Dagens anteckning

Kan man specca privileges på rows - ska fråga...

NEIN, går inte - puckat - måste göra views


//databaser - 30/11-06- kan kanske vara lite svårt att förstå om man inte är jag...

Klart det funkade...

 Såklart funkade det, ibland är det värt att vara envis. Man kunde tydligen inte konkatinera resultsets men man kan göra en hel massa och vårt dialogsystem hindrar inte att man anropar databasen flera gånger under ett varv.

Jag tänker inte ge mig

Jag hävdade att en sak skulle gå igår och jag ska fixa den, labbkompisen blev lite tvär när jag hävdade att det går, inte för att jag förstår varför hon blev sån. Om jag vill göra så det funkar så är det väl min sak...

Nu är det dags att fixa lite resultsetkonkatinering! Fast först ska jag lägga till några fler reguljära uttryck, annars så blir inte dialogsystemet så skoj...

Me Jane, you not

En hel hög med schemamissar

Missade att statistiskametoderföreläsningen hade ställts in igår. Missade även att parsningsalgoritmföreläsningen var flyttad till igåreftermiddag... Missade allt. Jag är inte så smart helt enkelt...

Jag älskar honom

Jag älskar vår labbrättare i databaser, han är världens bästa någonsin, fina kommentarer, lagom med komplimanger :*) och så har han jääääääättelångt hår också.

Jahupp

Jag visste väl att man inte ska snöpa kontakter helt och hållet. Tjejkompisen i München hat pratat med en gemensam kompis i Hong Kong. Tjejen bjöd dit oss, till Hong Kong!! Hon betalar resan för oss två och två till. Eftersom tjejkompisen känner henne bättre så låter jag henne ta med de andra två vilket borde betyda hennes pojkvän och kanske hennes brorsa eller en killkompis som jag egentligen kände bättre där ett tag, fast jag var så trasig och konstig då att jag sumpade honom som kompis, sålänge han vill följa med nu så blir jag världens gladaste. Kepp you posted about that, Hong Kong i juni, najs stuff...

Jag flörtar mobilt

Min mobil beter sig konstigt, den verkar hoppa två steg med neråtknappen ibland, vilket gör att en gammal flört från Chalmers och en av mina assistenter från ett gammalt sommarjobb har fått en massa konstiga sms... Flörten gör det faktiskt inget, var roligt att få kontakt med honom igen... Men det är den som min kompis kanske inte skulle tycka var så jätteroligt att jag småflörtar med igen, hon ville ju ha honom själv i början, så nu när vi råkade träffa den på Chalmers idag - awkward...

Chalmers rockar in da evening

Chalmers och Linsen är ett väldigt bra ställe att sitta och labba lite databaser, tycker jag i alla fall... Eftersom det ju funkar, tog några timmar men, men...

Dagens låt

Dagens låt är last night i nearly died med Duke Special

Hade en datafri helg

Jag var nästan inte vid datorn alls i helgen. Mitt chalmerskonto kraschade i torsdags vilket gjorde att jag var helt knäckt då. Det fixade sig i alla fall men efter att ha suttit med det hela torsdan och databaslabb heeeela långa fredan . förutom några tjejstopp - klippte mig och vaxade benen... så orkade jag inte göra nåt vid datorn mer. Idag var jag tillbaka, inte i samma gamla goda form som innan helgen - men allt är relativt.

Det gör nästan ont att tänka

Jag är så uppe i varv att jag håller på att bli tokig. Tvättade i morse, gick till Chalmers, hade föreläsning, gick till Humanisten, åt lunch - pratade om en labb medan jag åt lunch och kollade på jobbpapper samtidigt, hade föreläsning, labbade -hann klart, tjo!, gick till Chalmers igen, pratade med mamma på vägen, ska labba nu, ska bara andas lite...

Men det är skoj - det är det. Det är tur det, jag gör inget just nu som jag inte tycker om, bra.

en nästanlösning

Jag körde en fuling och sitter nu här med strumpbyxorna ut och in. Mmmm - ost mot knät - najs...

mruff

spillde smält ost på mina strumpbyxor - hut i hela friden får man bort smält ost från strumpbyxor??

Nu ska vi se

Nu ska vi se om det går, om det är fysiskt - inte ihjälfrysbart att ha på sig shorts och strumpbyxor fortfarande. VI får se, det ser okej ut i alla fall. Mina fina Polenshorts...

