina fina domäner i, istället får jag några slags maskerade rtf-filer. Dumt, dumt. Men nu har jag så ont i ryggen efter att ha suttit här med min lilla, lilla dator. att jag måste gå hem och sova.

Var? var? var?

Var är han, min riddare i skinande rustning som kommer galopperandes in när han ser en flicka i festvox-nöd och förklarar precis varför jag behöver ha .lab-filer när det kommandot jag kör ska generera just sådana. Och han som ju ska förklara varför det ska vara så jäkla svårt att hitta hur man skapar sin egna lilla difondatabas.

Hela jäkla Chalmers är fullt av riddare. Men ingen har då någon skinande rustning.

Och min handledare då? Min handledare spärrade jag precis från min msn eftersom jag inte vill att han ska se att jag har kommit så mycket efter och bli sur på mig.

Dagens låt

Dagens låt är U2 med who's gonna ride your wild horses. Och därmed basta!

Uppe med... fiskmåsarna

Klockan kvart i sex, då är det bara jag som är vaken, och fiskmåsarna utanför fönstret också såklart. Jag ska försöka få tillbaka min dygnsrytm så att jag kan få något gjort någon gång. Imorse gick jag och tränade. Kom två minuter för sent till spinningen såklart men jag tog mig ett pass på crosstrainern istället. Eftersom mitt knä gjorde ont, ont igår så tar jag det lite lugnt. Elva har jag ett träningspass (aerobics) till sedan ska vi se om jag kanske ska lyckas komma iväg till klättringen senare på eftermiddagen.

Nu börjar Chalmers fyllas på med folk. Och jag har precis börjat komma igång med arbetandet.

Två tappra själar

Två är vi kvar nu, vi som sitter här i Linsen och försöker klura på vad vi nu klurar på. Jag blir inte klokare och han, han har ryggen mot min rygg så om han har någon koll överhuvudtaget - det har jag ingen aning om.

Dagens låt

Dagens låt är en gammal tysk en. Herbert Grönemeyer med total egal.

Kärlek och energi

Precis som energi som ju egentligen aldrig försvinner - den bara omformas, verkar kärlek fungera. För visst älskar jag alla jag en gång älskat, bara på ett annat sätt. Eller så älskar jag att irritera mig på dem eller till och med att tycka riktigt illa om dem. Så när jag nu inte riktigt kan komma på hur det var att en gång älska honom kommer jag på att det inte var så stor skillnad mot idag, fast annorlunda. För älskar honom det gör jag ju fortfarande. Bara inte på det där hånglaibiomörkret- och hållahandennedföravenynsättet längre. Mer på ett jagvetvarjaghardigochviärvärldensbästapolaresätt. Men det är ju kärlek det med och en kärlek som inte är att förakta.

För som ni vet. Gammal kärlek rostar aldrig, den bara gjuts om, i nya formar och i nya densiteter.

Vem istället?

Fp funderar på att byta ut herr Leijonborg. Det skulle nog kunna bli bra, såklart beroende på vem det blir istället. Det finns en hel del intressanta inom folkpartiet och det vore riktigt spännande om det skulle väljas en partiledare modell yngre. Men jag antar att andra, som Jan Björklund är på tapeten. Booring!

Da Rules

Ok, reglerna har blivit lite elakare. De gamla reglerna var faktiskt helschyssta. Nu är det 100 för ett kg, 200 för 2 kg och så vidare. Det är alltså min budget för hur mycket jag får lägga på skönhetssaker (kläder, skor, väskor, smink, accessoarer) i direkt paritet med min viktnedgång.

Déjà vu, fast på utrikiska

Jag har börjat RSS-prenumerera på både tjuvlyssnat.se och Overheard in New York och idag stötte jag på något fuffens.

      Also, He Supports Breast Cancer Research    

      

Lady: Oh, how cute is she?!
Woman with kid: Actually, it's a he.
Lady: Well, why is he wearing a pink hat?
Woman with kid: Because he's gay!

