Som julafton mitt i veckan

Tjo, min julaftonsprenumeration på Illustrerad Vetenska håller i sig. Innan jag somnar inatt ska jag läsa artikeln "här ligger 300 hjärnor på lager" och så ska jag lyssna på grannarnas klassiska musik från andra sidan innegården. Skulle kunna bli en film det där... Sånger från andra våningen - Klassisk musik från andra sidan innegården. Kom igen Roy Andersson . slå till!

Äntligen ett datum

Jaaaaaaa, fattigdomens dagar är räknade, den fjärde kommer studiebidraget och sedan kan jag bada i pengar, bada, bada, bada... bada, bada, bada... ba, bad, ba, bad, ba, bad, ba, bad, BADA!

Jag antar att det blir en hel del inlägg om pengar här men eftersom jag är en flicka som är dyr i drift och som ofta är i ekonomiska knipor och i situationer där jag måste tänka på olika finansiella lösningar så är det ju faktiskt en stor del av mitt liv ovh därmed något som måste komma upp här, tänk vad skoj det kommer vara för mig om tio år att gå tillbaka till den här bloggen och se att där, där hade jag pengabekymmer, men de löste sig ju som allt annat här i livet. Och så tar jag mig en sipp på mitt drinkglas, slätar av min bedårande vackra och kloka äkta man, klappar mitt lilla barn på huvudet och rasslar lite med juvelerna.

Var det därför jag hade så ont i huvudet i lördags

Här kommer det lite bilder från förra fredagen. Jag tycker om mina kompisar så därför lägger jag inte upp dem på internet, istället blir det bara en hög med egobilder, fast så jäkla ego är de väl kanske inte, låt oss säga självdistansbilder.


1. Marion sjunger, de röda ögonen beror endast på att jag är från en heeelt annan planet, inget annat och hör sen!
sjunger



2-8. Jag har världens största flabb när jag väl öppnar käften. Tokigt alltså... Kolla in det delade gomseglet, gammal operation... Är det så att det bara är brorsan och jag som brukar trycka in kameror i munnen och låta blixten göra jobbet? Kan ge helt fantastiska bilder, hmmm...
skrattar 1
skrattar 2
skrattar 3
skrattar 4
skrattar 5
skrattar 6
skrattar 7

9. Dårskrattar lite i takt med musiken
skrattar 8

Jobbigt och pinsamt

Visst är det väl jobbigt att kolla på riktigt sådär pinsamma scener i tv-program. Det är väl därför det är så ångestfyllt att kolla på idol. Jag måste byta kanal hela tiden, roomservice på femman, när det kom någon som sjöng precis sådär dåligt som... -som jag sjunger. Jag klarar inte av att se på det. Det är som någon mystiskt kraft som drar mig till makten (fjärrkontrollen) och får mig att byta kanal, det går inte jag får magont av att se på det. Pinsamheter i tv alltså, det funkar inte. Och ändå är det ju precis sådant man vill se, eller hur...

Working Girl

Buäh, måste lägga mig tidigt ikväll för jag ska upp kvart över sex imorrn. Usch fy! Men jag tycker om att jobba, det gör mig glad och fast jag är trött när jag kommer hem är det värt det. Imorgon blir det alltså nio timmars simskoleundervisning och smilbandskrampen kommer väl kanske sätta in efter en halvtimme. Frågan är väl bara om skrikhalsen kommer sätta in innan eller inte, ni vet det där då man har skrikit så mycket så att det svider lite fast man måste fortfarande skrika för någon liten dumunge skvätter på sin snälla, lilla, tysta kompis som biter sig i tungan för att inte bryta ut i storgråt.

Jobba, jobba, jobba

Tröjor med hål i ryggen

I våras köpte jag en sån där smart bh med klisterlappar på sidorna och inga snören alls. Jätteobekväm men den har en poäng. Så nu när jag har den hade jag tänkt att de flesta topparna jag ska köpa på rean nu ska vara rygglösa. Asos har ett finfint urval. Det är bara det att jag är mindre rik och CSN verkar inte vilja släppa ifrån sig mitt lån och mitt bidrag än. Antar att registreringen inte kommit in...

Går hem tidigt och är allmänt tråkig

Var för trött idag, sov faktiskt helt okej inatt, men inte idealiskt och gamla synder ramlar över mig. Kunde därför inte festa ordentligt. Ett kontoutdrag som visade 78 kronor hjälpte inte heller direkt. Tycker att det är okej att bli bjuden  en gång och att låna en gång men går det vidare från det får jag dåligt samvete och blir tråkig igen.

Jag vill bara vara kul och glad. Gör mig kul och glad någon...

Scrubs är ganska kul det med.

LillDima

Dima är nog en av de barnen jag kommer komma ihåg allra längst. Den här lille killen och en tjej av oss fann varandra första dagen och sedan den stunden vek han aldrig från hennes sida. 9 år är han och en riktig gentleman. Det sista vi hörde av barnen, sista kvällen, var hans röst bedjande och hjärtskärande ropa på tjejen inne på vårt rum. Han ville inte att hon skulle åka, ville att hon skulle vara kvar hos honom men det gick ju inte.


LillDima

björn borg-stövletter

De här ska bli mina, de bara ska det, sådeså. Var inne på Björn Borgaffären idag och hittade de här i svart. De är vackra och fantastiska. Jag har tänkt mig så att jag struntar i att köpa mig ett par svarta stövlar och skaffar mig stövletter istället, de här alltså. Man ser inte de fina detaljerna på sidan här men de är fina de med.


björn borg-stövletter bild från bjornborg.se

Fast lite mindre nöjd med mig själv är jag över att jag alltid ska bli kär i en massa dyra kläder och skor. Den där totala betagenheten infinner sig aldrig när jag ser något från Din Sko, det är faktiskt lite smått jobbigt. Skulle vara billigare om det kunde funka så.


Jag är magisk

Var på banken med kompisen när jag märkte vem det var som stod i kassan framför oss. RICKAR HERREY, det är stort, det här är riktigt stort, tänkte jag och var så chockad att jag inte kunde få fram ett ord, blev ingen autograf alltså. Rickard Herrey, min barndomsidol. Jag kunde bara gapa, han gick ut och så började jag gnola på Är det sant. Helt ärligt, fatta vad stort det är, jag är magisk just nu. Jag vill ha ett batteri till min dator, får ett gratis. Jag drömmer om en gammal högstadiekompis till mig som heter Mats, på morgonen har jag ett felkommet sms från Erik som frågar efter Mats. Jag sjunger igenom alla Herreyslåtarna på morgonen, diskuterar med kompisen och säger att det är lite skoj att jag faktiskt kan alla utantill fortfarande - jag ser en av bröderna på stan. Ge mig en trisslott någon, nu!!!

Nyshoppad och gratisshoppad

Träffade polaren i dag, hängde sådär som man gör. Jag hade bara ett litet själviskt motiv med i bilden. Det var hon som jag hälsade på i Bosnien och när vi var i Zagreb tillsammans köpte jag världens finaste Giovanniklånning. Kostade nästan hälften av min resebudget... Hur som helst kunde jag inte släpa med mig den tillbaka eftersom den är lite gåsönderbenägen, ser ut att vara det i alla fall, har inte lyckats paja den än. Så jag lämnade den så att de kunde ta med sig den när de åkte hem till Svedala igen. Efter att ha varit lite upptagna både hon och jag, kunde jag nu äntligen få hem min fina klänning och det var som att få ett helt ny plagg - gratisshopping alltså. Bild kommer, förresten... Till klänningen köpte jag idag en bolero och så köpte jag en otroligt tight röd top som jag nu har på mig, matchad med en slips jag nallat från pappa och min väst från förra året. Var nog lite smalare i våras så nu får jag helt enkelt ha västen öppen... Snyggt svart diadem i håret. Och det är bara för att sitta och kolla på tv ikväll. Tänkte vara lite fadder för våra ettor men tydligen ville ingen hitta på något just ikväll. Fan. Jag har varit världens sämsta fadder. Ska i alla fall vara med imorrn.

StorShenja

Den lite äldra Shenja var fantastiskt snäll och go, alla älskade honom. Och ibland struntade han i att han kanske var lite för stor för sådant och höll en i handen i alla fall.