Huga

Jag förstår inte. Varför ska finnarna komma i sammlad trupp såhär, varför anfalla, 1...2-3...4...5 stycken på en och samma gån på nästan samma ställe - weird isn't it...

Jag rockar

Hur många kan skryta om att de kan sitta på toa, borsta tänderna OCH skriva det här samtidigt, va, va... -va??

Okej - kanske alla, antar att det bara är jag som är lite äcklig... eller effektiv. Bra med handfatet precis bredvis toan förresten, bara å vända sig om när man ska spotta.

Hoppas det inte går för långsamt bara

Jag har en riktig bakgrundbild - som en enda stor bild och den är faktiskt rätt så... stor.

Jag hoppas att den inte tar för lång tid att ladda... för mig tar den inte så lång tid men jag har å andra sidan väldans bra bredband.

Det är spegelpelargrejen i Tysklands rådhus som jag fotat, trappan upp till kupolen går runt den. En fantastisk resa till Berlin 2004, Berlin är min stad, jag älskar den.

Bra, bra, men ack så arg

Hade fått tid på Sahlgrenska för att kolla mina värden - allt var bra, vilket ju såklart är bra - jättebra till och med.

Efter sjukhusbesöket tog jag och satte mig på Chalmers och skrev mina ryskauppgifter som ju var tvungna att skrivas så småningom. Jag snackade med tjejkompisen i München och än en gång - än en gång var hon tvungen att göra mig så rasande att jag fick hicka. Tydligen hade hon frågat någon kompis till killen, som var något biotjosantjohejsan, inte läkare alltså... om min sjukdom. Hon hade ingen rätt, ingen rätt, för det första veeet hon inget om min sjukdom, detaljer håller jag för mig själv. För det andra VET hon mycket väl att det finns väldigt få alternativa behandlingar som jag tror på så hon har ingen rätt att prata med någon som jag inte skulle tro på själv om mig och sedan sitta och tro att hon kan mer än mig och ge mig råd. Det har ingen någon rätt till - att ge mig råd. Jag vet, jag kan allt, jag har det i huvudet och det jag inte vet det vet jag men förnekar eller väljer att glömma bort för att det är läskigt. Jag önskar allra mest här i världen att jag aldrig sagt något till någon, att jag hållit allt för mig själv. Men en gång för drygt två år sedan blev det för mycket för mig och jag var tvungen att få ut lite och då vill alla ha allt och de går inte .Jag vill behålla det, det är mitt och ingen annas bekymmer. Jag vill allra helst vältra i det själv. Leva mitt liv utan råd från andra som inte har en aning om hur det är jag känner. Några kvacksalvare har jag absolut ingen lust att prata med, någonsin, jag har fullt förtroende för mina läkare, de är världens smartaste och sådär. Plus att jag är världens smartaste och jag har en livstil som jag tycker om och som jag ju faktiskt mår bra av - enligt mina värden. *Jag mår bra nu, bättre än jag mått på tio år så det går framåt... och mina kompisar och min familj har ingen rätt att diskutera mitt tillstånd med någon. Jag tycker inte om det - alls. Och de har ingen rätt att ge mig tips för jag har hört dem, jag har läst om dem, jag har sorterat och valt ut. Herregud, det här är tredje året jag har det diagnotiserat och det är det elfte förbannade året jag har problemen så... jag vet. Ge mig inga tips, skyll gärma på mig om jag ramlar av men till dess så sköter jag det själv. Idiotpolare, sluta snacka om mig. Jag tycker ju inte ens om henne särskilt mycket, hon är jobbig, konstig och jobbig.

Var kanske lite trött...

Sov en och en halv timme på stadsbiblioteket idag... Det var faktiskt skönt, jag tror jag har skrivit om det innan, det där att ingen vågar säga till en på biblioteket, jag tycker om det. Och så tycker jag om att vakna till lite och upptäcka att personen mittemot mig (somnar såklart på en fåtölj mitt i ett rum) har bytts ut och att han eller hon faktiskt inte bryr sig ett dugg om att jag sover - sålänge jag inte snarkar, det gör jag väl inte...?

Dagens fråga

Jag vet att man inte bör överanvända det ordet men det skulle ha varit skönt att ha fått höra det någon gång och inte bara läst det i en tjejtidning som säger att man ska säga det till sig själv varje morgon framför spegeln.