--Central Park

Overheard by: Lina

 

Den här är inte alls från Central Park, de ljuger. Den är en gammal tjuvlyssning från tjuvlyssnat.se. Jag vet inte vad jag ska tro längre. Man kan ju anta att de har tagit den från den svenska sidan eftersom tjuvlyssnaren heter Lina. Det kan ju också vara så att Lina hänger i New Yorks Central Park ofta och därför skickat in till båda sidorna och då är väl allt bra. Jag behöver hjälp med att hitta den svenska tjuvlyssningen, kommer inte ihåg när den var ifrån, så att det här kan kollas upp.


Allt bra

Det var bara förälngningssladden som gick, puh.

Blew up all my fuses

Hmm. Det verkar som om min dator snart kommer dö och det finns inget jag kan göra åt det för i elsladden, där tycks det ha brunnit litegrann. Ska låta den svalna av och sätta den någonannanstans än just i den förälngningssladd den satt när den blev sådär brännhet och ingenting fungerade längre. Får se om det kanske bara var förlängningssladden. Hoppas, annars är det raka vägen till mac forum imorrn.

Dagens låt

Dagens låt är adam raised a cain med Bruce Springsteen.

Det finns inget att säga

En man tar livet av sig. Tar mig tillbaka åtta år i tiden när jag satt där, stum, chockad och när jag till slut efter en vecka somnade rödgråten.

Jag förstod inte först, allt var bara historier. Jag var fjorton, nästan femton, han var sexton och genom åren hade vi skapat våra små berättelser, antingen som vänner eller som något mer, korta små ögonblick. Men nu gick han vidare, blev större och lät andra skriva historierna åt honom och jag, jag hängde inte med längre och han, han var borta.

Jag tog aldrig reda på något. Forskade aldrig vidare i hur det egentligen hände. Och historierna de vävdes ihop till en med olika avsatser och allt blev en myt. Och jag som känt honom sedan innan jag minns, jag kunde och kan inte lita på något och mest av allt vill jag, trots att jag undrar, inte veta.

Mina föräldrar höll om mig lite extra den veckan fram tills att jag kunde gråta. Men de visste att just säga något som skulle få något att kännas bättre, det kunde de inte göra. Mina kompisar kände honom inte så de kunde inte trösta. Vi hade ju alltid träffats genom andra saker, inte genom skolan utan när hans föräldrar hälsat på mina eller mina hälsat på hans eller när våra storebröder hade umgåtts eller när vi senare, när vi blivit äldre, tagit cyklarna till bryggorna och seglat tillsammans.

Jag vet inte vad som ska sägas till dem vars kära valt att försvinna. Ilskan och besvikelsen, sorgen och skuldkänslorna är svåra att prata bort och varenda gång man försöker prata om dem skapar man stora, stora ringar på vattenytan som bara växer. Och för vissa är det bra. För en del måste ringarna till slut omsluta hela deras sinne för först då mår de riktigt bra. För mig är det dåligt. För mig är det bästa att en våg kommer och spolar bort alla ringar. Men det viktigaste är nog och kommer nog alltid vara att den som vill trösta finns där när väl någon av dessa försvunnas vänner och kära, behöver den och att den kanske håller om en lite extra mycket, antingen fysiskt eller i tanken. Så det är inte alltid man behöver säga något, för det kanske är så att det inte fånns något att säga.

Det han sade till mig, dagen innan var att allt var fint, vi träffades lite kort utanför träslöjdssalen innan min buss gick och jag frågade, jag lät säkert stressad och han svarade att allt var fint. Och jag är så arg på honom för det och jag är så arg på mig själv. Tänk om jag hade hört något, en darr på rösten. Tänk om jag bara hade haft tid att lyssna efter. Tänk om han hade sagt att allt är fan inte så bra just nu. Vad hade hänt då?

Att det kan gå så snabbt

Jag har tränat två gånger nu, tränat som i tränat och inte tränat som i att springa ut och jogga litegranna för att få upp pulsen i en halvtimme. Och direkt så lossar det. Jag kan tänka igen, det enda jag hör är nu inte längre hjärtslag som slår alldeles för sakta utan det dunkar på och jag behöver inte ens lyssna längre. Och jag behöveer inte känna efter, var det där en vanlig hjärtkramp som jag får ibland, var det något värre, eller var det bara gaser. Såhär har det varit sedan tolvtiden idag. Imorgon går jag och tränar igen.