Storshenja


39

TIa känner Robert lite flyktigt, ibland korsas deras vägar när de läser samma kurser. Tias kompisar har alltid hävdat att Stefan har ett särskilt gott öga till Tia och att han gång på gång försöker visa detta. Tia, som alltid har avfärdat Stefan som harmlös och ointressant har däremot aldrig lagt märke till några inviter och har fast hävdat att kompisarnas påståenden är lögn och förbannat förtal. Men nu kan hon inte få ut den där Rickard ur huvudet och hon funderar på om det kanske skulle funka att bli tillsammans med någon - sådär lite kort, någon som tycker om henne och som hon inte tyckte rakt av illa om, om hon skulle bli lite tillsammans med någon sådan så skulle hon säkert få bort den där natten och den där killen.  


Någon tycker om mig

Minuten efter att rumskompisen frågar hur dyrt det vore att fixa ett nytt batteri till min slutkörda ibook, går jag in på expressens hemsida där jag ser undret. Apple reklamerar batterierna från flera ibook- och macbook modeller!!

Okej att jag vill ha en ny laptop senare. Tänk när Leopard kommer ut nästa år, ååh, men fram tills jag har råd med den, tänkte köpa den innan jag åker till Tyskland, om exakt ett år, så är det ju skönt om min trötte gamle dator får lite nytt liv.

Kan inte rumskompisen fråga mig lite om man kanske behöver köpa nya jeans eller något??

Kolla
här, alla macfrälsta och gläds om ni har laptopar:




Det går åt helvete, allt går åt helvete

Spelar alfapet på betapet.se. Jag trot inte jag har vunnit en enda gång. Jag suger.

Dagens låt

Dagens låt är klubbland  med allas vår Håkan Hellström, så de så.

Väntar

Det är meningen att jag ska vänta med frukosten till fem över tolv när so you think you can dance börjar. Helg alltså, sista gången jag får slappa på en söndag för nästa vecka börjar jobbet.




barnhemmet

Skolbyggnaden, eftersom det där vi var var ett internat för väldigt lätt funktionshindrade barn som inte passade för vanlig skola, hade de en egen skola. Byggnaden stod i det närmaste oanvänd under sommarlovet förutom det att vi smög in där ibland och kollade emailen eller när vi hade privatlektioner, då gick vi in genom dörren här på sidan.
skolan

Barnhemsbyggnaderna. Barnen bor i det högre huset och där ligger också rummet som vi renoverade. I den anslutande lägre byggnaden bodde vi. Där är det också rum för barnen men på den våningen vi bodde finns det även logopedisk mottagning och där hade psykologen sin mottagning. Inga barn bodde i vår byggnad under tiden vi var där. Matsalen är i källaren.

barnhemmet


lukt

Lukten på barnhemmet fascinerade oss, mest eftersom vi inte märkte så mycket av den den första veckan. Medan den senare började sippra in i våra näsor också. Man tycker väl kanske att det skulle vara tvärtom, att man skulle vänja sig vid dofterna.

Eftersom vi bodde på andra våningen i ett hus där matsalen var i källaren så luktade det mat i trappuppgången non stop, soppa och syrad kål. Det var ungefär det. Vårt eget rum fick vi nog att börja lukta av oss själva efter ett tag, men sängarna hade fortfarande en lätt doft av urin, det var ju enkla, hemmagjorda sängar och precis när man, antingen vant sig, eller kanske acceperat eller om det så att ens egen lukt smittat av sig på sängen - då var det dags att åka hem. Barnen bodde i den anslutande byggnaden och trappan som ledde upp till rummet vi renoverade var inte att leka med, där luktade det en väldans blandning av urin, kål och något oidentifierbart. det luktade som surt. Går inte att beskriva. Det var mest det att man som möttes av en vägg av den här doften när man kom där. Sedan försvann den. Men vad gör det väl att det luktar illa när man har en barnhand i handen som är där bara för stt den tycker om dig?

Hmm, vad träna?

09.00-17.00  klättring Ledarlös   Gibraltargatan drop-in
15.15-16.30  styrkeyoga   Sarah A Gibraltargatan drop-in
16.30-18.00  innebandy     Gibraltargatan drop-in
16.30-17.45  krafttag   Carina L Gibraltargatan 11
17.00-18.00  aerobics Aerobic Kristina V Kaserntorget drop-in
17.30-19.00  innefotboll     Gibraltargatan 12
18.00-19.00  aerobics Basic Aerobic Rasa A Gibraltargatan drop-in
18.00-19.30  badminton     Gibraltargatan drop-in
19.00-20.00  gympa Maxi-Medelgympa Stina&Annika Gibraltargatan drop-in
19.00-20.00  a-box   Pia G Gibraltargatan drop-in
19.30-21.00  basket     Gibraltargatan drop-in

Det här är fysikens schema för idag och jag funderar. Blir kanske aerobicsen, är bra med basic såhär i början av terminen, speciellt med tanke på mitt skavsår. Gympa kanske... Men det känns ofta så friskis och svettis och jag vill gärna komma in i aerobics- och step upsvängen igen så snabbt som möjligt. Så att jag kan känna mig bekväm med det igen, flåset har ju försvunnit lite under sommaren.





FEST!

Fredagskvällen bjöd på fest i vår lägenhet. En trevlig tillställning dränkt i sangria. Inte så stark sådan och folk blev inte överdrivet fulla, vilket jag tyckte var trevligt. Såklart hade vi dock den obligatoriska personen som däckade och kräktes på uteplatsen, vi har inte riktigt fixat det där än... Men han lade vi i min säng och så fick han sova ruset av sig över natten medan jag sov i soffan. En massa folk var där, mest från vår skola, vilket ju såklart är skoj, men visst hade det väl varit roligt om vi kände lite fler folk.

Min dator är nu full av en massa musik som folk laddat hem. Någon påstod att han laddade hem musik som skulle passa när man lyssnade på Laleh, vad som kom hem då var Metallica... -hmmm, undrar just hur han tänkte då. Inte för att jag har jättemycket emot Metallica men så likt Laleh och resten av min låtsamling är det ju kanske inte...

Mot slutet av kvällen dansades det på vardagrumsgolvet och innan dess hittade jag en till tjej som faktiskt kunde sina Herrey's-låtar så vi sjöng tillsammans tills någon bytte till en annan artist, den djäveln!

Disken är nästan uppdiskad och snart kommer nog kanske även kräket från uteplatsen vara borta, beror på om det kommer något större regnoväder där det som regnar under buskarna med. För trots att det kom världens värsta oväder igår så försvann det inte.

När man väl vaknade morgonen efter, som vanligt alldeles för tidigt, var man ju lite trött så igår spenderade jag faktiskt hela dagen framför tvn. Hela love or money visades på trean, en hel säsong alltså, funkar.

Hur kan man gå runt på att vara bankkassörska?

Jag var så arg i fredags. Gick ner till stan för att betala min kåravgift och ville ha en stämpel på kvittot. Klockan var ungefär kvart över tre eftersom jag ju hade tränat vid ett och slöat lite när jag skulle göra mig iordning men jag antog att NÅGON bank i hela Göteborg skulle var öppen. Göteborg är ju ändå Sveriges näst största stad och man kan ju tro att man ska kunna klara av sådana enkla tjänster som att ha öppet lite mer mot eftermiddagen. Såklart hade ingen bank öppet. Alla stängde vid tre, SEB, handelsbanken, föreningssbparbanken, Nordea, mfl. Man kunde ju tro att, eftersom alla banker har en dag när de har öppet längre, någon bank skulle kunna vara öppen, men då har de gjort allt så smart att alla bankerna har öppet extra länge på torsdagar - va fan, kunde de inte planera det lite bättre om de nu ska ha öppet en dag påp eftermiddagen, snacka ihop sig och ta en dag var, i alla fall inom bankkoncernen, föreningssparbanken uppe på avenyn skulle ha kunna ha extraöppet på tisdagar och nere vid Brunnsparken skulle de kunna ha öppet på... låt oss säga fredagar, hrrm... I hopp om att hitta någon öppen gick jag hela vägen ner över Avenyn, till Nordstaden. Där såg jag att kassaservice var öppet så jag gick in där. När jag väl sträckt fram mitt kort och kårkvittot och hin hade dragit kortet kom jag på att jag skulle fråga hur mycket det kostade i avgift att göra sådant här över disk. 47 kronor! jag menar jag hade räknat med en avgift men kom igen, 47 pix. Hos handelsbanken och föreningssparbanken är det i alla fall gratis när man betalar med deras kort, kan ju bevisa att man är kund hos dem då. Och för mina 47 kronor fick jag inte ens någon stämpel, tydligen fick inte de göra den. Det var ju enda anledningen till att jag gick ner till stan för att betala och inte betalade hemma, jag ville få min lilla stämpel på kårkvittot... Sur som en citron gick jag upp mot skolan för att se om det kanske gick att registrera sig utan stämpeln, jag hade ju kvittot på att jag hade betalt på en annan lapp.
Men eftersom jag blivit tvungen att gå så långt för att kunna betala så hade klockan blivit sen och det var ingen sekreterare där. Så jag är alltså fortfarande inte registrerad och csn står beredda att betala ut pengar till mig så fort jag har lämnat studieförsäkran, vill fixa det där, jag vill shoppa och äta.