Ordet är vacker, varför säger ingen i Sverige någonsin till någon annan att den andra är vacker. Eller är det bara att ingen säger det till mig. Jag har funderat på det där för att jag är nyfiken inte för att jag direkt fiskar efter bekräftelse. Det får mig bara att fundera. Jag har fått en hel del komplimanger i mitt liv, inte överdrivet många. Jag tycker om hur jag ser ut - oftast, jag är inte överväldigad av det men jag är bekväm i det. Det duger. allra mest har jag fått höra att jag är snygg när jag har på mig något visst plagg eller har håret i en viss frisyr. Problemet är bara det att då är jag faktiskt ytterst medveten om att jag är snygg. Jag har jobbat på det, jag vet att jag är snygg. Snygghet kan jag. Att vara söt kanske är svårare, då måste man spärra upp ögonen lite men de allra flesta som är söta vet faktiskt att de är söta. Tuff likaså, får man höra att man ser tuff ut då har man jobbat på att se tuff ut. Alla är söta när de gör söta saker; sover, målar så att de har målarfärg över halva ansiktet och gör man sig tuff och vill vara tuff så är man tuff och man har nog allt en aning om att man är tuff. Att vara vacker är svårare. Man jobbar inte på att vara vacker, det är något man är. Vacker innefattar något mer, en känsla, en inre styrka eller en inre svaghet, en blick en... Ja, vad vet jag... Och jag vet inte om jag är vacker, jag har aldrig fått höra det - på svenska, jag har fått höra det på tyska men där är ordet för vacker ett svagare ord "schön". Ordet "wacker" där, som för övrigt, antar jag är grunden till vårt svenska ord för företeelsen betyder mer stolt, heroisk, modig, tapper osv... För jag kan aldrig göra mig vacker, det måste jag vara och jag ser mig inte utifrån, jag vet inte om jag är vacker eller om jag bara är snygg, söt, smart och kanske lite sexig - man måste väl anta att någon ser mig som det med. Och jag vågar inte ens fråga om någon annan någonsin har fått det sagt till den. Alla människor är såklart vackra, det är bara det att de inte vet, sålänge som ingen säger det till dem och då och då så dyker tvivlet upp. Och jag vet... det är pinsamt att säga det till någon, det krävs att det är någon speciell och det är ju av dem man vill höra det också: Jag menar, jag har nog aldrig sagt det till någon... Och det skäms jag lite för. Men själva grejen är den att, okej... - det kan vara jobbigt att säga det till någon, det kan vara pinsamt och konstigt att höra det, man rodnar lite... men jag kan tänka mig att när jag en gång hört det, för jag tror allt att jag kommer höra det någon gång, så kommer jag säga till den som sagt det att den inte ska var fånig, jag kommer slå till den lite med knytnäven på axeln men inombords kommer jag skina som en sol och en liten pusselbit kommer hamna på rätt plats.

På väg till jobbet

DAgs att gå och jobba, går ju så då måste jag iväg... - NU, det är jättetidigt och jag kommer att sove bort hela dan sen, men ack så skoj det är att jobba - typ

Världens smartaste lille kille

Nu kan min brorson säga AA, IGS, EEEEIII, jlj och gissa vad det blir... - DEIDASH.

Kanonsmart som sagt...

Dagens låt

Dagens nynnarlåt är bridge over troubled water med Simon & Garfunkel. Det enda problemet med den är att har man inte en fantastisk sångare så får man inte ta i för mycket när det är dags för de längre tonerna. Kom ihåg det, väldigt viktigt... -inta ta i för mycket, i alla fall inte offentligt, I've tried it, it's stupid. Om du däremot sjunger som en ängel så är det bara att ta i - och hålla fram din hatt.

R.E.M vs Wet Wet Wet

Jag har vuxit upp i en förvrängd verklighet, ända upp i tonåren trodde jag att det var R.E.M som gjorde Love Is All around, brorsan köpte en R.E.Mskiva  när han var på skolresa till... -Barcelona tror jag. På dfen skivan fanns ett spår där Mike Mills sjunger Love Is All Around. Den var min favoritlåt i ett år eller nåt tror jag, skivan är helt sönderspelad vid det här laget. Senare har jag hört Wet Wet Wets sliskiga version och jag saknar Michael Stipes bappande bakom Mills. Den där MTVunpluggedsessionen måste ha varit något riktigt speciellt. Hur sopm helst verkar spåret vara helt omöjligt att hitta. Gjprdfe en sökning precis och hittade ett videoklipp på YouTube vilket är rätt så coolt - men jag vill ju kunna lägga in det på ipoden ju.