Dagens låt

Dagens låt är city calm down med Architecture in Helsinki.

Har kollat in Märta

Idag har jag suttit en halvtimme med en en vecka gammal Märta i knät.

Igår och i förrgår var jag i Stockholm och såg på konsert, drack sprit på Medborgarplatsen och snackade mig igenom natten tills klockan slog tidigt på morgonen. Trevlig prick den där. Lite nervös, av någon anledning som jag inte riktigt förstått men trevlig. Sov och snubblade mig ifrån Vällingby för att käka med syrran runt tre, halv fyra-tiden någon gång.

Syster och jag har skaffat oss en tradition - Pizza Hut. Ingen går ju egentligen någonsin på Pizza Hut så det kan ju vara trevligt att göra det de tre gånger vi träffas vi två bara. Sedan åkte jag tåg och blev tågsjuk för andra gången på två dagar. Kom hem och snackade med rumskompisen några timmar om livet och sånt. Kollade av både Desperate Housewives och Gilmore Girls i sängen och somnade sedan sött.  Idag vaknade jag och fick min blåa lilla iPod shuffle och så, som sagt - åkte jag ut till Märta.

När, var, hur?

När blev jag egentligen vuxen? Eller rättare sagt, vuxen blev jag ju när jag fyllde arton, fick rösträtt och fick köra bil och sricka sprit på krogen, men när blev jag lika gammal som min storebror, det är nog det som är frågan.

När blev jag så pass gammal att åldersskillnaden på åtta år mellan mig och personer som är i min storebrors ålder suddats ut?

Jag träffade en universitetsdoktorand som jag har haft som lärare i en kurs en gång,  igår. Han är nog rätt så precis i min storebrors ålder. Sådär 30+. Han satt i samma vagn som jag på tåget och när jag såg honom när jag gick på gick jag såklart fram och hälsade. Han ställde sig upp när jag pratade med honom och gjorde som en rörelse mot mig, och jag tänkte... hmm, han kanske vill skaka hand eller något (jag känner ju honom inte så bra så jag visste inte) vilket jag tyckte skulle vara jättekonstigt och formellt. Istället gav han mig en stor, vänskaplig kram och jag var inte alls beredd. Men det enda konstiga är väl det att jag, jag har aldrig räknat mig som en vän till de som är mina storebröders ålder. Det har varit gränsen för jag, jag är ju så liten. Den yngre storebrodern. Hans ålder har jag väl kanske kommit upp till, omedvetet. Men de dom är i min äldre storebror ålder de mer respekterar jag och ser som förebilder och sådär. Men tydligen så har jag kommit till en sådan punkt  i livet att jag är kompis med de som är åtta år äldre än mig. Vilket antagligen betyder att nu, nu är jag vuxen, nu är jag lika vuxen som alla andra. Och jag har absolut ingen aning om när, var, hur.

Lugg

image203
image204image205
image206
image207image208image209image210

Blommor!

Mitt trädgårdsland därhemma riktigt prunkade över påskimage197image198image199image200image201image202

Får

Den som har hävdat att får läskiga får käka upp sin hatt nu...image187
image188image189image190image191image192image193image194image195image196

Påskdagens morgon

Klockan fem på påskdagsmorgonen var jag uppe och åkte ut till Äskebäck och fåren för att mata de små liven. Mina bilrutor var rätt så frostiga men - vafan, inte behöver man väl se något när man kör...
image163image164image165image166image167image168image169image172image171
image178image179image174image175image176image177image180image181image182image183image184image185image186

Update

min frusna joghurt är faktiskt helt okej. Men en hel sådan här joghurtkopp var  alldeles för mycket och lite isig är den. Men annars, bra, bra.

shopping

Jag shoppade i Warsawa - för första gången på år och dar. Men vart gick jag? Tja, jag hade en ytterst begränsad budget och C&A hade inget snyggt. Jag gick till H&M, väldigt originellt, Marion. Jag ramlade också in i ett köpcentrum där jag bytte ut mina svarta shorts mot just ett par svarta shorts. De andra hade börjat dra till sig en massa ludd från andra saker i väskan och roller hade inte varit så prioriterat när jag packade min skolryggsäck inför tågluffen. Shortsen är av märket Troll och de bästa shortsen jag någonsin haft. De kan det där med shorts, polackerna. Annars var Warsawa faktiskt rätt så tomt på fina små, speciella polska butiker, sådana där jag egentligen ville hitta. Där allt kostar en femma och är roligt mönstrat. Promod fanns det och liknande affärer men de finns ju å andra sidan överallt i Europa så de var inte så skojiga. Men det fanns fina bokaffärer och där, i Warsawa fick jag ju tag på min lonely Planet inför resan.