Jag undrar bara hur sjutton man kan överleva på att jobba tio till tre varenda dag, det är bara fem timmar, inte mycket alls. Blir bara tjugofem timmar i veckan, de borde verkligen be om att få jobba fyrtiotimmarsvecka. Bankerna hatar människor, sån enkelt måste det vara helt enkelt. Det är inte många i hela Sverige, slutar jobbet innan tre, ergo kan ingen någonsin gå till banken. Jobbigt när man behöver ha en stämpel.

Alec (Oleg, borde det stavas på ryska)

Alec


Det kanske kommer funka

Det verkar ju faktiskt som om killen jag dumpade på sms inte är sådär superarg på mig. Han hälsade till och med på msn. Jippie, då behöver jag inte fundera på det. Så länge som han inte får för sig att det fortfarande kan funka mellan oss.

Marion - barnvakt

Brorsonen var på besök igår när hans pappa var på Sahlgrenska och lämnade blod. Vi hade faktiskt ganska skoj. Han är mer självständig nu och man kan leka med honom på ett annat sätt än när han var mindre, föddes april 05. Vi åkte rutschkana, åt vinbär  - världens bästa mutmedel. Gick runt och gick när han blev lite ledsen. Överhuvudtaget hade vi det skoj. Men det är ju skillnad, den glädjen som man ser hos honom när pappa kommer tillbaka är obeskrivbar. Med mig är han mer inte ledsen än vad han är riktigt glad. Fast vid rutschkanan fick jag mig en kram och ett flin minsann.

När brorsan kom tillbaka fick jag också låna hans grästrimmer och fräsa av uteplatsen, det tyckte jag var skoj.

renovering

Jag är i och med Rysslandsresan proffs på renovering. Jag kan allt. skrapa, spackla, slipa, tapetsera, måla, sätta bård, borra, skruva, sabba, skära, spika, lägga golv, spika lister, bråka, diskutera, resonera, sluta fred, ge mig, skratta, sjunga, skämta, svettas och skolka från jobbet.

Under våra dryga tre veckor på barnhemmet skulle vi renovera ett tv/lekrum åt barnen. Ingen av oss var proffs på att renovera och tyvärr kunde vår ledare precis lika lite som vi, vilket ofta kunde vara otroligt frustrerande.

På slutet blev i alla fall allt väldigt bra, den enda invändningen är väl den att vi inte riktigt renoverat rummet för den slitning som det kommer utsättas för. runt trehundra fötter, etthundrafemtio barn kommer att ramla in och ut ur det där rummet och, njae, jag tror inte riktigt att det kommer klara det.


rummet när vi komt till barnhemmet
rum1

Spacklet är på
spackel

rummet är färdigt!!
färdigt

Måste

Idag är en dag knökafull av måsten. Städa, diskade gjorde jag igår, träna, gå till kåren, ner till skolan och vara trevlig, fan, fest ikväll och jag ska vara den charmerande värdinnan som jag alltid är och prata med dem som inte har någon att prata med och skratta och dricka sprit, jag vill ju bara sova, men jag kan inte. Var vaken jättelänge inatt men inte kunde jag sova något länge för det. Oftast så hatar jag det faktum att jag alltid vaknar så tidigt, ibland försöker jag lura mig själv med att säga att jag ju gillar och tycker om att i morgonsol ställa mig och diska. Men helt ärligt vore det nog bättre att få sova en timmer mer. kom ihåg det nästa gång jag förskönar morgonlivet. Oftast är det inte självvalt utan ett resultat av oljud i öronen som har stört mig i min sömn hela tiden och runt klockan sju står jag helt enkelt inte ut mer. Ska försöka sova lite nu... Läsa illustrerad vetenskap...

Mätt

    Nu kräks jag, nej... nu, nä, men det kommer nog snart, mackor på välkomstmötet på jobbet, följt av Bifteki på Paros och till sist min delikata men väldigt söta tårta var helt enkelt för mycker för mig.

Jag har blivit uppmärkt

Enligt rumskompisen efter några drinkar så är jag en konservativ, demokratisk liberal. Finns det överhuvudtaget sådana betäckningar?? För mig betyder liberlaism en av de yttersta formerna av demokrati. Och är jag konservativ?? -NEJ! Eller det beror väl på vad i hela friden man tycker att konservatism betyder men jag tror att hon helt enkelt bygger sitt omdöme på att jag är kristen och, även om jag inte är rojalist tycker jag att Sverige ska ha ett kungahus så länge som majoriteten vill ha det. Och det verkar faktiskt fortfarande finnas tillräckligt många kungaälskande pensionärer i vårt avlånga land... -jag ställer mig helt enkelt utanför den diskussionen. Förresten så har jag fortfarande mycket hellre en dyslektisk fartdåre med snygga barn som Sveriges representat i världen, för tänk att ha en politisk sådan, tänk er att ha Göran Persson på den posten - nä, fy fan... Reinfeldt funkar inte heller. Om det ska vara en sådan representat som kungen, måste det vara en oberoende för det enda jobbet den skulle ha vore att klippa band.

Dagens låt

Idag går morgonen till tonerna av James Dean Bradfiels There's no way to tell a lie. Helt ärligt tycker jag om att komma till stan och få bedriva lite olaglig verksamhet i form av att få ladda hem låtarna jag hör på radion.

James Dean, han är ju faktiskt coolast, hörs ju på namnet. Att han kommer från bandet som hela min uppväxt har fått mig att tvivla på min liberalitet och vilja flörta lite med mer vänsterkrafter, skadar ju inte heller.

Hälsningar från Göteborg

Dagen har börjat, efter att ha kollat igenom de avsnitt av Grey's anatomy som jag missade i våras är det snart dags att gå upp.

Jag kom till Göteborg igår, släpade mina väskor från Lisebergsstationen, hem och jag funderar på var alla trevliga pojkar är som ska komma upp till stackars släpande flickor och erbjuda sin hjälp. Träffade polarna, berättade lite om Ryssland och resan och använde ordet liksom flera hundra gånger -jobbigt. Fick reda på var de trevliga pojkarna höll hus, de erbjöd min polare paraply...

Desperate Housewifes är på g, liksom Gilmore Girls och jag kan tänka mig att tisdagar kommer bli underbara tv-kvällar, förutom det att jag har ryska då...

Frukost, ska gå och träna snart. Vid tolv typ

Tågtänk

Tågtankblogg,

Växjö - Göteborg, Avgång 14:12, Ankomst 15:35

16:17

Det duggar ute och vinddraget gör att regndropparna bildar horder av spermier som forsar över fönstret.

16:30

Fast i Borås, var kommer alla människorna ifrån?

16:32

Jag vill också ha punkfrilla och slips

16:33

Det måste väl vara så spermier ser ut... -fast mindre...

16:35

En timme kvar

16:37

Det måste vara kallt att vara rakad

16:38

Haha, det var roligt p3!

16:42

Jävla Pac, dö inte då, ååååh

16:43

Jaa, det är Gilmore Girls och Desperate Housewifes ikväll

16:44

Faan, alla bären jag hara med mig lär väl vara sylt nu. Hoppas de fortfarande är frysta.

16:45

Mmmm, när jag kommer hem till lägenheten ska jag äta mammapannbiff.

16:46

Bäääbis! skratta, le, räcka ut tungan, gapa stort

16:52

Satan att true-religionjeansen skulle gå sönder i gylfen, dyraste jeansen jag nånsin köpt och så pajjar de innan de är året gamla

16:58

Ska sova nu...