Till rubriken - R.E.M vinner lätt. Att höra Stipe bappa är underbart. Det må vara så att min fascination för R.E.M - och U2 för den delen är något åt det tokigare hållet men det är så det är och det känns så rätt.

Vi har en massa matlådor nu

Igårkväll gjorde jag mat för att ha något att göra - blev viltgryta och de där vegetariska biffarna som hade sumpat sig på morgonen. Sedan idag verkar rumskompisen, den lilla ängeln - har gjort skinkstek. Inte för jag varit hungrig på hela dan idag men imorrn kanske det går att äta igen. Jag har dock tryckt i mig tre miljoner frukter men det var mer på automatik - för att jag pluggade och alltid äter en massa frukt när jag pluggar - eller glass... Sedan så har vi ju fiskgratängen som jag gjorde tidigar e i veckan . Behöver aldrig laga mat mer, najs.

Arrrrgh

Jag stirrar, ska lösa det där med bilderna där uppe så snart jag kan... ska helst bli en massa oliak bilder. Nu har jag kört en fuling.

Dagens låt

Dagens låt är Walk unafraid med R.E.M

Dagens outfit

Idag kör jag på stilpoäng. Mina nya Viktor&RolfgoesH&Mbyxor tillsammans med vit skjorta och slips. Värsta frisyren med... Hoppas kunna peta in ett foto senare också.

Annars är kläderna mest för att jag ska gå i kyrkan senare idag och då åker slipsen av så är det nästan begravningskläder... - typ, vit skjorta är i alla fall begravningskläder för mig. Ska tända ett ljus... Var ju igår med, fast då var jag bara förtvivlad. Tänkte göra ett nytt besök och vara lite mer respektabel.


A day in the life

En lite ovanlig dag:

Jag försov mig och kom på alldeles för sent att jag skulle tvätta på morgonen vilket gjorde att jag totalt missade min tvättid. Jag sabbade mitt matlådelagande genom att vara helt jävla dum i huvudet. Efter det, när jag skulle diska upp förstörde jag ett glas. När rumskompisen vaknade och satt och åt frukost tror jag att vi bråkade om nbågot trivialt och... ja, jag vet inte - vi har inte pratat sedan dess. När jag kollade min patientmail och forumet för min "sjukgrupp", eller vad det nu kan kallas på sevenska, fick jag reda på att ännu en av de som jag känt bäst där ramlat av pinn, på ett sätt som jag har lyckats överleva flera gånger tidigare. I en kvart satt jag förstenad - missade föreläsningsstarten också förresten. Sedan fick jag spel, jag grät, bankade i väggen, ringde min läkare och skrek och bad att de skulle ge mig ett nytt hjärta och allt, ringde min psykiatriker i Tyskland och grät, ringde till min svenska psykiatriker och grät. Fixade till mig, tog skolgrejjerna, gick mot skolan men vek av till kyrkan och snackade lite med Gud, skällde och grät några fler tårar. Kom till Chalmers när det återstod en kvart av föreläsningen. På vägen mot Humanisten avvek jag från kompisarna och ringde till hans fru... jag hörde de två tvillingarna i bakgrunden, de är fortfarande bebisar, sade att jag var väldigt ledsen, jag har träffat henne två-tre gånger innan. Har kyrkan och datumet - redan på söndag... för begravningen, ska skicka en blomsterkrans. Gick ner till Korsvägen och köpte mig en baguette. Tror att jag betedde mig normalt förutom det att jag antagligen satt och tog pulsen hela tiden. Ringde till en annan i gruppen från Frankrike, fick prata lite franska med hans nya flickvän - det var skoj... -typ. Fick snacka av mig med honom, han är lätt att prata med, han har ungefär samma ångest som jag och i München var han och Leo... bästa kompisar, de blev det genom hjärtfelet. jag grät igen och kom på att nu, nu har jag nog inga tårar mer. Gick till träningen. Tränade så hårt det bara gick, tänkte att jag tänker då fanemej inte bli nästa. På hemvägen, när jag var helt utpumpad grät jag igen. Kom hem, ringde till mamma, tänkte att hon nog kanske ändå måste få veta. Grät... Nu är det slut på tårar. Nu kommer jag inte kunna gråta mer fram till jul - slå mig - jag kommer inte gråta. Nu ska jag bara bli starkare och leva.