Som en dröm?

Frozen yoghurt? det låter ju inte helt obekant. Ska vi se om det funkar också. Frös in en drömyoggi igår, får vi se om den blir god. Den ska bara tina lite för nu är den stenhård. Om det funkar då kan man gå ännu nyttigare och frysa in naturell joghurt med bär och banan i för sötman. Då behöver inte jag springa till affären tre gånger varje dag och köpa marsglass och det är ju bra.

*Och radion spelar Kents om du var här

Nä, Magnus, det gör den inte men fiolpersonen i en lägenhet här i närheten spelar fiol. Close enough...

Och jag, jag har fått fetinginflammation i ögonen. Funderar på om det blir axessakuten imorrn på förmiddan för att få ögondroppar.

det var väl värst då

Alla är så ambitiösa, alla som precis börjat skriva sin blogg. Och jag, jag skriver femradiga inlägg om ingenting. Och mina polare de skriver likadant, fast mycket finare och mycket krångligare och mycket, mycket längre och mycket mer filosofiskt och de drar in en massa sångrefränger och citat. Och jag, jag förstår inte alltid.

Och jag får nästan prestationsångest. Något jag faktiskt inte alls behöver ha. För vem bryr sig egentligen? Vem bryr sig om det faktum att det jag skriver här oftast är riktigt trivialt. Vem bryr sig förutom jag som kommer spara bloggen som mitt egna lilla tidsdokument.

Lisp = parantesfel

Det tog en halvtimme sedan var jag redan less på Lisp. Jag får bara en massa, massa parantesfel hela tiden. HATA!

Dagens låt

Dagens låt är dashboard av Modest Mouse.

Imorgon: Stockholm. Om en vecka: världen.

Imorgon är det dags för mig att inta huvudstadens gator och torg samt Globens annex... Och det är även hög tid att träffa Sadie.

Men idag så ska jag snubbla upp till Chalmers och programmera Lisp. Lisp = paranteser... det är allt jag vet. Och så ska jag ringa till storebror idag också och kolla hur det är med lilla Märta.

December, januari, februari, mars, april...

Det har nu gått fyra månader sedan jag tog mediciner senast och det har varit jobbigare än väntat nu på sistone. Det faktum att jag inte har kunnat träna för att jag antingen haft feber eller varit ett hostande vrak har varit ytterst påfrestande på mig och mitt stackars hjärta.

Men jag har tagit mig igenom med hjälp av att jag vet med mig att jag ju faktiskt levde under åren innan jag fick bekräftat att det var tok med hjärtat och då var det ju antagligen som värst det är bara det att nu, nu när jag vet så är jag så mycket mer uppmärksam och kan inte skoja bort så mycket längre. Då, när jag i perioder praktiskt taget svimmade en gång i veckan och låg avsvimmad i upp till en halvtimme, eller när jag fick näsblod i flera timmar och ångestattacker där jag inte kunde andas annat än i korta stötar. Då åt jag inga mediciner och jag mådde ju så mycket sämre då. Och jag vill inte ta medicinerna eftersom de oftast får mig att må ännu sämre, för bradykardin är jag ju van vid, jag vet hur jag ska hantera den och hur den beter sig. Att kräkas och få näsblodsanfall av medicinerna är saker jag inte kan kontrollera än, även om jag ätit mediciner de senaste tre och ett halvt åren. Så nu ligger den där i lådan. Burken med digoxin som är den enda medicinen jag har hemma just nu.