Dagens låt

Jag sitter i bilen, har precis varit ute och kollat när bussen går imorrn. Arton minuter i ett, Deportees nya Damaged Goods kommer på radion och jag måste, när jag väl är hemma, sitta kvar i bilen, höja och njuta och... -måste jag erkänna, sjunga med. Förresten är ju sångaren min fullkomliga drömkille, vill ha han, som min polare från Norrland skulle säga.

Då var det gjort också

Sådärja, nu har jag sökt till lite extrakurser över hösten, ryska A-kurserna, grammatik, muntlig språkfärdighet och skriftlig dito.

Nu får vi se om jag kan något efter rysslandsvistelsen... -Ha!

Här hemma är det inte bara att köra på

Blåste en huvudsäkring när jag körde tvättmaskinen och torktumlaren samtidigt. Aj då

Världen är upp och ned

Sven Nylander knarkar och Henke slåss, vart i hela friden är världen på väg??

Regnet det bara öser ner

Det bara regnar och regnar här hemma och vad gör jag?? städar? hjälper mamma? tvättar? stryker? nääää, såklart inte, jag kollar på nakna pistolen och surfar kläder som jag inte har råd med. Illa, men mitt försvar den här gången består i att jag faktiskt egentligen ska ut i regnet, ner till sjön och tvätta håret.

Nadja

Nadja


Kaliningrad


Kaliningrad ligger fyrtio minuter ifrån Bagrationovsk där barnhemmet ligger och vi åkte in dit ungefär en gång i veckan. Staden är otroligt grå och det är svårt att tycka att den är vacker men den har dock sin egna lilla charm. Som till exempel det "stora blå monstret",
                                                             Det lutande "stora blå monstret"  (här är det inte blått än, målade på senare tid)
en gigantisk byggnad som tornar sig över staden. Byggnaden lutar lite och har gjort så sedan den byggdes, därför kan inte detta jättekomplex användas till kontor och bostäder som var tänkt. Man byggde denna byggnad där det gamla konungaslottet hade stått. *Som tur är verkar kaliningradarna ha möjligheten att kunna se det roliga i detta misslyckande, en del kan till och med, tillsammans med oss, skratta åt det. I staden finns det en jättevacker tågstation, det enda problemet är väl att inga tåg faktiskt verkar gå därifrån utan man måste springa fram och tillbaka och tillbaka och fram för att leta reda på det ställe där faktiskt tågen lämnar ifrån. Om man inte får tag på ett tåg så är det bussarna som gäller, de lämnar från en busstation i närheten av tågstationen. Från stationen går huvudgatan upp mot torget med den stora, nybyggda kyrkan som började byggas inför 750års jubileet förra året. huvudgatan, däremellan kan man från Leninskij Prospekt, om jag har tur så heter huvudgatan så, se floden Pregel och i närheten av de finns den gamla tyska katedralen där faktiskt Emmanuel Kant är begravd.
                                                                                                                                        
Efter floden och mer upp mt torget finns det en hel del märkesaffärer där allt är för dyrt för min 7000-rubel plånbok. Vid torget syns också att kapitalismen har stormat in i Kaliningrad, den, nästan, största byggnaden i hela staden har tagits över av banken, syns på ett helt annat sätt än våra svenska små, i gatuplanet, inspränga små banker. Letar man så kan man hitta sina små smultronställen även i Kaliningrad, affärsgatan Proletarskaja, marknaden, ack marknaden som tyvärr inte är så billig som man skulle velat. Sitta och fika vid sjön mitt inne i stan. Annars så är en av stadens mest kända byggnader Hotel Kaliningrad som faktiskt, konstigt nog, det är en inte så fin byggnad, pryder en hel del vykort.

Vårt värsta minne av Kaliningrad är väl kanske när vi åkte hela vägen in till ett svettigt Kaliningrad för att kolla på Sverige-Tyskland. En match som jag faktiskt skulle haft biljetter till om jag inte hade valt att åka till Ryssland, jag grämer mig fortfarande, tänk om jag hade varit där... -då hade vi säkert vunnit. Nu var vi inte särskilt glada alls.

Vårt bästa minne är nog allt när vi kom till Kaliningrad efter att ha varit på stranden i Svetlagorsk, världens vackraste strand - åk dit! om du orkar fixa visum till Ryssland. Min storebrors födelsedag för övrigt, kom till stadens årsjubileum. Gigantiskt fyrverkeri och... -hör och häpna... -Doktor Alban!! alla dansade, hela stadens invånare verkade vara där.

Äta i Kaliningrad kan man säkert göra på en massa olika ställen men vi åt nästan uteslutande på pizzerior, det är skönt med något som man kan vara säker på när man kommer från barnhemsmaten. Inte chansa...

Att Kaliningrad har varit tyskt märktes och framhävdes på ett mräkligt sätt, i alla fall i mina ögon. Att man snackade så mycket om stadens tyska storhetstid som Königsberg tyckte jag var lite konstigt när ingen, absolut ingen invånare var tysk, eller hade varit tysk. Efter kriget tömdes hela området på tyskar och fylldes med ryssar och vitryssar. Lite fler folk från andra ställen i Sovjet kom säkert också... Varför då visa upp bilder och vara så stolta över något som inte kommer från dem själva, inga av det här folkets förfäder var med på de bilder som satt över hela staden, inga alls. Kaliningrad historia började med att sovjet tog över staden, Königsbergs historia är något annat, en svunnen tid, för visst är det väl mest människorna som utgör historien?

Människorna i Kaliningrad är snälla men också oförskämda, många är väldigt trevliga och hjälpsamma men de unga, modemedvetna kan ibland gå en på nerverna. Åker man dit som turist får man nog räkna med att gäng med tjejer och killar, klädda i övermatchade dräkter eller missmatchande med grön neon och rosa dito, pekar, viskar om dina kläder med en extra hög röst för att vara säkra att du hör. En del verkar faktiskt sakna allt vad som kallas för folkvett och vanligt hyfs.

Från Wikipedia

Kaliningrad , före detta Königsberg, är en stad i regionen Kaliningrad oblast  i Ryssland, vid sydöstra Östersjön. Regionen är helt separerad (en exklav) från det egentliga Ryssland. Regionen Kaliningrad gränsar i väster till Östersjön, i sydväst till Polen och från sydost till norr till Litauen. Genom staden Kaliningrad flyter floden Pregel. Kustens norra del utgörs av den mycket smala och långa landtungan Kuriska näset som är nationalpark och ett av UNESCOs listade världsarv.

Regionen har totalt en miljon invånare, varav 400 000 bor i staden Kaliningrad. Den har en areal på 15 000 km²

 
Historia

//

Historia

Königsberg är en gammal tysk hansastad, som grundades 1255 av den tyska orden och uppkallades efter kung Ottokar II av Böhmen.

Den blev huvudstad i hertigdömet Preussen, som 1618 ingick personalunion med Brandenburg under ätten Hohenzollern, 1701 blev Preussen-Brandenburg utropat til kungariket Preussen.

Königsberg blev ett centrum för kunskap och utbildning. En av stadens söner, den ledande matematikernastronomen Johann Müller, (1436-1476), tog sig stadens latinska namn, "Regiomontanus". Andra berömda söner är matematikern Christian Goldbach och filosofen Immanuel Kant. År 1736, beskrev matematikern Leonhard Euler problemet med Königsbergs sju broar, som senare blev den matematiska grenen topologi. och

Königsberg var huvudstad i provinsen Ostpreussen fram till 1945.

Staden blev under andra världskriget fullständigt lagd i ruiner. Efter andra världskriget blev Königsberg ockuperat av Sovjetunionen. Stadens invånare blev fördrivna och många brutalt mördade. År 1946 blev regionen en del av Ryssland och Sovjetunionen och döptes om till Kaliningrad efter Michail Kalinin. Kaliningrad var fram till Sovjetunionens fall huvudbas för den sovjetiska östersjöflottan.

Det gamla kungaslottet skadades svårt under kriget och revs sedan av ryssarna, och ett stadshus av betong byggdes senare på platsen.

År 1996-2006 byggs en ny stor katedral, Kristus-Frälsarens katedral, den första större ryska kyrkobyggnaden i Kaliningrad, som blir den näst största i Ryssland.



Frihandelszon

Kaliningrad är en frihandelszon. Regionen har speciella avtal med de baltiska staterna för att den ryska inrikestrafiken ska fungera. Här pågår omförhandlingar på grund av att Polen och Litauen har gått med i EU, vilket komplicerar bilden för Ryssland. Numera krävs till exempel visum för ryssar till Litauen, vilket inte krävdes tidigare.