En olycka kommer sällan ensam

Jag visste väl det... Med en sådan start på dagen kunde det bara inte gå bra. Jag fick precis ett mail på patientmailen till univertsitetssjukhuset i München som sa att en till av oss, vi som gick till just den läkaren samtidigt och som har behållit kontakten sedan dess, har dött, han är den andra. Han hade verkat må bra men nu i tisdags så hade han svimmat hemma i sin lägenhet och slagit i huvudet hårt efter att ha haft näsblod flera timmar innan. Allt tillsammans - att ha förlorat blod, att hjärtat slog sakta och en hjärnskakning, gjorde att han inte orkade vakna igen. Och här sitter jag - ensam för det är det enda jag orkar vara. Jag har diskat och jag ska snart gå till föreläsningen i databaser, jag ska bara sluta gråta. Han var en fin kille - han brukade glidflyga och lugnade mig när jag tog blodprov

Såhär mår jag nu för tiden, det jag sa till läkaren senast jag pratade med honom 

*puls - vilopuls 35-45 ibland runt 52 och vid enstaka tillfällen under 35, runt 30 och lägre
*vikt 64 kg, ska ner till 60 igen
*okotrollerat näsblod - nej
*kalla händer och fötter, avdomnadskänsla i dem - nästan alltid, kramp i ben och armar - dagligen
*blodvärden - kan inte de aktuella
*blodtryck - 100/60 vid senaste undersökningen - lågt...
*svimmar - högst en gång i månaden - bra! vaknar direkt... -8 gånger hittills i år
*tränar - relativt regelbundet
*yrsel - varje dag
*Läkemedel: Betablockare, amiodaron verapamil i olika former - även nitrolingual och procoralan
*migrän - såklart
*tinnitus - såklart - har väl inget med de andra sakerna att göra men påverkar...
*sömnsvårigheter - ja
*andningssvårigheter - upplever det i samband med yrsel.

Det är inte så illa faktiskt - så bra har jag inte mått sedan jag gick i mellanstadiet. Inte för att det låter så bra...

update2

...och så krossade jag ett glas också...

update

Jag ger upp...

Knappast min dag idag

Pucko jag. Förberedde kikärtsbiffara så väl. Lade i kikärtorna i vatten igår innan jag gick och la mig. Kokade potatisen imorse - när jag egentligen skulle tvättat... Men int ekokade jag några kikärtor. Har till och med hunnit börja med att blanda dem med potatis och morot och håller på att mixa ihop allt, när jag kommer på att det här går ju jäklans trögt alltså - ska det verkligen vars såhär? -svar: NEJ... man ska koka kikärtorna med ju! Annars är de stenhårda, fast de legat i vatten i ett halvt dygn. Mixern kommer blrja brinna i handen på dig om du fortsätter!! Men eftersom jag nu har börjat och inte vill slänga bort 6 dl kikärtor och lika många potatisar så är det väl bara att kämpa på... kanske... Får se hur det blir.

faaaaaaaaaan

Nu kommer jag på varfördet var så viktigt för mig att INTE försova mig idag - jag skulle ha tvättat vid sju...

Måste träna imorrn

Kommer inte kunna träna ikväll eftersom jag har lyckats spilla sylt på min sportbh. Sprang ju i morse dock.  Måste alltså träna imorrn. Träna tre gånger i veckan är ju grejen. Jag har lyckats hittills - typ, nu i höst och hoppas att det går att trycka in så många gånger i veckan fortfarande.

Dumbollar

Typiskt, bara för att jag har bestämt mig för att göra ryskaläxan nu så har de bestämt sig för att krascha lexin - ordbok på nätet. Den som är så bra... -eller helt okej i alla fall.