Det är inte så jobbigt och jag är glad att jag ju faktiskt verkar klara av det. Men vi får väl se nu... min kropp har tappat i uthållighet och styrka nu när den har varit sjuk och jag inte har tränat och nu börjar det snart bli outhärdligt. Det är jobbigt just när det gör ont. Det gör ont för varje segt slag det slår i bröstet och det har varit så ett tag nu. Men än är jag inte uträknad och medicinen ligger ju där den ligger om jag behöver hjälp någon gång. 14 december var sista gången jag tog någon medicin, fyra månader har jag varit utan och jag hoppas kunna undvika den lika länge till.


Some wishes do come true

Följande låtar spelade en ytterst trevlig och tillmötesgående DJ på min (ibland i samverkan med andra inblandade) begäran igår:

*Stone Roses med I wanna be adored
*Smiths med you're the one for me, fatty
*Depeche mode med just can't get enough

Som tack fick han en hyllning i form av att vi stod framför DJ-båset och viftade med armarna sådär som man gör när man typ gör vågen fast religiöst.



Dagens låt

Dagens låt är where angels play med Stone Roses.

Märta Elin Maria

Här är en av världens alla fina små flickor. För just mig, just nu är hon nog den finaste. Nu borde du ha hunnit vänja dig vid vår värld här ute, lilla Märta!

image162

Festar på Humanisten

fest, fest, fst - lugg, fest, fest, fest - lugg!

Såhär stiliga är jag och polisarna ikväll...

image160

Och här kommer kontaktinformation för alla som hyser intresse... -näääää!

image161

Krigar

Jag utövar just nu ett krig mot min, här kan man ju fylla i en massa olika saker: -a tvångstankar alt. -gastar och demoner, kompis, lugg, kanin, blomma, parkas, rumpa, mamma, katt, soffa, trumpet, sticka i fingret, byrålåda osv, osv...

Men det rätta svaret är min bh. Eftersom jag ju sitter på golvet eftersom jag inte får komma in på Fagerhults skolas trådlösa nätverk och nätverkssladden jag är uppkopplad med inte räcker till något skrivbord här på lärarrummet så lutar jag ju också ryggen väldigt hårt mot ett skåp med rastleksaker i och min bh verkar på något sätt alltid ha korvat sig i ena axelbandet men jämt när jag känner efter med handen så är allt helt bra så jag kan inte ändra något, så sitter jag och vrider på mig hela tiden när det känns som om bandet är på snedden och skaver in ena ryggvingen eller vad det heter.

Bääääbis!

Idag har jag blivit dubbelfaster. Jag har nu två små liv som kommer att räkna med mig att lära dem svära, spotta långt, räkna elvans gångertabell och att dyka.

En liten flicka, född tre veckor för tidigt men ändå rätt så stor: 30XXg, kan inte vad det egentligen var.

Och mamman mår bra och bebisen mår bra och pappan (storstorebrodern) mår fint han med (no wonders, jäkla killar, de behöver då aldrig göra nåt förutom att få utlösning, fast det har ju då aldrig min storebror fått ty den här bebisen, precis som alla andra i min släkt planterades ju som en liten ärta i trädgården. Magen var bara en atrapp. Världens längsta parantes någonsin det här.).

Jag är lycklig, jag är efter med skoljobbet, men vafan, jag är lycklig, bebisen är lycklig, den käkar antagligen just nu. Min storstorebror mår fint för att hans fru och lillflicka mår fint och min mamma och pappa mår fint för de är farföräldrar på nytt och mina andra syskon mår kanon för de har fått en liten brorsdotter att bli kusin med deras framtida barn. Så hela min familj mår bra, mina kompisar har inga allvarliga skador så jag, jag är lycklig.

Det var säkert aldrig deras Meinung...

Jag kan inte för det men jag tyckte faktiskt att Janne Josefsson och Lars Adaktussons debatt i morgontv i morse var jätteskoj. Jag lyssnade inte ett dugg på vad de sa, bara på hur de sa det och det var så skoj. För antagligen så känner de varandra kanonbra, hälsar på varann på svt/sr/ur-firmafester och säkert, säkert har de legat med varandras fruar på fyllan och så är de så förbaskat tjenis. Men när det kommer att diskutera saker framför tv-rutan då jäklar, då ryker det ur näsborrarna och sprutar blod ur öronen.

Så det var säkert aldrig deras mening att flickorna i Småland skulle skratta åt deras sammandrabbning. Men så blev det. Stackarna - desom försöker vara seriösa.