Tänk, vad bra det hade varit

Tänk, tänk, tänk, vad bra det hade varit om jag INTE hade glömt mina glasögon hos brorsan förra helgen, då hade jag inte behövt springa omkring i blindo om mornarna och kvällarna, innan och efter jag tagit ur mina linser...

Tårtreceptet

Okej, såhär blev det, tydligen en 8a från pappa, tiogradig skala.

Chokladpavlova

Fransk maräng med mörk choklad

1 dl florsocker per äggvita. -välj hur många beroende på hur stor du vill göra

värm upp florsocker och äggvita i vattenbad, upp till ungefär 60°. Ta sedan av skålen och vispa till smeten blivit kall och fluffig, inte lika fluffig som vanlig maräng dock.

Medans du vispar smälter du mörk choklad på vattenbadet. *Vänd ner den i marängsmeten.

Sätt ugnen på runt 175°, lägg ut marängsmeten på en plåt med bakplåtspapper, Lägg den som en vanlig marängtårtbotten, fast tjockare och gör ett hål i mitten.

Ha i ugnen tills marängen är färdig, omkring en kvart. Den ska vara rätt så seg inuti. eftersom den är så tjock.

Grädde med ljus choklad ~ ljus chokladmousse

Vispa gräddem, inte allt för hårt.
Smält ljus choklad, eventuellt med lite nougat i, i vattenbad
vänd i den smälta chokladen i grädden, rör inte och vispa inte!!

-------
När marängbottnen har kallnat så lägger man grädden i mitten och öser på frukt och bär, jag tycker om vinbär, nektariner, blåbär, hallon, smultron, aprikoser, kiwi, körsbär, och så vidare, på.

Den är jättesöt så det är bra att ta syrliga frukter och bär, sockra dem inte!!

Dags för att tårtträna

Eftersom kompisen fyller år nu på torsdag ska här fixas tårta, men jag har glömt bort hur man gör den jag vill göra... -en pavlova med mörk-chokladmaräng, ljus-chokladmousse och en massa bär och frukt på, jag måste träna så ikväll måste jag lyckas göra den sådär god som den var för några år sedan, när jag fortfarande hade receptet...

Snart är man i Göteborg igen

Jaha, biljetten är beställd sedan länge och på tisdag lämnar jag Fagerhult och det härligt lata och fysiskt arbetande småbygdslivet för det skoliga, gå snabbiga och au jag borde festa meriga Göteborg.

Men det ska bli härligt att komma till stan igen, det enda problemet är väl kanske det att jag är helt utblottad. Det funkar att vara det så länge man är hemma hos mamma och pappa, men i stan där polaren fyller år och vill gå och äta och grejja och jag... -faktiskt inte har råd... Fan

Det var inte med meningen, jag lovar

Jaha, då ligger man framför tvn och latar sig. Anledningen är enkel. För några dagar sedan var jag jätteduktig och klippte gräsmattan. När den började bli lite trött tänkte jag att den nog behövde lite näring. Så jag tog den svart dunken med rött lock, kollade efter och det däri var genomskinligt och bra. Klunkade i i bensintanken. Tyckte att det kanske var lite väl tjockt så jag tog lite mellan fingrarna och kände på det, kanske är speciell oljeblandad bensin i gräsklippare tänkte jag och klunkade i lite till.

ungefär tre minuter fungerade gräsklipparen efter det. DÅ tog jag upp dunken och kollade vad det stod på den: -syntetisk motorolja. Men vafan, ska inte olja vara svart??
Nu är i alla fall gräsklipparen lite sjuk och man måste ta sönder hela grejen och tvätta rent allt. Skoj då för helvete, men det måste i alla fall pappa hjälpa till med så idag kan man lata sig litegrann. Tills mamma och jag ska åka och smaska våfflor.

Jag vill ha mer!

Fibes oh Fibes-isarnas Get Up, jag är kär, jag vill ha mer, mer, mer, mer!!

I dagsljus

Igår var simskoleavslutningen i Alsterbro och gissa om man var lite förvånad när det visade sig att fem av mina sex björkar, som jag hade haft det otroligt tufft att samla in på torsdagskvällen, tydligen är Alsterbroarna alldeles för fina för björksly och har bara småekar överallt, -var aspar. Jaha, det var det för min mörkersyn och för min skogskunskap, jag är faktiskt lite nedslagen över det där faktiskt.

Lite måste man väl få skratta åt våra närmaste grannar

Att norrmännen kallar marshmallows för skumfiduser är faktiskt rätt så skoj, säg det långsamt en gång: skumfiduser... skumfiduser... skumfiduser

nä det blir inte tråkigare. Låter som ett barnboksord, kanske Roald Dahl??

En fråga till

Hur fasen böjer man morbid innan ett substantiv i neutrum?

En fråga

Är det moridt att njuta av att strö salt på mördarsniglarna, tog 15 idag.

Gårdagens sång

Igår hade mina assistenter som har haft lek och plask samtidigt som jag och en assistent har haft lite mer seriös simträning, pirattema. För att hedra och visa min uppskattning inför detta tilltag hittade jag på en sång om en liten pirat:

Jag är en vanlig pirat ..

Vanlig men ovanligt lat ..

Var dag är jag trötter och måste vila mina fötter

Och när jag är hungrig så äter jag mat

(fjorton ungar i kör)

PIRAT!


melodin är min gamla klassiska jagärenvanligkaninmelodin. Den är bra, man kan hitta på många texter till den.

Kajsa har tappat stingen

fuck it också, lite fler rivningar och den här gången inte på världsrekordhöjd - det hade ju faktiskt inte gjort så mycket och sådär, men att förlora, det blir inte lika skoj. Och dt lät precis som om en av Zürichs Golden-leaguevolontärerna sa scheisse. Det var väl lite fult, mitt i tv och allt...

Dagens låt

Idag märkte jag hur illa det kan bli ibland när man lyssnar på radio, hur mycket låtar jag kan utantill egentligen och hur många lättlyssnande, main stream låtar som tar upp plats i hjärnan min.

Dagens låt är därför Marie Serneholts, dum di dum du du dum du du di: -That's the way my heart goes

Aoch, vad är det här nu då??

Mitt öra det gör ont, har gjoer det sedan i går. Inte som det brukar på det vanliga aj, det kliar och gör ont sättet utan det riktigt värker, moler, - i ytterörat. Gud, vad fånigt det känns att ha ont i ytterörat och jag känner mig som värsta hypokondriken, stavas det egnetligen hypokondrikern, men faktum är att jag oftast brukar ha rätt och den här gången säger mig nåt att broslet i ytterörat är inflammerat. Men det låter ju skitkonstigt. Enligt sjukvårdsupplysningen ska jag ge akt på om det börjar svullna upp. Fasen också. Det gör oooont. Pappa säger att det går om, så säger man tydligen här: -det går över, men det sa han om min tumme också, den är inte riktigt redig än, efter tre veckor.

Dagens låt

Dagens låt är Acid House Kings med This and That -måste verkligen uppdatera min musiksamling lite...

Imorgon blir det simskoleavslutning

Efter två veckors simskola blir det simskoleavslutning i Alsterbro imorrn. Klockan halv fyra börjar kalaset. I är blir det en järnmagister, fanfar, och tre kandidatrar. Nu ska jag bara försöka få tag på mammorna till mina små kandidatrar så de förstår att de ju ska ha kransar, annars blir det ju inget kul ikväll.

Tänk vad skönt det är egentligen med de enkla sysslorna med att vara simlärare, vill aldrig bli färdig datalingvist.

Shenja har fått sitt midsommargodis


Vi firade midsommar med barnen. Efter dans runt stången och stafetter fick de varsitt foliepaket med två, tre gott och blandat-godisar, ett par bilar, ett godissnöre och några ryska karameller. Namnam, tyckte alla barnen. Funderar på vad svenska barn skulle säga... -hmmpf, fick vi inte mer.
Shenja har fått sitt midsommargodis


mat

Första dagen vi kom till barnhemmet fanns det problem, den maten vi blivit lovad fanns tydligen inte. Vi skulle få frukost och lunch och så skulle vi få fixa middag själva.