Jag vet

Ja, ja, jag vet, jag är värsta slusken. Tvättade i torsdags och har inte orkat fixa sängen sedan dess så nu ligger jag här i mitt ega patent - påslakansovsäck. Inga underlakan eller nåt. Inkrupen i påslakanet är jag och täcket det lägger jag bara på när jag fryser lite, utanpå påslakanet that is. Jag älskar det, det får mig att minnas sommardagar i Budapest och är mysigt att bara krypa ihop till en liten boll. Skulle kunna tänka mig att det, om jag nu inte hade svurit på celibat, hade fungerat bra som kyskhetsbälte för det får ju bara plats en här i påslakanet...

Ibland undrar man ju

Funderar på var mina glasögon kan vara. Tog precis av mig linserna och gick vilse...- när man inte ser något, som när man stängt badrumsdörren innan man tänt lyset. Försök att leta efter glasögonen när du knappt ser hur många fingrar du har på handen... nu har jag de gamla brillorna på. De duger väl de med, är inte så starka och inte så snygga heller

Farsdagdikt

Kära pappa som är så stor idag önskar jag dig lycka och torra skor.
Hoppas att du har det bra och att du är mätt och gla.
Ramla inte och få skott i ryggen för det är ju hos dig jag är en trygg - en.
Far, far käre karl,  på de flesta frågor du har ett svar, men tiden går sin stilla lunk... du måste fråga - vad är en hunk? Jag tror att mamma har bjudit dig på tårta a'la almondy och inte någon läskig fondue. För tårtan den är ju din favorit, det där andra tycker - i alla fall jag, är bara skit.
Pappa, pappa som en nallebjörn, kom hit till Göteborg så åker vi till Tjörn, en ö i skärgårn den ju är, det visste jag innan du sa det - jag svär.
En lyckad dag jag önskar dig kommer hem till jul så du får krama mig.

Dagens låt

Dagens låt är Black Jack med Inget stoppar oss nu.

Dansa, dansa, dansa, känn dig sådär fånig som man bara kan känna sig till musik av ett band som har döpt en Colin Nutleyfilm

För första gången på länge

Igårkväll var första gången på länge när jag lagt mig och inte vetat. -Inte vetat om jag skulle vakna igen på morgonen. Så dåligt har jag nog inte mått sedan jag var i Tyskland. Min puls var sjukt låg, efter festen hade jag varit ute och joggat lite men när jag låg där i sängen kunde jag räkna slagen... 1... 2... 3... 4.... och allt jag ville var att punkterna skulle bli färre. När jag väl hade somnat kom kompisarna precis hem och väckte mig igen. Så då fick jag åter räkna.

I våras trodde jag att jag var frisk, men nu vet jag inte längre. Jag var på Sahlgrenska efter jobbet och hämtade ut mer medicin och jag antar att jag måste börja ta den varje dag nu annars kommer jag aldrig orka. Får bereda mig på att få näsblod igen alltså.

Har smitit

När jag började må dåligt smet jag, ska gå upp igen nu efter att ha lattjat lite med photobooth... Det har slutat hugga i bröstet nu i alla fall. Händer och fötter somnar lite lättare som det är nu men what the hell, får ta och hoppas att det snart är dags för att dansa litegranna och så gå hem. Ska ju jobba imorrn - vi ska vara pirater, -arrrgh

Jag är en cowgirl

Coolast i stan - det är jag... kanske... pickadoll från BR i alla fall, lite trött där i början bara, men även som trött ser man cool ut i cowboyhatt... vaknar ju så sakteliga med...

trött3trött2tröttskjuteruppskjuter2skjuter


En komplimang

Vårt svar på en inlämnad labb... innan har tongångarna varit lika positiva, fast vi fick ju retur... hrrm, men en positiv sådan...

Comments:
----------
Hi! This is one beautiful lab from start to end. I have no choice
but to accept
it :-) One small comment:

You can bake

Belongs_to(*student,branch,programme)
student -> Student.student_id
(branch,programme) -> Branch(name,programme)

into student since it's the translation of a many-one.


//databaser

Dagens låt

Idag har jag lyssnat på Johnny Cashs I See A Darkness. Johnny had it... -it

Typiskt

Utanför fönstret smäller de raketer och själv har jag dragit för rullgardinen och önskar att jag inte hade behövt gråta idag.

Tänkte bara säga

Jag är världens hemskaste människa, det är bara så det är. Jag är väl medveten om det och jag skäms och jag hatar mig själv för det. Om någon någonsin träffar mig bör den hålla sig på milslångt avstånd för jag förtjänar ingen.