Lugg, lugg, lugg, lugg, lugglugg, lugg, lugg - PARKAS!!!!

Igår var vi i Kalmar. då blev det en styck lugg samt en styck parkas.

Mamma var inte så svår att övertyga att en parkas var ett bra köp. Speciellt som den var på Lindex som ju är hennes favoritaffär och där mamma och pappa har kort med pengar på så när man köper något där så är det som nästan helt gratis. Ungefär som ett kontokort... fast Lindex.

Update2

Igår morse sa pappa lagom till frukosten att det andra lilla lammet hade dött det med... Usch, snyft.

Dumdummingar

Det är svårt det där. Ibland bor det romer här i bygden eller i närheten och varenda gång blir man så sur på dem. för varenda gång så svär folk över att de kommit hit och så skäller man ut dem, för sådana där förutfattade meningar - det vill man inte höra något av.

Men det är så sällan de slår fel, de förutfattade meningarna... Brorsan blev, i en bygd här i närheten vittne till när några försökte smita ifrån att betala bensinen och när ägaren ställde sig framför bilen för att hindra dem att köra därifrån, drämmer de helt enkelt rakt in i honom och kör en liten sväng med karln på motorhuven.

Och jag vet inte ens om det är okej att skriva sånt här, här. Jag vet inte om jag tycker att jag är en okej människa som funderar över det.

Så dumromerna bekräftar de förutfattade meningarna gång på gång. Och då är det svårt att fortfarande säga till folk att inte ha dem, de förutfattade meningarna. För visst är det krångligt att förklara för gamla tant Asta eller lanthandlare Bengt att inte alla romer är sådana... när de enda de har upplevt är romer som jagat varandra med yxa eller lanthandlaren är tvungen att gömma deon i ett skåp bakom disken för att stora partier av just den varan mystiskt försvunnit. Och det enda man har att motbevisa dem är katitziböckerna och några romer som integrerades jättebra i Åseda på 70-talet. Och inte är det väl heller så att man måste integreras så himla mycket egentligen. Det enda är väl det att man inte får förstöra för andra och det gäller ju såklart alla, alla olika människor, "svenskar"  också såklart men de är så många fler så när någon utav oss gör något dumt så pekar man ut den personen och inte en hel folkgrupp. Men det är som en kompis till mig som har haft om en katt under sitt liv. Den katten kräktes var och varannan dag och därför tror hon följdaktligen att alla katter kräks och det, det är svårt att trycka ur henne trots att jag har kommit ganska långt med att få henne övertygad om att just mina katter, de kräks då inte, inte så ofta i alla fall. Fast egentligen hon kanske inte riktigt tror att alla katter är sådana egentligen men det är lättare att säga det så att det inte blir fel och så är de katter som inte kräks så ofta undantagen. Det där var kanske en ganska så dålig liknelse...

Dumdummingarna, jag efterlyser lite schyssta romer att flytta in på olika småorter i Småland och vara snälla så att folk får tillbaka sitt förtroende i sina grannar igen. Mamma och pappa låser dörren nu, även när de är hemma. Det har de aldrig gjort innan. De låser dörren fram och tillbaka och jag får skäll för jag har inte vant mig än.


Alla namn har jag låtit min hjärna spotta ut helt godtyckligt, känner ingen tant Asta, eller en granne för länge sedan hette så men hon gick bort för några år sedan. Och Bengt... Bengt, det är min farbror - han bor i Stockholm och är pensionär.

Fler invigda

Jag har kollat igenom bloggen och faktum är ju att jag ju är kass, kass I say, på att snacka om mina kompisar eller vara arg och sur på dem. Så nu har jag tagit bort den bedjan till dem att inte läsa da blog.

För när jag väl flyttat till Tysklandet kommer det stå en massa saker här som kan vara lite kämpigt att förmedla till alla över msn och mail och därför är det bra om de får läsa mitt liv här också.

Värsta grejen

Att mamma och pappa har blivit tvungna att skaffa digitaltv har fört några bra saker med sig, till exempel det faktum att vi nu har tv 6 och därmed är det ju faktiskt åttasimpsons på tv...

Rock on!