Vi, fattiga studenter allihopa, utom en, blev tvungna att protestera. Vi ville ha vår mat  för vi hade helt enkelt inte råd att betala för det själva och så ville vi ju av princip visa att vi var starka och skulle ha det vi blivit lovade. I och med våra protester fick vi mat under de första två dagarna. Det var en dam som jobbade som lärare där som fixade den, ci fick alltså inte den mat som barnen åt. Vi tyckte den maten var så god och vi var väldans positiva. God gröt till frukost och mustig soppa och något mer som jag har glömt bort vad det var.

Efter ett par dagar löste det sig i alla fall med maten och vi skulle få det som lagades i matsalen. Vi var positiva även till den ett tag, inte för att vi direkt någonsin var jättenegativa, nu när vi verkligen begärt att vi skulle ha den fick vi bannemej ta och käka upp den, så resonerade vi i alla fall.  Men helt ärligt, alla kan inte vara positiva jämt, speciellt inte när det serveras en stooor portion tvarok till frukost, ostmassa som man egentligen ska ha i bakverk, en liten klick bara, väldigt syrligt. Jag skulle aldrig äta de där bakverken, jag är inte en sån fan utav syrliga saker och där fick vi en hel tallrik, tänk om man här hemma skulle få en helt tallrik med kola eller n¨ågot sånt... -usch fy, första gången det serverades åt jag ganska bra i hopp om att aldrig mer få se det, jag mådde dåligt hela dagen sen och när vi senare åkte till Kaliningrad för att kolla på fotboll åt jag upp mig för att aldrig mer behöva äta på barnhemmet. Usch vad mätt jag var. Nästa dag fick vi tvarok igen... - den här gången som en kaka som hade bakats i ugnen. Tvarok serverades ungefär fyra gånger till, i ett eller annat utförande, och jag kunde inte äta det mer.

Ett annat kapitel är plof, det är det inte många som skulle sätta i sig... Plof är ungefär som rysk pytt i panna. Med boveteklegg, något sådant i alla fall, jag kan inte alla olika korngrejer så bra. Det här klegget är uppblandat med någon sorts kött, i vårt fall var det hackad, kokad kyckling. Jag åt det faktiskt relativt glatt, men det var det här som knäckte den tjejen som fram till dess hade ätit allt.

Annars var det soppa som gällde, soppa och någon sorts rätt bredvid, fisk eller kyckling, plof eller tvarokkaka, korv med potatismos eller överkokta makaroner. I början fick vi lite olika soppor, korvsoppa eller köttsoppa eller kanske fisksoppa, de sista två veckorna hade de dock fått in en stor leverans med hönor och då var den hönssoppa som gällde.

Det bästa matminnet var grillad kyckling, det fick vi en gång, när barnen var på utflykt till havet. Den var så god, så god. Den enda gången jag verkligen fick något jag tyckte om, grillat kycklingben och potatismos. Ah, vad gott det var.

Till att dricka fick vi kompott, torkade frukter och bär som kokats med vatten och socker. Det såg lite smått läskigt ut eftersom jag hela tiden, med mitt barnsliga sinne, såg de torkade frukterna som likdelar... kanske lite dumt...

Frukosten bestod av gröt, gröt, gröt, stuvade makaroner och tvarok. För att barnen skulle sluka maten duktigt var det en hel del socker i allt och det var svårt för mig att svälja. Socker... -socker och fett var populärt i maten. Efter ett tag förstod mattanterna att svenskarna inte ville ha stora, stora smör fyrkanter på varje macka och då fick vi bara ett par sådana för vår brödkorg. Ost fick vi till frukosten också, men den åt jag nästan aldrig, mest för att den smakade lite lätt gammalt, det gjorde smöret också - mest för att det inte var saltat alls och mer syrligt än vårt.

Middag åt vi på det lokala caféet där vi, faktiskt blev bemötta av en väldans trevlig servitris, det var vi inte vana vid från Ryssland, att service-människorna var trevliga. Däår var det friterat och panerat eller ibland sallader, många åt bara fyra-fem sallader till middag, inte jag för det var créme fraiche på allt, tycker inte jag om, smetana pa russkij, omelleten va faktiskt jättegod så den slank då ner ibland. Till efterrätt åt vi chips eller glass eftersom vi fortfarande var lite hungriga efter middagen. Inte konstigt att man när man kom hem hade gått upp ett par kilo... jag hade ju ätit lite tokigt när jag var ute och reste sen också...

Var är min stake då??

Min kompis blev fast i Libanon, han kom inte ut, inte heller hans familj som försökte fly. Han är libanesisk medborgare men är skriven i Tyskland på grund av studier. När de väl lyckats ta sig bort, ut ur Libanon och till Tyskland lämnade de kvar ett bombat hem, en åttaårig lillebror som var tvungen att stanna kvar eftersom de i Libanon försökte rädda hans arm, men de fick till slut amputera och en pappa som tog hand om pojken och skulle försöka få ut dem senare.

Och likt förbannat ställer jag mig upp under Israels nationalsång, precis som jag gör under Litauens och Rysslands under min em-dag på Ullevi. Det gjorde jag helt enkelt för att alla andra gjorde det, och för att jag inte vill förstöra stämningen med en politisk demonstration. Fan vad fegt.

Nu är det vapenvila, men ingen fred i världen kan ge tillbaka den lille killens arm och huset med deras tillhörigheter är borta, det enda de har i Tyskland är Abs (Aboudis) saker och kläderna de hade på kroppen samt lite leksaker.

Israels attacker har dödat drygt 600 civila. Hizbollahs raketer har tagit kål på 100. Hizbollah erkänner, de vill träffa civila, de är en terrororganisation. Men israels dåd, de är misstag, det är ju fan att jag inte har hört talas om ett enda militäriskt mål som har träffats, tydligen har alla deras anfall varit misstag. Även det mot FN...

Vafan?!?!?!

Jag är som vanligt fattig och den enda utvägen jag har den här gången är ett konto som det ska finnas 1800 på, något som behövs eftersom jag är skyldig syrran 1400 efter mitt besök i Stockholm, pengar som jag för övrigt delvis lade ut på en fantastiskt fin jacka från Zara, med trekvartsärm, röd och ofantligt opraktiskt.

Åkte därför till Virserum där jag trodde att det där kontot fanns - på sparbanken där. Men... -inga pengar och nu är jag lika fattig som för två timmar sedan. Kanske är kontot i Åseda?

kompisar

Tre och en halv vecka i ett litet rum med sex sängar i, sex tjejer som ska bo där i tre och en halv vecka...

Det gör att de där tjejerna lär känna varandra ganska så bra. vi är lite mognare nu än vad man var när man var på kollo i lägre tonåren och vi pratar om allvarligare saker -. som snoppstorlek och böjning, hrrrm.

Jag var yngst av alla där, med mina tjugoett år kände jag mig ibland barnsligt naiv och fånig bland de andra som var i ålder mellan tjugotre och tjugosju år. Men jag smälte faktiskt in ganska bra för om jag snart inte har vuxit ikapp de flesta så är det i alla fall inte långt kvar.

Fyra av tjejerna var stockholmsbor, en del infödda, en del inte, och en var från skåne. Själv är jag ju från Småland. Där fick jag lära mig att omvärdera min uppfattning av stockholmare som jag har levt med hela mitt liv, den har präglats av mina kusiner som bor på Lidingö och vars moder, min ingifta faster, lever på "drajja och tagg". De här tjejerna var det inte mycket sådant bevänt med. De var helt enkelt inte så kinkiga av sig.

Vi märkte att de som vill åka till ett barnhem under semestern och renovera och leka är nog nästan alla i grund och botten av samma skrot och korn. Vi var alla lika skämtsamma kring matbordet och, som tur var, klarade allas magar av lite skämt om maten som ofta var rätt så oaptitlig.

Vi kommer nog träffas igen, vi sex, en del av dem har jag redan träffat när jag var på en av dems fördelesdag när jag var i Stockholm förra förra helgen.

Jag tror faktiskt att den där resan, den kan ha varit början på flera underbara vänskaper

Jag är en dålig människa som gör sådant som dåliga människor gör

Jaha, få har man gjort det med. Dumpat någon över sms. En sak som jag har lovat mig att aldrig göra... Men det funkar inte när man har väntat hela sommaren, trodde att det skulle rinna ut i sanden, men ick, för att man skulle göra det ansikte mot ansikte. Sedan träffas vi hemma hos mig i lägenheten och där kan man ju inte heller dumpa honom. Är ett jobbigt ställe. Och så går vi ut på stan och helt plötsligt... -står min
pappa där, jag ska äta med min familj på restaurang efter deras em-dag. Och grabben har i och med detta blivit presenterad för pappa. Det är att gå lite för långt att gå med en som man faktiskt har tänkt att man skulle förklara för att man inte kan bli kär i pga att jag tänker, tänker, tänker - tänker på att om elva månader kommer jag hur som helst bli tvungen att göra slut när jag åker till Tyskland och blir jag kär så att jag låter bli att åka så kommer jag aldrig förlåta mig själv och i den knipan vill jag inte sätta mig i.