Var bara det jag tänkte säga

Helt hysteriskt - i verkligheten

Vi gjorde det!! Vi hoppade databaserna för att gå till H&M och ställa oss i kö och kolla in Viktor&Rolf-kollektionen. Vi kom alldeles för sent. Kompisen tänkte att det skulle räcka med att vara där lite innan de öppnade klockan tio. Jag hade räknat med runt klockan nio. Hur som helst kom vi dit runt sju minuter i och kön sträckte sig... långt... Men vi kom in i alla fall, andra insläppet och när vi kom upp till kläderna så var det... -tomt. Jag lyckades till slut hitta ett par byxor för en femhundring som jag faktiskt tycker är rätt så fina. Men mer blev det inte, jag såg faktiskt helt enkelt inte röken av några fler kläder. Men det var skoj, speciellt som folk var så himla svenska. I en sådan osvensk situation som att stå och köa sig fram mot ett fåtal plagg var alla så himla svenskt hövliga och trevliga, visst hade det väl varit roligt om folk hade armbågat sig fram och slagits lite, gett varandra örfilar över någon liten stringtrosa eller något. Men icke!! Alla drog snällt tillbaka handen om någon annan kom före, man berömde andra för de fina kläder de fått tag på. Fan vad tråkigt. Byxorna tycker jag om dock. Så mycket att jag bara var mm från att spilla en massa kebabsås på dem under lunchen.

En anteckning 9/11-06

Väntevärde: E[x] = ∑xesxp(x)

Gymnasiematte i statistiska metoder

Värsta nördarna

Var uppe på svenskaspråket igår och skulle få mammas 60-årspresent - en SAOL signerad. När jag kom upp dit för att leta efter farbröderna i redaktionen. När jag kom till deras rum så var det ingen där så jag gick till fikarummet för att leta rätt på dem... kom dit, frågade de som satt där, tyckte nämligen att jag kände igen en av dem... -är det ni som är herrarna från saolredaktionen?, inget svar... -jo, det är så att jag har en upplaga av saol här, jag har mailat till Martin innan och han sa att han kunde signera den... alla såg oförstående på mig. -Min mamma ska få en i födelsedagspresent och så... -saol... -saol... Äntligen så reagerade en dam: -jaha, du menar S.A.O.L, jaja.  -ja,jo, det är ju det jag menar... -Jaa, Sa en farbror, han som jag tyckte jag kände igen, den kan jag skriva i. Så jag bara följde med tillbaka mot deras rum. På vägen förklarade han för mig att de ju inte brukar använda uttrycket saol utan säger S.A.O.L eftersomdet ju är en förkortning. Sedan när han signerade och jag såg hans namn förstod jag varför jag känt igen honom, han var ju självaste Sture Allén, exHorace... Jag tackade, tog min bok (mammas bok såklart) och sprang ner tillbaka till min föreläsning om chartparsing.

Tips på ett nytt ord till S.A.O.L: saol: [saul], sammandragning av förkortningen S.A.O.L, Svenska Akademiens Ordlista. Används i vanligtal och är relativt utbrett och accepterat.

Jaha

Nu kan jag sluta tänka på det längre, lite snack och en kram och jag är inte längre ens i närheten av att vara en flickvän längre. Den här gången skötte jag det lite bättre än vad jag gjorde första gången jag gjorde slut med honom. Jag tror att han förstod och att det inte finns någon osämja mellan oss. Eller osämja och osämja, det tror jag inte att det skulle finnas hur som helst. Men, men... jag har bara lite dåligt samvete, det kanske man har jämt, antar jag, när man berättar för någon som tycker om en att de inte bör göra det längre för att man själv inte klarar av det.

så nu är jag singel igen och det behöver jag, jag behöver inte fundera över någon och över känslor och sådant. Kompisar är bara där, de behöver jag inte uppmuntra, de kan jag glömma bort ett tag och komma tillbaka till men någon som hyser mer känslor än så, kräver också så mycket mer. Och jag orkar inte det, jag kan helt enkelt inte.

Dagens låt

Dagens låt är Mobys Why does my heart feel so bad - värsta regnlåten

Aaah, äntligen chalmerslabbar igen

Hej på dig käre gamla Chalmersdatasal. Hoppas du inte glömt bort mig än. Kommer hänga här med labbpolaren ett tag framåt nu. Vi kommer få det fint ihop du och jag...