Update

Nu är det bara ett litet lamm kvar...

En bildkavalkad

Han har varit försvunnen i långt över en månad och vi har faktiskt inte så mycket hopp längre, något som känns dumt att säga men som vi nog alla känner. Den hemsida där det lagts upp information om hans försvinnande har stannat av och där har det nu bredvid alla meddelanden till hans vänner och bekanta lagts upp en mindre bildserie, som en hyllning. Det var fint tyckte jag.



SAKNAD / MISSING
Martin "rydis" Rydström
rydis
Martin sågs senast utanför rock-klubben Truckstop Alaska
(Majnabbe 46, Göteborg) kl. 02:00 natten till lördag 24 febuari 2007
Han är 32 år gammal, drygt 190 cm, väger knappt 70 kg, har blå ögon, rakat
huvud och långt rödbrunt skägg i dreadlock.
Har du sett eller hört något?
Ring polisens tipstelefon på 031-739 25 02


Martin was last seen outside the rock club Truckstop Alaska
(Majnabbe 46, Göteborg) 02:00 am on Saturday, February 24th 2007
He is 32 years old, about 6'3"(190 cm), weighs 154 lbs (70 kg), blue eyes,
shaved head and a long reddish brown beard in a dreadlock.
Have you seen or heard anything?
Call the police at 031-739 25 02

Det ser lite mörkt ut

Det ser lite skakigt ut för pojklammet just nu. Han äter okej mycket men han är så krum i kroppen och så svag att vi är lite oroliga. I natt har jag alltså ledigt från lammpasset eftersom pappa vill ha koll på honom. håll tummarna, gott folk!

Dagens Språklektion

Lamm säger Mhähääääh

Vuxna får säger Bhähääääh

Notera konsonanterna i början.

Over and out
från Dagens Språklektion

Två små

Syster och far hittade två små ute i hagen igår. Två vita... -tvillingar... mamman är förstagångsföderska och har fick inte riktigt ihop det där med att två små liv helt plötsligt hoppade ur henne. Eller hoppade och hoppade, mer gled efter en hel del tryckande från mammans sida. Hon förstår inte riktigt vad hon ska göra med dem. Så just nu nappar vi dem för att de ska få i sig lite mat. Pappa och jag turades om i natt. Jag var ute halv tolv och fem och pappa var ute däremmellan. Sedan tog jag tiopasset. Det är en kille och en tjej. Inatt var killen den piggare men nu har tjejen tagit ifatt hans försprång. Det är så svårt sånt här... fortfarande blir man lika kär i varenda litet napplamm och man nästan ber till Gud att han ska låta dem leva precis som man när man var liten och hade tagit ner madrass, täcke och kudde till köket där det stod en stor tv-låda med nappelammet i, och man efter Gud som haver blundade hårt och bad att snälla Gud, du kan väl hjälpa lilla lammet att orka suga i sig all lammvällingen (mjölkersättning heter det väl egentligen eller lammolact om man nu ska hålla sig formell) och bli starkt, och så vaknade man till varenda gång som lammet gnydde lite i sin låda och kom och kramade och nappade. Och så suckade mamma lika ljudligt varenda morgon när hon kom ner till köket för att göra iordning frukost och hittade en hålögd liten flicka med välling och lammbajs över hela nattlinnet och nallen fick hon slänga i tvättmaskinen för han hade flickan lånat ut till lammet för att det inte skulle vara så ledset. Och ibland så klarar de det, ibland så orkar de och ibland orkar de inte. Och i sin lilla, lilla värl lärde man sig något väldigt, väldigt stort om livet.

Nu för tiden, när vi kan köra bil, vi barn, bor lammen kvar ute i ladugården. Just de här får stanna med sin mamma tills hon har lyckats förstå hur mödraskapet fungerar och kan bli mamma fullt ut.

Imorse vid fem blev jag kvar länge, länge, för ett av lammen somnade hos mig, i mitt knä och de är ju så söta, förutom det då att mamman inte har slickat av tjejen än så hon är lite smutsig sedan födseln men det väntar vi lite med att ta bort för helst ska mamman få göra det själv. Men hon är ändå väldans söt och plirar så fint med ögonen mot en.