Natten till söndagen kunde jag inte somna, jag tyckte att det var grymt att låta honom vänta tio dagar till och sakna mig, som han faktiskt verkar ha gjort över hela sommaren. Så jag skickade iväg ett nattsms.

Jag är helt enkelt en dålig människa och jag gör sådant som dåliga människor gör.

Dags för em

Jag är i frukosttagen. Hittade min enda gula tröja här i Göteborg, köpte den igår :) den ska hjälpa mig heja fram svenskarna idag. självklart fick jag den sämsta dagen under em. Men det är okej, ska bli skoj att se allt från läktaren en gång.

Jag och Sergej


Sergej är världens härligaste kille. Ibland kunde dock allt bli lite för mycket för honom och då kunde han bryta ihop och krypa ihop i fosterställning helt förstörd.

Jag och Sergej


Tänkt på en sak??

Peter Jöbacks låt Jag blundar i solens sken (och ja, jag var tvungen att slå upp vad den heter) låter som om den skulle ha kunnat vara gjord av Thomas Dileva i början. Detta betyder att jag stänger av radion och hittar Dileva på datorn, För vi har bara varandra grabben, bara varandra.

En besvikelse

Mamma, pappa och storebror såg jag aldrig i tv-sändningarna från em.

Imorrn ska jag gå på em-festen och kolla lite stavhopp. Med mig på läktaren kommer såklart Jeng hoppa högt, högt, högt. Eller så är jag bara en helt vanlig jäkla jinx och såklart kommer Jeng sluta fyra. tyvärr kan jag inte stava hans förnamn och jag grämer mig lite över det mest för att det får mig att känna mig lite smårasistisk, vilket jag hoppas att jag inte är... Men som sagt världen, skyll på mig för fjärdeplatsen, gör bara det, för helvete, ni fyra som läser det här. Ni andra tack för att ni inte läser, för om ni hade gjort det hade jag väl blivit lynchad för höjdhoppen och Mustafa Muhammeds fjärdeplats.



Oksana

Oksana

Oksana i Prasnik-klänning. Det är midsommarfirande och vi leker stafetter


barn

Jag har sett många barn i mina dar. När man växer upp på en mindre ort som jag så blir man kompis med alla. Även med barnen såklart. Om man då också skrapar ihop sig coolpoäng genom att vara simlärare så har man dagar med lek och skoj fixade.

Men barnen i Bagrationovsk var speciella.

Det första som hände när vi kom dit var att en skock med barn kom och mötte oss i porten till barnhemsområdet.  De sa inte vad de hette, det enda de sa var privjet och tog våra händer. Först hade jag en pojke i en hand, han bar min väska i sin andra hand. Sedan kom en flicka och tog min fria hand och efter några steg kom en äldre pojke och tog väskan ifrån den yngre. Ungefär samma förfarande var det med de andra fem tjejerna som jag kom dit med. Redan då kände man att barnen, barnen de kommer vara det jag kommer minnas efter min vistelse på barnhem i Kaliningrad Oblast.

Dagarna gick och vi lekte med barnen så bra vi kunde. Jag hade ganska dåligt samvete för jag kunde inte vara med dem så mycket jag ville, på något sätt tyckte jag att det var otroligt frustrerande att jag inte förstod allt vad de sa. ibland kunde jag lista ut andemeningen i det de försökte förmedla men oftast så förstod jag faktiskt ingenting. Så tyvärr höll jag mig borta ibland. Försökte läsa på, istället för att umgås med barnen och låte dem få försöka lära mig. Men jag visste också någonstans längst inne att man inte ska fästa sig för mycket vid barn som man ska lämna tre och en halv vecka efter att man träffat dem för första gången. Men det gick inte det där, kanske lyckades jag värja mig ett litet snäpp mer än de andra i gruppen men ändå var och är jag fast.

De här barnen är inte bortskämda, varen med prylar eller kärlek. Det första de ser är personer som har råd med att köpa kläder och som tycker att allt är jättebilligt på marknaden, vi åt ju faktiskt upp ett år av deras månandspeng till middag varje dag. Det andra de såg tror jag var en öppning till att bli bortskämda med kramar och lekar och pussar på kinden, det får de inte varje dag och för en del av de här barnen var det säkert bara en period om året de fick sådant i en sån här utsträckning. -när svenskarna kom dit.

En flicka blev jag speciellt fäst vid: Oksana, hon var så duktig hela tiden och jag kan slå vad om att hon var gruppens lilla besserwisser. Jag skulle ha tyckt riktigt illa om Oksana om jag hade varit liten där. Jag hade varit som Irina, en flicka som var lite nervig och lätt kunde irritera en, men hon var såklart också helt bedårande trots att det var hon som nallade en av kompisarnas mobiltelefon och vår skinka och ost som vi hade lagt i det rummet som var mittemot vårt. hon tog dock inget för att vara elak, hon var nyfiken och ville kolla på det, skinkan och osten skänkte hon bort när hon väl fått tassarna på dem. Irina fick ganska ofta en tillsägelse av Oksana som bestämt sa att "eäto maja padroga" (hur i hela friden får jag in kyrilliska här??). Hon var proffs på att fläta och det gick som en dans om man satte sig framför henne hade man inom någon minut de mest konstfulla frisyrerna. En annan jag fastnade vid var Schenja, "John pa angleskij", enligt honom själva. På honom kunde man märka lite att många barn hade lite problem, han sluddrade lite ibland när han talade. Men han var så lätt att tycka om. Han var en av de äldre och man visste inte riktigt om man skulle uppmana honom att gå bort och vara lite coolare när han kramades eller höll handen. Men det ville man ändå inte. _Han var smart, det var han. Sista dagen när det gällde tipspromenad hade han rätt på de flesta frågorna men blev tyvärr nedröstad av de andra barnen och helt plötsligt var Sveriges huvudstad London istället för Stockholm.

Till stor del uppfostrade barnen varandra, var man liten fick man sig en smäll ibland av de större men några år senare kommer man själv vara stor och man får själv ge de mindre en smäll då och då. Den äldsta där va en tjej och i mångt och mycket hade hon en hel del respekt med sig. Hon hjälpte de vuxna väldigt mycket med renoveringar och annat och hon var också, vad jag förstod, en av de få som hade eget rum.

Jag kommer ihåg hur jag dansade när jag var liten, stelbent slog jag ena benet mot det andra och...- det var det- När barnen här dansade var det en upplevelse att se på. DE svängde på höfterna och dansade lite magdansaktigt, fast märkte de att vi kollade slutade de tvärt i hopp om att vi inte hade sett något. Kubb blev de proffs på efter ett tag men det var ett lite farligt tilltag att spela det med dem. Inte för att de spelade våldsamt eller något utan för att de små killarna skulle vara så väldans hjälpsamma och hämta kastkubbarna efter varje kast så att de höll på att få den kastkubb som var i luften i skallen.

Faktum är att jag har så många berättelser om barnen och så många känslor king dem att jag inte riktigt kan sammanfatta det här, på en kväll,, antagligen kommer det här inlägget förändras lite under dagarna, kanske blir jag för lat för att göra det. Det enda som egentligen är intressant är att jag grät mig till sömns sista kvällen när de andra tjejerna hade somnat och det, det är inget som händer så ofta.


Dagens låt

Dagens låt är den oöverträffbara kall som is med allas våra Herreys.

Dagens let är i samma anda: Var i hela friden kan jag hitta mirror mirror upon the wall??

Bagrationovsk

I Ryssland bodde vi i den lilla staden Bagrationovsk. Om man åker i bil tar det ungefär fyrtio minuter till Kaliningrad, åker man buss tar det däremot en och en halv timme, i en gammal svensk buss... utgång och barnvagnar här står det överallt. Jag tror att det bor ungefär 2000 personer där. I staden finns det ett riktigt barnhem och så vårt internat/barnhem. En skola förutom den som fanns på barnhemmet. Ett museum, lite olika statliga och stadsiga hus fanns det där finns det där också. Tre affärer, en dryckesaffär, ett bageri och en marknad där taposhki kostar femtio rubel och man kan köpa fuskconverse för runt etthundrasextio rubel.  Staden har även en restaurang och några caf'éer, det var till  caféet i centrum vi gick och åt middag. När det blev för varmt gick vi till sjön och badade.