Mår inte så bra just nu

Pulsen sjönk igen idag... jag tog mina mediciner till lunchen eftersom jag inte skulle kunna sticka ut och springa då jag hade föreläsningar och labbar och grejer hela eftermiddagen. Medicinen gjorde mig knasig som vanligt och mitt i en föreläsning började jag känna att jag höll på att få näsblod när blodet susade runt i kroppen. Som tur var kände jag som sagt på mig att jag höll på att få det för när jag närmade mig toan hade jag redan ett långt spår av bloddroppar bakom mig. Medicinen messar med magen med så när jag väl var på toa så fick blodsmaken i munnen mig att kräkas och sedan var jag slut men jag visste i alla fall varifrån tröttheten jag kännt innan kommit ifrån, att jag helt enkelt mådde som skit.

Ryskadags

Klockan är sex. jag har sovit fem timmar, kunde inte somna inatt och jag ska upp, göra mig iordning och plugga ryska tills ikväll

42

Tia spelar med honom, den här måndagen, hon kastar honom små, nästan osynliga blickar som har förödande effekt. Robert tittar tillbaka nervöst och när han gör så tittar Tia ner igen, precis sådär långsamt så att hon har försäkrat sig om att han såg det. Hon kan det där, Tia, vet precis hur man ska göra när man väl vill visa sitt intresse för någon. Okej att hon inte vet när någon annan visar det för henne men vill hon något så låter hon det märkas - men ack så subtilt. När de står tillsammans i kön till cafeterian är hon inte lika pratsam och stojig längre, hon är blyg och tyst och skrattar plirande åt Roberts skämt och även när det blir sådär lite fånigt tyst som det ibland kan bli när man pratar med varandra och man egentligen inte har något mer att säga med. Men då ler hon sådär blygt plirande, lite nervöst, ungefär som Julia (Neve Campbell) i huset fullt som har fött upp en hel generation plirleende kärlekskranka unga damer.Och den där måndagen så förändras Tias syn på Robert en hel del för har man väl bestämt sig för att man ska tycka om någon så tar man fram alla de bra känslorna man har gentemot någon och knuffar bort de dåliga långt bort. Och när man ser på någon och bara känner bra i hela sig så blir de helt plötsligt otroligt mer attraktiva och sympatiska än vad de är när man har blandade känslor för dem. Tia känner det där, precis det där, Robert tycker hon m mer och mer för varje minut och efter ett tag är det inget spel längre, efter ett tag så vill föreställer hon sig hur det skulle kunna vara att vara tillsammans med honom och tanken förvånar henne. Hon kan bara anta att de här nyfunna stormarna i henne har varit undertryckta länge och att hon kanske, faktiskt, alltid har varit lite kär i Robert.




Kvällens snyggaste

Jag var kvällens snyggaste igårkväll. hade samma utstyrsel som skolhalloween förra året på chalmers, det fick duga. Men jag fick många komplimanger - både från tjejer och från killar, vilket är lite skojigt för tjejer på fester brukar inte vara så generösa med sånt - för min klänning som hade strasstenar och masken som jag limmat på stenar på och stenarna jag limmat på på ansiktet. Fiiiiina

41

När  Tia träffar Robert igen efter en helg så har hon bestämt sig. Hon ska genomföra det hon tänkt. Och när man tänker efter så är han ju rätt söt, inte snygg, men söt. Och han är där, han kommer inte försvinna, han kan inte, han är fast, bunden til händer och fötter. Vad Tia inte tänker på här är ju det att hon kommer heller inte kunna fly, vart hon än vänder sig kommer han vara där för det är ju så det är när man bestämmer sig för att satsa, om än inte så långsiktigt, på en kompis. Och Tia tror inte att det kommer krossa honom om hon, faktiskt, leker med honom. Hon tror att han kommer klara det, det vet vi säkert för det säger hon nämligen högt till sitt samvete. Hennes samvete verkar ha fått munnen igentejpad medsilvertejp för att att det inte käftade emot är en skam för alla samveten världen över. Vi som vet bättre vet ju att folk blir sårade av att bli lämnade, övergivna och Tia tänker ju faktiskt överge Robert när hon fått det hon vill ha -glömska...

Godmorgon världen

Schysst som jag är så får jag och några till i vår klass våra scheman att krocka så nu har vi fått flytta vissa föreläsningar till kvart över åtta... jippie!