Tyvärr glömde jag sladden till kameran så när jag kommer tillbaka till stan kommer alla hemmabilderna nog komma upp.

Hemma i Fagerhult och avnjuter lite skön Public Service

Det är bara här hemma, i Fagerhult, som man riktigt kan sjunka in i tv-fåtöljen och kolla lite på sköna svt. Annars är det ju fanemej alltid, alltid, I say, Simpsons på trean eller sexan som pockar på uppmärksamhet.

Seat sitter här bredvid mig och medan jag lyssnar på Charlotte Perrelli tralla i Så ska det låta försöker jag lära kissekatten att gäspa när jag gäspar, min ambitionsnivå är högre än hennes vilket är ganska dåliga förutsättningar...

Seat har förresten fått värsta mysko lilla knölen mitt på huvudet och jag är beredd att åka till veterinären direkt för operation medan mamma bara fnyser och snålar sig.

Modem är ganska skönt också...

En anställd

Bara för att alla förutom Sadie är så jäkla slöa på att skicka kommentarer har jag nu anställt en proffskommentator och hon sköter sitt jobb superbt. Så jag säger välkommen till snyggaste psykologbruden någonsin.

Bara finare för "du suger"

Dear Marion,

We regret to inform you that you could not be admitted to the International Masters Program (M.Sc.) in Language Science and Technology.

The committee determined that you do not have the pertinent prerequisites.

We wish you all the best for your future. This message will also follow as a standard postal document.

Sincerely,

Nej, tack vi vill inte ha dig - för vi hatar dig, från Saarbrücken...

Glömde...

Lasse Winnerbäck rykte också... Shit!

Det ekar tomt, som när man sagt adjö till en kär vän

Följande artister blev jag igår tvungen att ta adjö av eftersom jag hade runt 500 mb kvar på datorn och skulle fixa hela 5 gb plats inför exjobbandet som är rätt så platskrävande... listar artisterna efter vilka som hade flest låtar på min spellista

U2
R.E.M
The Cure
Kent
Morrissey & Smiths
The Beatles
Oasis
Weeping Willows
Håkan Hellström
The Wannadies
Stevie Wonder
The Magic Numbers
Suede

Jag tog bort de artister som jag visste att jag skulle komma ihåg att jag måste ha i en spellista, att ha tagit bort, typ... Peggy Lejonhjärta hade ju varit dumt för då kanske jag aldrig hade lagt till dem igen.

Det svåra är färdigt

Okej, jag har en titel och jag har ett omslag, nu måste jag bara lära mig sjunga och spela ett instrument... och skriva fyndiga låtar.

image159

Skrytmåns

Tomas Andersson Wij var helt okej igår faktiskt, skönt med lite ackustisk gitarr när man är sjuk såhär. Men när han nämnde att han sett Bob Dylan på Debaser blev man nästan lite sur... jag ville ju också vara där men jag försökte inte ens... att bo i Göteborg och vara pank och lat är inte bästa förutsättningen för att få biljetter till en snabbt utsåld konsert.

Men annars var det en fin konsert, bröderna var nöjda över sin julklapp och själv fick jag tillbaka det jag betalt för min biljett i middag på bryggeriet där jag och storstorebror satt och övertrumpfade varandra i att vara sjuka hela tiden, vi nös och hostade och fick näsblod om vartannat.

Och det är så fint, jag förstår pappa har som gett upp, efter fyra barn så vet han att han inte har någon makt längre - eller jo det har han väl men ändå... storasyster har bara en storebror så det blir inte riktigt samma effekt där men jag, jag är minst och av mina bröder är så storebröderliga att det ibland inte är riktigt klokt och det är fint när de är där båda två och tar hand om en. Då krymper man och helt plötsligt är man inte tjugotvå år längre utan  fem och det enda man vill är att de ska ta varsin av mina händer och jag får flyga. Det går bra såhär en liten stund som igår när man nästan somnar till vi är värda så mycket mer, lutandes mot storebrors axel med hans arm om mig.

Så, nöjd med en skön klump i magen och med en tanke på att det där, det kommer nog aldrig försvinna, jag kommer nog kunna bli femtio och ändå känna mig som fem bredvid mina storebröder går jag hem uppför Avenyn i farmorskor som skaver.