Bagrationovsk ligger precis vid gränsen till Polen. Många tjänar sitt levebröd genom att smuggla över sprit och cigaretter till Polen.

Från Wikipedia:

Bagratinovsk  är en liten stad i nuvarande distriktet Kaliningrad, Ryssland, ca 37 km söder om ryska staden Kaliningrad vid Litauens östersjökust. Staden hette Eylau fram till 1946.

Tyska orden byggde 1325 ett slott på denna plats och staden som växte upp i anslutning till detta kallades Eylau som fick stadsrättigheter 1585.

Slaget vid Eylau stod den 7-8 februari 1807 mellan Napoleons franska trupper och von Bennigsens ryska enheter. Under våren 1945 intog ryska armén staden och året efter döptes den om till Bagrationovsk efter den ryske fältherren Peter Bagration som deltog i slaget vid Eylau. Staden tillhör idag det ryska distriktet Kaliningrad (ryska:??????????????? ???????)




Barnhemmet

Jag lämnade tryggheten i Fagerhult, målet var Ryssland eller närmare bestämt den lilla enklaven runt staden Kaliningrad. Inbäddad mellan Polen, Litauen och Östersjön ligger den lilla delen av Ryssland som jag skulle till. Men det var inte den 14:e jag kom fram. Först var det färja som gällde, Karlskrona till Gdynia och sedan senare taxi till Gdansk. På färjan träffade jag den första av de sex tjejerna jag skulle bo med de närmaste veckorna. I Gdansk träffade vi resten av tjejerna samt killen som hade organiserat allt. Buss til Ryssland och lite visumkrångel vid gränsen, sedan var vi i Bagrationovsk. Vi kom dit på eftermiddagen och de första som träffade oss var barnen. Ett gäng med mindre stora (just till storleken) människor som tog ens hand och bar ens väskor, in mot vårt rum. Där stod det sex sängar, fint bäddade.

Efter det rullade det bara på. Med vår minst sagt knackiga ryska, jag - baskurs, E - baskurs, E - inget alls, A - inget alls, L - väldans bra och K - kanon, började vi inte så sakta och väldans säkert bygga upp en relation till barnen. Genom spel och lekar lärde vi oss nya ord och även mycket om livet och oss själva.

Barnhemmet kallades inte för barnhem där, det är mer av ett internat. Dit kom "speciella" barn, barn med olika funktionshinder, bokstavsbarn fanns det säkert där, barn som vi här skulle ge diagnosen adhd eller damp. Även barn med kanske läs- och skrivsvårigheter fanns där och barn som var lite darriga i nerverna som man sa. Mycket av de problemen som fanns i barnen hade sin förklaring i en sak - alkohol, alkoholskador var inte så ovanliga bland de vad vi förstod. Självklart menar jag inte att barnen drack utan att modern hade druckit under graviditeten. I och med att det var ett internat fanns där också inte så många barn över sommaren, egentligen skulle det finnas runt 150 stycken där, under vår och höst, nu var det bara runt 25. Det var de 25 som inte hade någon som kunde ta hand om dem över sommaren, vars föräldrar var döda eller kanske att varken barnen eller staten ville att de skulle vara hos föräldrarna.

Det märktes inte på så många barn att de var så speciella. Några märktes det dock mer på än på andra.

 Allt fanns på barnhemmet, tv-apparater, datorer (i skolan som hörde till), sängar, leksaker, kläder och mat. Det gick ingen direkt nöd på barnen. Men allt kan bli bättre. Så var tanken med att vi skulle renovera ett rum där. Rummet vi skulle renovera låg i den byggnaden som barnen bodde i, vi bodde i en nyare byggnad, sedan sextiotalet, som egentligen var en gigantisk utbyggnad av den första. Där fanns även skolbyggnaden och en basketbollplan.






Innan jag glömmer bort

Hmmm, det börjar redan glömmas bort detaljer från min resa i öst. Tänkte därför skriva upp lite stöttepelare så kan jag skriva om dem en och en senare när jag har tid.

  1. *Barnhemet
  2.     -Bagrationovsk
  3.     -barn
  4.     -kompisar
  5.     -mat
  6.     -Kaliningrad
  7.     -renovering
  8.     -lukt
  9. *Polen
  10.     -Warsawa
  11.         -första dagen ensam  
  12.         -soldat
  13.         -shopping
  14.     -Krakow
  15.        -sight-seeing
  16.        -satansdagen (redan skrivit om)
  17.        -spanjorer (Mark, Mark och Anna)
  18.        -Auschwitz
  19.        -Wyhlecha (stavningspanik)
  20.        -snytingen
  21. *Slovakien
  22.     -Bratislava
  23.        -nattåg
  24.        -aj oj, mitt öga
  25.        -chillinötter
  26.        -irländare i första klass
  27. *Ungern
  28.     -Budapest
  29.        -ingenstans att bo
  30.        -Libanonkompisen
  31.        -vykorten
  32.        -stad i ljus
  33.        -stadsfest
  34.        -stationer
  35.     -Kesthayl (stavningspanik igen...)
  36.        -puckokonduktör
  37.         -betala för att bada
  38.        -camping
  39.        -ik putze
  40.        -fisk och öl
  41.        -tysk - öl och tequila...      
  42. *Slovenien
  43.        -INTE
  44. *Kroatien
  45.        -israeler
  46.        -Zagreb
  47.        -farmor och faster
  48. *Bosnien
  49.     -Bosanski Novi
  50.         -mensärga
  51.         -kort
  52.         -kulhål och utbrändhet
  53.         -tyska och svenska bilar
  54.         -hårinpackning
  55.         -värsta boobsen-kvällen
  56. *Hemresan
  57.     -förtidigt
  58.     -Vill hem nuuuuuu!
  59.     -Zagreb
  60.     -Budapest
  61.     -svenskar
  62.     -Bratislava
  63.     -Zilina
  64.     -stad på Z
  65.     -polacker
  66.     -Gdansk
  67.     -shopping
  68.     -bio (pirates of the caribean, SJP-filmen, posejdon)
  69.     -sova på station
  70.     -Gdynia
  71.     -gå till färjeterminalen
  72.     -färjan
  73.     -
  74.    
  75.    

Tåg igen...

Har precis beställt biljetten till huvudstaden. Ska hälsa på syrran och försöka hitta lite bilder från barnhemmet där med. Många av de tjejerna jag var där med kommer därifrån.

Reser till Casablanca!

Tjo, nu är den resan bokad. Den artonde september bär det av till Humphrey och Ingrids vackra stad - Casablanca. Det kan ju antas av världen att jag inte har råd med den resan, och det har jag inte heller - fast jo, det kan faktiskt gå. Bor hos mamma och pappa till och med den 20e augusti, en resa till Stockholm däremellan samt lite friidrottsem, det ska nog funka va... 500 pix har jag kvar, fast... som tur är har jag ju hittat ett gammalt sparkonto i virserum som man kan avsluta och nalla pengarna på. Pappa var smart när jag var liten och skaffade en halv miljon sådana däringasmåkonton när det enda man sparade på var sparbankens ungdomskontot med ekorren. Tack pappa, nu kan jag överleva.

En vecka blir det när jag hälsar på min marockanska kompis som jag träffat i München. Wird geil, ne?

Vet att jag kommer längta dit som en toka när man börjat skolan och så...

Förresten...

Jag är hemma hos föräldrarna nu, efter resan. Har varit hemma i en vecka och det är rena sömnpillret. Det behöver inte vara det men eftersom jag hela tiden är så trött gör lantluften helt enkelt sitt.

Jäkla bok

Det funkar ju inte, jag ska städa - jag läser, ska hjälpa pappa - läser, ska kolla på tv - läser, ska äta - läser. Och allt på grund av böckerdärmanfårkännasigsmartochsomärlättlästakungen Dan Browns Deception Point som jag inte ens tror att jag tycker är så bra. Men bokjäkeln håller en i sitt grepp. Cliff hangersi varje kapitel gör att man vill läsa ett till och bokens förbaskade tjocklek gör att den aldrig tar slut. Jar är inte glad i att, inte glad alls.